Hälsokontroll eller inte

Jag vet inte ens vad ett lungvärde är, eller ens om det existerar. Oavsett är det ju snarare information för läkaren än för mig. Information som behöver processas ganska mycket innan jag kan ha den till något, så att säga.
Fast hur ska läkaren få dina värden om du inte tar prov/går på hälsokontroll? En del värden är väldigt bra att ha koll på själv också. Blodtryck tex.
 
Hur är det med er? Går ni? Bekostar ni själva? Betalar arbetsgivaren?
Jag blir läkarundersökt vart femte år för att behålla mina tunga körkortsbehörigheter, och vartannat år för att få flyga (läs: köra flygplan). Båda är lagkrav, annars hade jag inte gått. Jag försöker vara lyhörd på min kropp rent allmänt och kollar mitt eget blodtryck då och då. Även glukos och Hb nån gång ibland.
 
Jag har gjort ett par hälsokontroller de gånger arbetsgivaren krävt det. Men aldrig annars och har egentligen aldrig tänkt tanken heller. Känner jag mig frisk tar jag för givet att jag är det.
 
Fast hur ska läkaren få dina värden om du inte tar prov/går på hälsokontroll? En del värden är väldigt bra att ha koll på själv också. Blodtryck tex.

Fast det anses alltså inte viktigare än att jag måste betala på vc för att få det gjort om jag inte har några symtom som motiverar det. (Just blodtryck kan man ju kolla själv, dagligen om man vill, men det känns som overkill när man är frisk och mår bra, tycker jag.)
 
Fast det anses alltså inte viktigare än att jag måste betala på vc för att få det gjort om jag inte har några symtom som motiverar det. (Just blodtryck kan man ju kolla själv, dagligen om man vill, men det känns som overkill när man är frisk och mår bra, tycker jag.)
Du svarade inte på min fråga.
 
Fast det anses alltså inte viktigare än att jag måste betala på vc för att få det gjort om jag inte har några symtom som motiverar det. (Just blodtryck kan man ju kolla själv, dagligen om man vill, men det känns som overkill när man är frisk och mår bra, tycker jag.)
Jag tyckte jag var frisk och mådde bra med högt blodtryck, skulle jag vänta på att jag inte mådde bra hade jag fått vänta tills det blev med ilfart till sjukhus.
 
Jag tyckte jag var frisk och mådde bra med högt blodtryck, skulle jag vänta på att jag inte mådde bra hade jag fått vänta tills det blev med ilfart till sjukhus.
...och min pappa hade prostatacancer och mådde bra. Värdena blev högre och högre för varje gång han kollade upp dem. Han opererades...och blev friskförklarad.
Chansen är större att man hittar ett "fel" i tid, så att det kan åtgärdas, än att man väntar tills man är sjuk.
 
Företaget slipper troligen några med långtids sjukskrivning.

Nope, inte i mitt fall. De fick en långtidssjukskriven pga. att de inte hade vett att LYSSNA på mina ord. Inga värden i världen hade sagt något...för det fanns inga att höja ögonbrynen för..men sjuk var jag ändå...länge.
 
Aldrig gjort någon "hälsoundersökning". Ibland kollat mitt blodvärde eftersom jag tidigare haft rätt dåligt (82) så det kan vara bra att kolla ungefär var femte år.
Ser ingen vits att kolla blodfetter och liknande, eftersom jag ändå inte skulle ha någon nytta av blodfettssänkande behandling även om jag hade höga blodfetter.

För ca 10 år sedan var jag blodgivare och då mättes blodtrycket i samband med blodgivning. Om det nu möjligen kan räknas in.

Jobbar som läkare, är 43 år gammal.
Hur kommer det sig att du som läkare och med din expertkunskap inte gör regelbundna hälsokontroller? Hur ser du på att äta extra d-vitamin tex? Och andra vitaminer och preparat i hälsokosten? Vore jätteintressant att veta.
 
Jag tyckte jag var frisk och mådde bra med högt blodtryck, skulle jag vänta på att jag inte mådde bra hade jag fått vänta tills det blev med ilfart till sjukhus.
Ja, och jag är trots det långt ifrån säker på att den bästa samhälleliga eller personliga strategin är regelbundna hälsoundersökningar när man är frisk. Hur ofta måste dessa undersökningar äga rum för att förhindra (varje variant av) det du beskriver, tex?

Jag har givetvis inget att invända mot din undersökning. Tvärtom, det var ju jättebra att det blev gjort. Men som rekommendation på gruppnivå är jag ändå tveksam till poängen med det hela, mot kostnaderna.
 
Företaget jag arbetar på erbjöd en större (gratis) hälsoundersökning på plats på jobbet i samband med att man "startade upp" företagshälsovården (efter en stor omorganisation/nystart med flytt till ny ort och flera nyanställningar etc.).

De flesta verkade tycka att det var bra ett bra initiativ och jag tror att nästan alla gick dit, men själv hoppade jag det hela. Jag hade nyligen genomgått flera undersökningar i ett annat ärende inom vården och har väl i övrigt (smärtsamt stor :p) koll på min kondition och kosthållning etc. så fann det inte särskilt givande för egen del.

Annars tror jag att bara de över typ 60 erbjuds kontroller inom ett visst intervall, så att alla fick gå den här gången var bara en engångsgrej.
 
Fast hur ska läkaren få dina värden om du inte tar prov/går på hälsokontroll? En del värden är väldigt bra att ha koll på själv också. Blodtryck tex.
Läkaren får mina värden OM jag känner mig krasslig och sjuk.
Mår jag bra så finns det rimligtvis inte någon större vits att hålla koll på tex blodtrycket.
 
Gud, jag går knappt till läkaren ens om jag faktiskt har problem. Skulle nog aldrig komma i väg om jag kände mig frisk och kry bara för att :p.

För att svara på frågan: har aldrig blivit erbjuden en hälskontroll av min arbetsgivare.
 
Jag ser ingen större poäng med att gå varje år om man är frisk men absolut med några års mellanrum när man är över 40. Det finns som sagt problem man inte märker själv förrän de blivit allvarliga.

Personligen är jag enormt väl kollad pga min sjukdom så för mig är det ett icke-problem.
Men så funkar inte vården. Man kan inte dra i larmklockan på en gång, tex göra en MR för symtom som är diffusa. Det skulle vara helt orimligt och samhällsekonomiskt vansinne.
 
Vad gäller sjukvårdens "skyldighet" att erbjuda hälsokontroller:
primärvården (vårdcentralerna) har som deluppdrag att arbeta preventivt, förebyggande. Här skulle man kunna tänka sig att hälsoundersökningar finns inom uppdraget.
Å andra sidan saknas det ofta personal och det är svårt att hinna med de sjuka som ju självklart ska gå före.

Vad gäller kostnaden så är inte förebyggande vård subventionerat varför en "hälsoundersökning" ska faktureras en högre kostnad (runt 500-600kr tror jag), och det ingår inte i högkostnadsskyddet. Dock blir det säkert godtyckligt eftersom personalen ibland missar och ibland tycker synd om människors privatekonomi vilket ju är helt fel.
Inte i alla landsting, i mitt är det gratis (!) alltså hälsoundersökningarna vid jämna år...helt galet, enligt min mening, och det visar väl studier också. Det blir att sjukgöra och medikaliseras människor och det är inte bra. Det finns annat som är mycket bättre när det gäller förebyggande behandling.
 
En regelbunden koll av sådant som kan kopplas till så kallade livsstilssjukdomar kan nog vara bra. Inom vården är "e-hälsa" ett aktuellt begrepp just nu, där innefattas bland annat möjligheter för patienter att själva göra basala undersökningar - exempelvis av blodtryck m m - och elektroniskt vidarebefordra mätdata till läkare och/eller datorbaserade beslutsstödssystem. Då kan förändringar över tid, och för den delen även snabbt uppkomna förändringar, identifieras. De tekniska möjligheterna för sådana koncept är betydligt bättre idag än för bara ett tiotal år sedan.

Men samtidigt som det förstås kan innebära hälsovinster på individnivå dyker även etiska frågeställningar upp på grupp- och samhällsnivå. Frågan om var man lägger ribban för vad, i alla de fall där patienten är besvärsfri, som skall undersökas djupare. (Semantiskt kan man förstås fråga sig om begreppet patient ens är relevant just här.) Den etiska problematiken med bifynd blir än mer påtaglig ju mer indata som görs tillgängligt. Kanske inte just ifråga om egna blodtrycksmätningar i hemmet, men den tekniska utvecklingen gör det möjligt att göra mer och mer avancerade undersökningar på egen hand i hemmiljö. Som samhället och vården ser ut idag har vi inte förutsättningar att hantera en stor ökning av varseblivning eller ens misstankar.

En viktig diskussionsfråga är hur mycket man egentligen vill veta om sitt eget hälsotillstånd. Den som exempelvis är äldre och har någon variant av långsamt växande tumör/cancer kanske inte får höjd livskvalitet av att veta om det, om sannolikheten är stor att personen kommer att avlida av någonting helt annat. I andra fall är det helt vitalt att veta. En ung närstående till mig har en stark genetisk disposition för en mycket aggressiv cancerform, vilket en genetikutredning bekräftat (efter att sagda sjukdom skördat ett antal släktingar i ung ålder). H*n har nyligen genomgått en radikal operation i förebyggande syfte, för att helt enkelt eliminera risken för just den sjukdomen. Med hyfsat stor sannolikhet skulle h*n annars inte blivit gammal. I det läget vill man förstås veta.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Kropp & Själ Min syster fyller år och eftersom vi är väldigt olika frågar jag om tips här! Jag är naturvetare/tekniker och hon är...
Svar
17
· Visningar
607
Senast: Badger
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
280
Juridik & Ekonomi Jag flyger extremt sällan, och vet därför inte riktigt hur jag ska gå tillväga nu när mitt första flyg på flera år blev inställt. Jag...
2
Svar
21
· Visningar
1 177
Senast: Acto
·
Kropp & Själ Alltså nu har jobbiga saker hopat sig för att jag skjutit på dem. T.ex. har jag en konflikt med en nära vän. Istället för att ringa och...
2
Svar
21
· Visningar
1 084
Senast: Cattis_E
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp