Haflinger

[Attaquer]

Hej!

Jag har i helgen varit och kollat på en haflinger - och jag är helt såld! Ända sedan barnsben har jag drömt om att äga en haflinger då jag tyckte de var så söta, haha, så jag är lite extra glad nu när jag hittade en häst som inte bara klickar perfekt med mig utan som dessutom är haflinger.

Men jag är lite nyfiken... Vad tycker ni gör dessa små guldfärgade individer lite bättre än andra hästar? Vad är nackdelarna med dem och vad bör man tänka på som ägare?

Tack på förhand, jag är så förväntansfull!

 

[Aionee]

Alla haflingers är ju individer, så det är hemskt olika. Men av de erfarenheter jag haft av både lite smäckrare sportmodeller och den lite kraftigare kroppsbyggnaden, så har de varit väldigt starka. I alla fall de som inte varit särskilt uppfostrad. Såg de en bit gräs så hade personen som ledde hästen ingen chans.
Speciellt den haflingern jag kännde som var sådär ouppfostrad och stark, även lite kraftigare, kunde vara stark i ridningen också och bockade han så flög man som en vante. Men gud vad den hästen kunde hoppa. Han var 145cm i manken och hoppade banor på 130 cm utan problem.

Väldigt härliga hästar måste jag säga.

 

[SnigelEffekt]

Min första ponny var en Haflinger, jag hade honom i 5 år. Min erfarenhet av honom, och av andra haflingers jag mött är att det är VÄLDIGT mycket häst som ryms i den gula förpackningen

De är smarta, envisa och med mängder med personlighet! Ungefär som en jätteförvuxen shettis! Vill dom inte så gör dom inte, punkt. Vill dom däremot, så gör de det med hela sitt hjärta! Jag lärde mig otroligt mycket om hästar, hästhantering och problemlösning av min gula vän. Jag vet inte hur många gånger jag grät av en ren känsla av otillräcklighet när det gällde kunskap för att överlista min häst, men allt eftersom så jobbade vi ihop oss han och jag.

Jag sålde honom därför att jag började tycka att dressyr var det roligaste som fanns, men det tyckte inte han. Så jag kände att antingen sänka mina krav och mulla ihop, eller sälja till någon som uppskattar honom för den han är och det han kan. Jag har aldrig ångrat det! Ibland är jag och hälsar på honom och han har det så fantastiskt bra, numer mullar han bara, och äter morötter och sockerbitar och charmar alla han möter och är mer än nöjd med sin plats i livet. Och fast att det går lååååång tid mellan besöken, minns han alla dressyrkonster han kan och vi dammar av dom, plockar fram dem och han får glänsa på sin nivå och göra sin nya matte mer än stolt!

Så ja, är du beredd på en häst som tar plats, som ifrågasätter, som är envis som få men som ger av hela sitt hjärta så köp! Jag skulle aldrig vilja vara utan mina år med min gula ponny även att det var långt ifrån någon spikrak väg till rom!

 

[Nepenthe]

Min förra häst var ett haflinger, vad jag lärde mig är att de är väldigt lättfödda. Alltså ska man se till att det finns magrare beten att tillgå.
Friska, starka och mycket häst i "liten" kropp.
Min var iaf orädd och jag red ut barbacka andra gången han någonsin haft någon på sin rygg 2½ år gammal.
Billig försäkring vilket alltid är trevligt