Gynekologisk problem

[miraL]

Hej, ny här på forumet hoppas att dessa frågor är ok att ställa. Tänker att det kanske finns någon här att prata lite med om detta.

Jag är ung, 22 år, har aldrig gjort någon gynekologisk undersökning eller så. Jag har haft det ganska oproblematiskt med mens och så under min tonår. Alltid haft mycket regelbunden mens, knappt någon mensvärk och blödigt relativt lite. Men på senare år, kanske sen jag var 19-20? Så upplever jag att jag börjat få mer besvär som smyger sig på. Jag följer min mens med en app så har bra koll på vilka faser jag är i. Jag har börjat få PMS besvär, blir rejält nedstämd och nästintill deprimerad typ 7-10 dagar före mens. Något som jag inte haft problem med förr! Jag har också fått betydligt mer mensvärk, ibland så mycket att jag mår riktigt illa och känner mig svimfärdig. Alvedon hjälper dock alltid. Jag har blöder mycket mer, två första dagarna behöver jag byta skydd ca varje-varannan timme. Resten av mensen blöder jag dock normalt till lite. Har också börjat få ont vid ägglossning, nånting nytt! Även mens liknande smärta runt en 10 dagar före mens är inte ovanligt. Problem med ”bloating” och svullen mage utan klar orsak, framförallt i den luteala fasen. Jag är inte sexuellt aktiv, oskuld faktisk. Men jag får ont ibland efter orgasm i magen, likt dov mens smärta och magen svullnar upp.

Alltså jag förstår ju att jag kanske bör ta upp detta med en läkare. Men kanske någon här som har liknande problem och kan hjälpa mig bolla tankar, är ju lite orolig faktisk. Mormor har haft äggstockscancer och mamma haft mycket problem med cystor. Jag är också HEMSKT rädd och orolig för att göra en gynekologisk undersökning, så jag drar mig ganska mycket för det. Är också orolig att inte få bra bemötande, hört så mycket dåligt om kvinnovården. De vill mest symptom behandla med diverse preventivmedel som man egentligen inte mår bra av, istället för att ta reda på orsak, är oempatiska och oförsiktiga vid undersökning osv.

 

[strawberrysylt]

Mot nedstämdheten kan du om du vill få antidepressiv medicin, det tar en del mot pms/pmds tror jag. Man ska inte behöva bli deprimerad för att man har mens.

Sen angående dåligt bemötande så har jag till 99,99% fått superbra bemötande när jag behövt gynekologisk vård. Jag tycker de är duktiga och professionella, försiktiga vid undersökningar och ingen har försökt pracka på mig något p-medel jag inte velat ha.

 

[Roheryn]

Hej, ny här på forumet hoppas att dessa frågor är ok att ställa. Tänker att det kanske finns någon här att prata lite med om detta.

Jag är ung, 22 år, har aldrig gjort någon gynekologisk undersökning eller så. Jag har haft det ganska oproblematiskt med mens och så under min tonår. Alltid haft mycket regelbunden mens, knappt någon mensvärk och blödigt relativt lite. Men på senare år, kanske sen jag var 19-20? Så upplever jag att jag börjat få mer besvär som smyger sig på. Jag följer min mens med en app så har bra koll på vilka faser jag är i. Jag har börjat få PMS besvär, blir rejält nedstämd och nästintill deprimerad typ 7-10 dagar före mens. Något som jag inte haft problem med förr! Jag har också fått betydligt mer mensvärk, ibland så mycket att jag mår riktigt illa och känner mig svimfärdig. Alvedon hjälper dock alltid. Jag har blöder mycket mer, två första dagarna behöver jag byta skydd ca varje-varannan timme. Resten av mensen blöder jag dock normalt till lite. Har också börjat få ont vid ägglossning, nånting nytt! Även mens liknande smärta runt en 10 dagar före mens är inte ovanligt. Problem med ”bloating” och svullen mage utan klar orsak, framförallt i den luteala fasen. Jag är inte sexuellt aktiv, oskuld faktisk. Men jag får ont ibland efter orgasm i magen, likt dov mens smärta och magen svullnar upp.

Alltså jag förstår ju att jag kanske bör ta upp detta med en läkare. Men kanske någon här som har liknande problem och kan hjälpa mig bolla tankar, är ju lite orolig faktisk. Mormor har haft äggstockscancer och mamma haft mycket problem med cystor. Jag är också HEMSKT rädd och orolig för att göra en gynekologisk undersökning, så jag drar mig ganska mycket för det. Är också orolig att inte få bra bemötande, hört så mycket dåligt om kvinnovården. De vill mest symptom behandla med diverse preventivmedel som man egentligen inte mår bra av, istället för att ta reda på orsak, är oempatiska och oförsiktiga vid undersökning osv.

Finns det någon ungdomsmottagning där du bor? Dit brukar man få gå fram tills man fyller 26 och de brukar vara fantastiskt bra på bemötande och omhändertagande. Jag förstår din oro, men en gynekologisk undersökning brukar inte göra ont, och säger du till läkaren/barnmorskan att du är orolig så kommer de att vara ännu försiktigare. De besvär du har är inte varken ovanliga eller speciellt alarmerande (tror att i stort sett alla kvinnor upplevt dem någon gång i livet), men det är självklart ändå bra med en koll av gynekolog.

 

[miraL]

Mot nedstämdheten kan du om du vill få antidepressiv medicin, det tar en del mot pms/pmds tror jag. Man ska inte behöva bli deprimerad för att man har mens.

Sen angående dåligt bemötande så har jag till 99,99% fått superbra bemötande när jag behövt gynekologisk vård. Jag tycker de är duktiga och professionella, försiktiga vid undersökningar och ingen har försökt pracka på mig något p-medel jag inte velat ha.

Tyvärr funkar inte antidepressiva på mig. Har provat det förut av andra orsaker än pms. Har provat flera olika typer men det gör mig helt ur funktion. Även där med symptom behandling, skulle ju gärna få reda på varför jag mår såhär nu. Har ju inte haft besvär tidigare.

Låter ju bra med bra bemötande. Jag är bara så himla orolig, tycker inte om när okända folk rör mig och att det kommer göra ont om jag blir nervös och spänner mig

 

[miraL]

Finns det någon ungdomsmottagning där du bor? Dit brukar man få gå fram tills man fyller 26 och de brukar vara fantastiskt bra på bemötande och omhändertagande. Jag förstår din oro, men en gynekologisk undersökning brukar inte göra ont, och säger du till läkaren/barnmorskan att du är orolig så kommer de att vara ännu försiktigare. De besvär du har är inte varken ovanliga eller speciellt alarmerande (tror att i stort sett alla kvinnor upplevt dem någon gång i livet), men det är självklart ändå bra med en koll av gynekolog.

Det tror jag nog finns. Men som sagt orolig att det ska göra ont pga nervös och spänd. Känner mig orolig bara eftersom jag fått besvär som är okända för mig och ändå påverkar mitt dagliga liv. Men kanske är fullt normalt att hormoner och sånt ändras med ålder.

 

[strawberrysylt]

Tyvärr funkar inte antidepressiva på mig. Har provat det förut av andra orsaker än pms. Har provat flera olika typer men det gör mig helt ur funktion. Även där med symptom behandling, skulle ju gärna få reda på varför jag mår såhär nu. Har ju inte haft besvär tidigare.

Låter ju bra med bra bemötande. Jag är bara så himla orolig, tycker inte om när okända folk rör mig och att det kommer göra ont om jag blir nervös och spänner mig

Aha, okej, fast det finns ju olika sorter, så någon annan sort kan kanske funka för dig Men förstår hur du menar, jag undviker själv läkemedel så långt det är möjligt, vill också veta "varför". Men, jag tror som du själv skriver att det kanske kan ändras med åldern. Eller kanske du är stressad just nu? Ätit sämre?

Som någon annan skrev - tala om att du är nervös, så kommer de vara ännu försiktigare. Det är ju inget ovanligt eller konstigt att vara nervös inför sin första gynundersökning.

 

[Acto]

Det tror jag nog finns. Men som sagt orolig att det ska göra ont pga nervös och spänd. Känner mig orolig bara eftersom jag fått besvär som är okända för mig och ändå påverkar mitt dagliga liv. Men kanske är fullt normalt att hormoner och sånt ändras med ålder.

Jag förstår din oro inför ett gynekologiskt besök. Även om jag är 37 år och har gjort ett antal gynbesök tycker jag dom alltid är jobbiga. Sen har jag kompisar som inte alls tycker det, så det är indivudellt. Men vad jag vill säga är att det är helt ok att tycka att denna typ av besök är jobbiga.

Jag rekommenderar att du bokar ett gymbesök, skulle välja ungdomsmottagningen om du kan. Var tydlig med att du aldrig har gjort detta förut, att du tycker att detta känns riktigt jobbigt och nämn även att du inte har varit sexuellt aktiv. Skulle även nog rekommender att be om en kvinnlig gynekolog då man kan vara bekvämare med det. Jag rekommenderar även att du nämner din släkthistoria (din mormor och din mamma).

I princip alla gynekologer etc. jag har träffat har varit förstående när jag säger att jag tycker att gynbesök är jobbiga. Sen har jag tyvärr några gånger då fått svar "men detta är ingen fara alls". Även om läkaren menar väl så hjälper detta inte mig eftersom jag fortfarande tycker det är jobbigt. Tex tycker jag cellprov är jobbigt, jag gör dom alltid när jag blir kallad, men det hjälper inte att höra att "jag ska se att det inte är jobbigt" eller liknade eftersom jag ändå tycker det. Jag tror absolut inte du får någon sådan kommentar från ungdomsmottagningen men skulle du få det så kom ihåg att du har rätt till din känsla. Sen kanske du efteråt inte tyckte alls det var något jobbigt.

Gällande dina symptom så fick även jag värre menssmärtor när jag var 22-23. Smärtor som fick mig att kallsvettas och kräkas. Jag var då på gynkontroll och allt var ok men jag började då med p-piller. För mig hjälpte det mot smärtan. Sen kan ju dock p-piller ha andra biverkningar som du nämnde. Idag använder jag istället p-ring, vilket jag föredrar. Om du inte vill använda preventivmedel så är det självklart ok och du ska självklart få hjälp med dina besvär på annat sätt. Skulle gynekologen föreslå preventivmedel (eller inte föreslå något) så fråga efter andra förslag på hur dina besvär kan lösas.

 

[Wingates]

De vill mest symptom behandla med diverse preventivmedel som man egentligen inte mår bra av, istället för att ta reda på orsak, är oempatiska och oförsiktiga vid undersökning osv.

Angående preventivmedel och så - det är ju inte enbart symtombehandling. Mycket kan ju vara hormonrelaterat och då är ju behandlingen just hormoner.
Man behöver inte må dåligt av preventivmedel heller, många mår toppen på det eller varken bättre eller sämre än om de vore utan.

Alltså - man ska inte ta preventivmedel om man inte vill, men jag tycker det är en märklig trend nu där man utmålar preventivmedel som något dåligt.
Men det är väl något som vi kan klandra charlataner som vulverine och andra för.

 

[Bufera]

Jag upplever att får väldigt bra bemötande.
Skulle personligen välja en gynekologmottagningen på sjukhus, själv går jag gärna till sahlgrenskas gyn.

Med de problem du radar upp och att de är nya tycker jag att du borde söka även fast det är läskigt. För mig har de alltid berättat vad de ska göra innan och förklarat väldigt bra.

 

[Motacilla]

Har alltid fått bra bemötande.
Ingen i min bekantskapskrets har heller någonsin berättat om något dåligt bemötande.

Det blir ju inga artiklar om nöjda patienter och lyckade vårdbesök. Däremot är det lätt att skriva stora rubriker om saker som gått snett.

En gynekolog har 12 års utbildning så man är i trygga händer och kan lita på att hen vet vad hen gör och rekommenderar.

 

[Roheryn]

Är också orolig att inte få bra bemötande, hört så mycket dåligt om kvinnovården. De vill mest symptom behandla med diverse preventivmedel som man egentligen inte mår bra av, istället för att ta reda på orsak, är oempatiska och oförsiktiga vid undersökning osv.

Känner att jag måste bemöta det här också. Du har aldrig varit i kvinnovården och vet inte vad "de vill" och det är ganska vanskligt att lyssna på vad andra säger och vad som skrivs på sociala medier. Min erfarenhet (52 år, första gyn-undersökningen när jag var 17) är att de allra flesta inom kvinno- och mödravården är empatiska och yrkeskunniga personer som är i sitt yrke för att de vill hjälpa och ta hand om människor. Jag har aldrig blivit illa bemött av gynekolog/barnmorska.

Beträffande hormonella preventivmedel så är det ju som @Wingates skriver att hormonella problem ofta behandlas bra med hormonella mediciner, och det som funkar som preventivmedel kan ha flera användningsområden. Jag har själv haft problem med extremt rikliga mensblödningar under ett antal år, och har fått p-piller mot detta. Och det är en enorm skillnad, jag mår väldigt mycket bättre och slipper förlora stora mängder blod varje månad! Så säg inte tvärt nej till hormonella behandlingar för att de också är preventivmedel - de kan vara bästa valet!

 

[MiniLi]

Jag har aldrig blivit dåligt bemött av någon gynekolog eller barnmorska. Inte heller varit med om att undersökningen gör ont. Tror inte du behöver oroa dig där.
Sen tror jag att de förändringar du upplever ändå kan vara normala, men det kanske ändå är läge att göra en gynundersökning och framförallt få hjälp så du slipper blöda så mycket?
Det är egentligen mer onaturligt för oss att blöda hela tiden. Vi är väl krasst gjorda för att gå runt gravida och föda en massa barn. Hormonella preventivmedel är räddningen för många kvinnor. Naturen har inte direkt varit snäll mot oss och våra ständiga hormoncykler påverkar jättemycket. Många mår SÅ mycket bättre av att slippa sina naturliga hormoner.

Jag mår inte alls bra av mina naturliga hormoner. Humöret påverkas och får jätteont. Som tur är finns det hjälp att få, jag har hormonspiral vilket funkar toppen. P-piller har jag aldrig hittat någon sort som funkar optimalt, men det är ju olika.

 

[Masqueradee]

Jag skulle också säga att det är dags att ta kontakt med vården. Kanske har du möjlighet att diskutera lite med personer i din närhet om vart de gått någonstans? Jag tillexempel åker gärna över hela staden för att fortsätta få göra mitt cellprov för det är en vårdcentral (ej privat) som är känd i hela stan för att ha bäst bemötande.
Själv äter jag ett slags mini-piller som hjälper mig otroligt mycket med mina pms-besvär, och kompletterar med attarax vid behov, så det finns en möjlighet att du inte behöver just antidepp. heller.

 

[Squie]

Har också bara fått bra bemötande av BM i sådana frågor.

 

[skiesabove]

Hej, ny här på forumet hoppas att dessa frågor är ok att ställa. Tänker att det kanske finns någon här att prata lite med om detta.

Jag är ung, 22 år, har aldrig gjort någon gynekologisk undersökning eller så. Jag har haft det ganska oproblematiskt med mens och så under min tonår. Alltid haft mycket regelbunden mens, knappt någon mensvärk och blödigt relativt lite. Men på senare år, kanske sen jag var 19-20? Så upplever jag att jag börjat få mer besvär som smyger sig på. Jag följer min mens med en app så har bra koll på vilka faser jag är i. Jag har börjat få PMS besvär, blir rejält nedstämd och nästintill deprimerad typ 7-10 dagar före mens. Något som jag inte haft problem med förr! Jag har också fått betydligt mer mensvärk, ibland så mycket att jag mår riktigt illa och känner mig svimfärdig. Alvedon hjälper dock alltid. Jag har blöder mycket mer, två första dagarna behöver jag byta skydd ca varje-varannan timme. Resten av mensen blöder jag dock normalt till lite. Har också börjat få ont vid ägglossning, nånting nytt! Även mens liknande smärta runt en 10 dagar före mens är inte ovanligt. Problem med ”bloating” och svullen mage utan klar orsak, framförallt i den luteala fasen. Jag är inte sexuellt aktiv, oskuld faktisk. Men jag får ont ibland efter orgasm i magen, likt dov mens smärta och magen svullnar upp.

Alltså jag förstår ju att jag kanske bör ta upp detta med en läkare. Men kanske någon här som har liknande problem och kan hjälpa mig bolla tankar, är ju lite orolig faktisk. Mormor har haft äggstockscancer och mamma haft mycket problem med cystor. Jag är också HEMSKT rädd och orolig för att göra en gynekologisk undersökning, så jag drar mig ganska mycket för det. Är också orolig att inte få bra bemötande, hört så mycket dåligt om kvinnovården. De vill mest symptom behandla med diverse preventivmedel som man egentligen inte mår bra av, istället för att ta reda på orsak, är oempatiska och oförsiktiga vid undersökning osv.

Självklart ska du boka en tid hos gyn och kanske även läkare, och berätta vad du har i släkten så dom kan kolla så att det inte är det.

Var tydlig med att du är nervös och det är första gången. Ta med dig en vän om du vill.

Mest troligt kommer dom säga "det är fullt normaaaaalt" om exakt allting, men då har du iaf fått en liten koll. Som när man tar hästen till veterinären för att utesluta att det är något stort som är fel.

Vårdens ansvar är sjukdomar - dom kommer inte hjälpa dig med sådant dom inte anser är sjukdomar.

 

[skiesabove]

Jag har aldrig blivit dåligt bemött av någon gynekolog eller barnmorska. Inte heller varit med om att undersökningen gör ont. Tror inte du behöver oroa dig där.
Sen tror jag att de förändringar du upplever ändå kan vara normala, men det kanske ändå är läge att göra en gynundersökning och framförallt få hjälp så du slipper blöda så mycket?
Det är egentligen mer onaturligt för oss att blöda hela tiden. Vi är väl krasst gjorda för att gå runt gravida och föda en massa barn. Hormonella preventivmedel är räddningen för många kvinnor. Naturen har inte direkt varit snäll mot oss och våra ständiga hormoncykler påverkar jättemycket. Många mår SÅ mycket bättre av att slippa sina naturliga hormoner.

Jag mår inte alls bra av mina naturliga hormoner. Humöret påverkas och får jätteont. Som tur är finns det hjälp att få, jag har hormonspiral vilket funkar toppen. P-piller har jag aldrig hittat någon sort som funkar optimalt, men det är ju olika.

Vi är "gjorda" för att få barn emellanåt, med långtidsamning som reglerar hormonerna och mensen mellan barnen. Med 3-4 års mellanrum ungefär.

Att få barn varje år är inte naturligt för homo sapiens.

 

[MiniLi]

Vårdens ansvar är sjukdomar - dom kommer inte hjälpa dig med sådant dom inte anser är sjukdomar.

Förstår nog inte vad du menar här? Man får ju definitivt hjälp om man söker för kraftiga blödningar eller starka smärtor trots att det är ”naturligt”.

 

[MiniLi]

Vi är "gjorda" för att få barn emellanåt, med långtidsamning som reglerar hormonerna och mensen mellan barnen. Med 3-4 års mellanrum ungefär.

Att få barn varje år är inte naturligt för homo sapiens.

Min poäng var snarare att naturen knappast har tänkt att vi ska ha ägglossning och mens varje månad från att vi är 10-12 år tills vi hamnar i klimakteriet.

 

[skiesabove]

Förstår nog inte vad du menar här? Man får ju definitivt hjälp om man söker för kraftiga blödningar eller starka smärtor trots att det är ”naturligt”.

Ja, om dom bedömer det som kraftiga blödningar, och om man lyckas övertyga dom om att det är ovanligt starka smärtor.

Det är åtminstone min upplevelse av all vård här i Norrbotten, är du inte "sjuk på riktigt" så blir du omedelbart bortprioriterad. Mindre hälsotweaks för bättre mående får man ta via andra instanser.

 

[MiniLi]

Ja, om dom bedömer det som kraftiga blödningar, och om man lyckas övertyga dom om att det är ovanligt starka smärtor.

Det är åtminstone min upplevelse av all vård här i Norrbotten, är du inte "sjuk på riktigt" så blir du omedelbart bortprioriterad. Mindre hälsotweaks för bättre mående får man ta via andra instanser.

Så har det aldrig varit där jag sökt vård. Här har de på eget initiativ föreslagit åtgärder mot mensvärk osv om det framkommer, även om man söker för annat.
Men dålig vård finns ju överallt. Finns väl dock ingen anledning att lyfta de undantagen när ts redan är orolig?