Sv: Ha häst ensam i stall?
Det är alltid en fall till fall bedömning.
Så här står det i Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd (DFS 2007:6) om hästhållning
2 kap. 1 § Hästars behov av social kontakt ska tillgodoses.
Motivtext: Hästar är flockdjur. Frilevande hästar lever
i små grupper om 5-10 djur. De har ett behov av social, helst fysisk, kontakt med andra men har även socialt utbyte av andra hästar inom syn- och hörselavstånd. En häst som utan att visa tecken på akut stress, stereotypier eller apati, står ensam i ett stall nattetid men dagtid vistas i hage där den
har andra hästar i omedelbar närhet som den kan se och höra, har förmodligen fått ett minimibehov av social kontakt uppfyllt. Om däremot en häst står avskilt i ett stall där det finns andra hästar som den inte kan se eller höra, och hästen ifråga visar tecken på akut stress, stereotypier eller apati, kan det ifrågasättas om dess behov av social kontakt är tillräckligt tillgodosett. För vissa individer kan kravet uppfyllas genom kontakt med andra sociala djurslag såsom nötkreatur eller får. Människor kan uppfylla det sociala behovet hos vissa hästar. Det gäller om hästen har kontakt med människan under stor del av dagen. Exempel på detta är hästar som används i skogsarbete eller vallning av andra flockdjur.
Allmänna råd till 2 kap. 1 §
Hästar bör hållas tillsammans med artfränder.
Motivtext till de allmänna råden: I många fall krävs att en häst hålls med en annan häst för att behovet av social kontakt ska tillgodoses. Detta innebär inte att de måste vistas i samma hage, även om det är att föredra. Hästarna bör stallas upp så de kan ha fysisk kontakt. För att hästen ska få ett väl fungerande socialt beteende är det mycket viktigt att unga hästar hålls och rastas med artfränder. Vilket socialt utbyte ett djur har med en individ av annan art beror till stor del på vilken uppväxtmiljö/tidiga upplevelser djuret haft. Ett djurs sociala utbyte av en människa beror även det på uppväxt och tidiga upplevelser av människor. De djur som inte har haft någon kontakt alls med artfränder sedan födseln uppvisar sådana beteenden (onormala beteenden) som gör att de senare i livet är mycket svårare att
sammanföra med en artfrände.