Det är ändå spännande att se att det inte var en helt enkel nöt att knäcka även för er. Tyckte att jag kände mig dum eftersom det här är första gången någonsin jag känner såhär inför en häst. Våra hästar har gått till och från ihop sedan hästen var 1 (hon är 5 nu), så det är inget nytt problem. Redan när hon var 1 så var hon väldigt kaxig när jag hämtade min häst. Då tog jag det som föltrots, men det kan jag inte riktigt göra längre. Generellt tycker jag nog själv att jag är rätt bra på hästhantering, och har inga problem med att läsa hästarnas signaler. Det är nog det som räddat mig hittills, då jag kunnat akta mig eller fått undan ex sambon innan det uppstått någon riktigt farlig situation.
Svarar på några inlägg:
Min häst är inte överförtjust i denna häst, men efter att ha satt henne ordentligt på plats i början av sommaren så har de accepterat varandra i alla fall. Nu tycker jag att det ändå fungerar bra mellan dem.
Jag brukar åka iväg någon helg här och där och då vill jag kunna be sambon eller en kompis fixa hästen. Nog för att insläpp ingår i hyran, men det ställer ju till det om de aldrig kan åka dit när hästen är kvar i hagen.
Hästägaren tycker att hennes egen häst är en ängel. Hon har haft hästen sedan föl (hon är född i stallet, men bytt ägare, men nuvarande ägare har varit med från dag 1) och det är mest hon som har hanterat den. Hon är väldigt hård generellt och jag har ju sett att hon varit dum under uppväxten även mot sin ägare (huggit mot henne, kosparkat mot henne när hon borstat henne osv), men allt detta ursäktas bort av ägaren. Hästen är ju såååå snääääll
.
Som jag skrev lite längre upp är inte beteendet nytt utan jag har dustats med denna häst sedan hon var 1. Jag har påtalat problemet typ sedan dess, men hon tycker bara att det är väl bara att säga till hennes häst någon gång så hon vet vem som bestämmer. Jag lovar att jag har gjort det. Har snarare förvärrats. Bäst har det gått om jag kunnat ignorera henne helt tills jag lyckats ta min häst. När jag väl tagit min häst vågar hon inget göra.
Mat och bli kompis har jag försökt tidigare. Funkade inget vidare eftersom hon blev brutalt arg när godiset var slut och jag försökte gå därifrån, och ännu värre om jag glömde godiset. Ignorans har funkat ok, men inte alla gånger. Jag får fortfarande vakta ryggen.
Jag kommer nog aldrig känna mig trygg med den hästen. Det är ju inte varje gång så fort hon ser mig som hon är dum, utan det kan vara bara plötsligt vissa dagar. Har inte lyckats härleda det till att jag gör något speciellt.
Finns en annan häst i hagen som uppvisat liknande beteende. Hon kan stå på bakbenen mot en och hota. Skillnaden mellan dessa är att denna häst viker undan om jag säger ifrån. Hästen som tråden handlar om tänder till ännu mer om jag säger ifrån. Ordet "nej" är hon allergisk mot. Antingen hugger hon då, eller vänder sig om och hotar med en spark. Jätteklurigt att hantera tycker jag. man känner sig ganska liten i sammanhanget
.
____
Jag kan ju såklart prova att ha dem ihop, men precis som flera varit inne på så vet jag inte att det är värt det. Jag är inte rädd för att gå in och hämta min häst, men jag anser att det ofta är ett väldigt farligt moment som känns onödigt. Jag är väldigt ofta ensam i stallet. Jag har kommit ut ur hagen med hjärtat i halsgropen många gånger. Jag ser bara för mitt inre hur stallkompisarna kommer hitta mig däckad i hagen efter en spark i huvudet.