Sv: Hållbarhet a la Ulla...
Det där är otroligt tagiskt, måste vara smått skadade och otroligt hjärntvättade och osäkra hästar som blir sånna. Kass uppväxt av osäkra människor, då blir det sånna resultat. Det är inget annat än synd om sånna hästar.
Men är skadan redan skedd så kan det ju vara svårt att ändra på sånna hästar tyvärr. Men ingen häst föds sådan, dom blir vad man gör dom till.
Okej, vad tråkigt,
Troligtvis har den hästen inte blivit riden ute speciellt mycket? .. kanske aldrig innan??
Mycket bra exempel som visar på hur viktigt det är att man rider ut på sina unghästar redan ifrån början och att man verkligen tränar men de som har extra problem.. och att man framför allt vet vad man håller på med.
Hade den här hästen fått en bra start ifrån början hade han säkert kunna ridas ut på, kanske inte av nybörjare.. men av mer rutinerade ryttare.
Hästen är uppväxt på lösdrift med bra hantering. Inriden av ryttare som idag är uppe på svår klass nivå i dressyr och redan då under många år hållt på med både inridningshästar och "problemhästar" för tillridning. Den blev inriden ute, var första gången i sitt liv i ett ridhus efter ett halvårs ridning ungefär.
Så hur mycket bättre start än så här hade han kunnat få?
Håller inte med, allt går bara man vill det tillräckligt mkt!
Hur många år ska man hålla på att riskera livet innan det är okej att konstatera att det inte går?
Eller är det när hästen utan ens självbevarelsedrift skenar obroddad över isen i fullt ös? Eller är det när han reser sig och går över igen, för vilken gång i gångerna är det ingen som har koll på längre?
Ute blev den bara värre och värre under åren, medans den under samma tid på banan gick från nyinriden till att vinna både msv och St:George...
Så hur långt ska man gå för att hästen ska gå att rida ut? Hur många gånger ska man faktiskt riskera livet? Speciellt när man har en häst som älskar jobbet på banan, jobbar konstant med spetsade öron och tycker livet leker?
Och dessutom har det så pass bra att den hade långa dagar i stor hage med kompis övriga tiden.
Ibland finns det individer som inte passar i mallen.
Varför i ett sådant här läge inte bara anpassa sig efter vad hästen klart och tydlig säger? Att den inte tycker om att ridas ut?
Visst håller jag med om att det förmodligen är en på miljonen eller något sådant som är så här, men undantagen som bekräftar regeln finns i alla fall i min värld.
/Camilla