Naturbeten/gamla åkermarker som omvandlats till beten, är ofta fulla med ruggar av olika "oätliga" växter. Alltså växter som är svagt giftiga, men sällan ger svåra symtom, eftersom hästarna väljer bort de växterna.
Så länge det finns tillräckligt med lämpliga ätliga växter, så väljer hästarna bort de olämpliga växterna.
Undantag finns, när hästar får för sig att att äta av de olämpliga växterna trots god tillgång på annat. De liksom hakar upp sig på växten ifråga.
Börjar hästarna äta av det som är olämpligt, så är det dags att flytta dem, till beten med bättre tillgång till lämpliga sorters gräs och örter.
Klipp också ner Johannesörten innan den fröar av sig, så att den sprider sig mindre/långsammare/inte alls.
Det är oftast svårt till omöjligt, att i större hagar utrota de "oätliga" växterna, genom t.ex. uppgrävning. Där finns helt enkelt för många plantor, på för många ställen.
På vissa marker, t.ex. bidragsberättigade naturbetesmarker, så kräver det dessutom en dialog med Länsstyrelsen, och tillstånd därifrån för att börja gräva, eftersom det skadar även andra växter och den biologiska mångfalden.
Verkligt giftiga växter, som t.ex. Stånds behövs det inget tillstånd för att gräva bort, men en vanlig växt som t.ex. johannesört, kan finnas i stora delar av en betesmark, och är i praktiken omöjlig att gräva bort.
Gäller det bete på åkermark, så får man helt enkelt plöja upp marken, och lägga om betesvallen, och då använda sedvanliga metoder för att göra marken så ogräsfri som möjligt. Svartträda en hel odlingssäsong, sprutning med glyfosat, eller höstplöjning med flera harvningar före en sen sådd i t.ex. juli är exempel på möjliga metoder för att få en betad åker ogräsfri.
http://www.grovfodertillhast.se/2015/07/15/giftiga-vaxter-pa-betet/
https://www.sva.se/djurhalsa/sakert-foder-och-vatten/giftiga-vaxter/giftiga-vaxter-a-o/johannesort/