Oro? Att vart tredje år få svart på vitt att allt är ok (som de flesta får) ger inte oro - bara tillfredsställelse. Om något är fel och följs upp, så är det ju bra. Att sticka huvudet i sanden och inte vilja veta om någonting är fel känns inte särskilt moget eller ansvarsfullt. Min åsikt.
Eller så reagerar man som min pappa metallarbetaren:
hans arbetsgivare skickade sina anställda till företagshälsovården för "hälsokontroll".
Pappa var lydig och gick. Fick "klara papper".
Ifrågasatte starkt om de inte borde ha frågat honom först, om han ville ta proverna (det var lite blodfetter och liknande).
Det han alltså ifrågasatte var om "hälsan" borde ha informerat om vilka prover man avsåg att ta, och inte bara ta för givet att alla vill kolla "allt".
Men visst, jag hör nog till en konstig familj.
Pappa har också tackat nej till screeningen gällande eventuella bråck på stora kroppspulsådern: han är väl informerad om att konsekvensen av att ha ett bråck som spricker med stor sannolikhet är snabb död.
Han väljer ändå att tacka nej och jag har inte försökt övertala honom: jag har varit tydlig med konsekvensen (han frågade mig, när han fick kallelsen, vad det skulle vara bra för) och sedan var det hans val som jag respekterar.
Om han inte vill leta efter sjukdom så ska han inte behöva göra det.
Som en ivägflumning: vi är i Sverige så upptagna med att inte bli sjuka och framförallt får vi inte dö, så vi glömmer till viss del att leva under tiden.
Acceptans är inte något vi är duktiga på, i största allmänhet.
Vi vill inte acceptera att vara trötta efter en arbetsdag, vi vill inte acceptera att vara ledsna och ur form när det är jobbigt runt oss utan det "måste" vara något som sjukvården ska lösa.
Det är ganska konstigt.
Vi ska leta efter risker och så ska sjukvården - inte vi själva - åtgärda riskerna. Med minsta möjliga insats för den enskilda.
Ett exempel är de ökande operationerna mot övervikt.
Det går att ändra livsstil och därmed gå ner i vikt. Men vi vill inte. Vi vill att det ska vara enkelt och motståndslöst och att vi inte ska behöva göra någon egen insats.
Vi vill att sjukvården (i ursprungsinlägget fanns både arbetsgivarens och den enskildas initiativ med) ska leta upp om vi har exempelvis högt blodtryck och då ska sjukvården åtgärda det, men egen insats vill vi inte göra.
Jo, jag vet att många som skriver här gör mycket själva.
Jag vill personligen inte käka piller om jag inte vet att de gör nytta utan gör hellre egna insatser, så med "vi" menar jag egentligen inte mig själv heller utan generaliserar befolkningens inställning kring vård och hälsa.
Vi ska ha god hälsa och frånvaro av minsta symtom och det är någonannans ansvar att se till att det är så...
