Sv: Halskotpelaren och skador
Min gamle häst hade förändringar på halskotpelaren.
Dessa satt också ner vid kotorna närmast bogen.
Det tog ett bra tag innan vi hittade "felet".
Han tävlade på msv-nivå i fälttävlan och hoppning, men det blev inte mer, det verkade som om något sa stopp.
Dressyren blev aldrig bra. Han var otroligt lättridan och utförde alla rörelser och samlingar som krävdes av honom om han själv fick bestämma form, krävde man en högre form på honom så blev det vilda protester som inte alls stämmde med denna arbetstrogne herre.
Problem på hinder fick han mest i kombinationer, främst om andra eller ännu värre andra och tredje hindert var en hög, riktigt parallell oxer. Då kom han helt enkelt inte upp.
Och så kom senskadorna på bägge fram samtidigt efter en övertänjning (rymning på upphyvlad halvfrusen åker...).
Han kom tillbaka och tävlade igen.
Men efter något år till så kändes något fel, fick ännu svårare att höja formen, rörligheten i halsen begränsades och blev istället överrörlig i rygg och nacke.
Han fick problem att sänka och lyfta huvud och hals vid ett tillfälle.(kunde inte äta från marken eller lyfta till att dricka ur vattenkopp)
Djursjukhus misstänkte nackspärr och ville att vi avvaktade.
Efter många utredningar och röntgenbilder hittades av tredje veterinären som granskade bilderna, svaga förändringarna på nedre delen av halskotpelaren.
Exakt hur förändringarna såg ut kommer jag inte riktigt ihåg men de var äldre, uppskattades ha kommit vid tre års ålder, troligtvis av någonform av övertänjning eller om hästen gått omkull.
(Hästen var uppfödd på lösdrift och gick där extra länge för att växa till sig).
Diskussioner om operation fanns, men hästens förändringar ansågs oopererbara (vilket ord det blev:smirk

.
Tanken var då att försöka hålla hästen så stark och smidig det bara gick med rätt lättare ridning, värme och fysioterapi, men förändringarna upptäcktes nog försent för försämringarna kom snabbt sedan.
Efter att hästen vid två tillfällen, med bara några dars mellanrum, inte kunde ta sig upp på fötter själv efter att ha rullat sig i hagen så valde jag att ta bort honom.
Men detta är ju nästan tio år sedan nu.
Operationer på halskotpelaren lär ha blivit vanligare (det diskuterades om min skulle "försök"-opereras i tyskland, men så blev det inte) och röntgen och andra alternativ att verkligen kunna se hur det ser ut är ju betydligt bättre nu.
Sen att det inte är pålagringar på din utan att det mer är trångt känns positivt, men vad vet jag egentligen?
Från början vågade veterinärer inte riktigt sätta någon prognos på min, han blev ett "vi får se hur det verkar"-fall.
Men det poängterades att det var positivt för eventuell framtida funktion att det satt lågt på halskotpelaren.
Lycka till med denna hästen, det låter ju inte som om den har problem ridmässigt, att samla sig eller arbeta i en korrekt (högre) form, framförallt formen var nog det tidigaste "symtomet" jag kunde hitta (i efterhand) på min.