I kölvattnet av Helgstrandsskandalen vill jag slå ett slag för grundridning (och markträning) och då menar jag inte lätt klass, utan från 0 till LC.
Jag har märkt att väldigt många inte kan detta. På ridskolor används ju utbildade hästar och många halvblod utbildas ju at proffs eller semiproffs. Det syns ju väldigt tydligt på fd travhästar som folk tror är inridna bara för att de inte slänger av.
Jag har själv blivit helt hooked på detta, att få hästarna självbäriga i sina grundgångarter. Har tre fd travare hemma, varav jag haft en i många år, och man blir ju inte klar. Det går ju att utvecklas i detta lugna långsamma grundläggande ridmönster också.
Jag vill också slå ett slag för att våga ha den "sämsta" hästen i stallet. När jag köpte min häst stog vi på anläggning. Jätteskönt att ha den galna fd travaren. Ingen annan vågade rida och jag var bara den knäppa tjejen/tanten som räddat en häst som kanske borde slaktats pga lynnesfel. Inga krav på mig alls och när han blev ridbar och gick rätt trevligt blev jag klassad som jätteduktig, Väldigt stor skillnad mot när jag hade bästa läromästaren i stallet, då var jag ju tvungen att prestera.
Varför anses det så bra att dra runt hästen på 50% i en MSV, men inte att kunna reglera hästen i alla gångarter både på lång och kort tygel? Varför är det viktigare att kunna beordra hästen till något än att vi gör det tillsammans? Eller att hästen behåller bärigheten i en riktig eftergift? är inte det bättre än att kanske komma 10a i en LA.
Det finns flera saker att diskutera runt detta. men det viktigaste jag vill åt är grunden, självbärighet och samspel
Jag har märkt att väldigt många inte kan detta. På ridskolor används ju utbildade hästar och många halvblod utbildas ju at proffs eller semiproffs. Det syns ju väldigt tydligt på fd travhästar som folk tror är inridna bara för att de inte slänger av.
Jag har själv blivit helt hooked på detta, att få hästarna självbäriga i sina grundgångarter. Har tre fd travare hemma, varav jag haft en i många år, och man blir ju inte klar. Det går ju att utvecklas i detta lugna långsamma grundläggande ridmönster också.
Jag vill också slå ett slag för att våga ha den "sämsta" hästen i stallet. När jag köpte min häst stog vi på anläggning. Jätteskönt att ha den galna fd travaren. Ingen annan vågade rida och jag var bara den knäppa tjejen/tanten som räddat en häst som kanske borde slaktats pga lynnesfel. Inga krav på mig alls och när han blev ridbar och gick rätt trevligt blev jag klassad som jätteduktig, Väldigt stor skillnad mot när jag hade bästa läromästaren i stallet, då var jag ju tvungen att prestera.
Varför anses det så bra att dra runt hästen på 50% i en MSV, men inte att kunna reglera hästen i alla gångarter både på lång och kort tygel? Varför är det viktigare att kunna beordra hästen till något än att vi gör det tillsammans? Eller att hästen behåller bärigheten i en riktig eftergift? är inte det bättre än att kanske komma 10a i en LA.
Det finns flera saker att diskutera runt detta. men det viktigaste jag vill åt är grunden, självbärighet och samspel