Knapplån.
Vill bara svamla lite om min underbara häst idag. Ibland blir man så stolt att man nästan kan spricka, eller hur? Jag har ju en 4,5-åring som är något av det coolaste man kan tänka sig. Hon är pigg och framåt (försökte dra iväg med matte i trav över stock och sten i skogen idag

) men ändå lugnet själv. Hon stod på gårdsplanen när två lastbildar dundrade förbi - rörde inte fena. Hon gick över järnvägsspåren, som hon tyckt varit lite otäcka i början, utan att tveka. Får man bara ner med nosen och lukta lite, så går det bra. Hon gick igenom stora vattenpölar (samma visa här, ner med nosen och se vad det är) utan trams.
Visst är hon envis ibland, men det är nog hennes enda "olat". Vid lastning (som hon har varit med om kanske 4 ggr i sitt liv hittills) kan hon ställa sig på rampen och se ut som värsta åsnan, men rädd är hon inte, och sparkas skulle hon aldrig få för sig. Det är bara att hålla sträckt grimskaft inåt och ett stadigt tryck bakifrån så går hon in när hon bestämt sig för det

.
Jag tycker mig skymta en himla massa "haflinger-drag" i min häst. Envis, godmodig, pigg och glad, orädd, eftertänksam (vill få tid att undersöka ibland) och vansinnigt klok. Kan, som sagt, inte tro att det är en 4,5-åring jag rider på ibland, så "vettigt" uppför hon sig.
Vad tycker ni? Är det en "äkta" haflinger jag har, eller

?