Mammas
Trådstartare
Har en åring efter en rätt vass hingst, detta har inte varit ett så stort problem, vi har haft en del duster men det har gått skapligt. Ett konsekvnt beteende från min sida har gett resultat, hon gör som man vill till slut.
Nu på senaste tiden har hon blivit mycket grinigare än vanligt, eskalerande från förra veckan. Hon är mer ofokuserad på den hon leds av, blir tokgrinig när vi inte låter henne beta på vägen till hagen (vilket alla är konsekventa med att inte låta henne göra - hon äter inte upp allt hö under natten så det bör inte vara att hon är hungrig heller), hon kastar sig ur grimman när man släpper henne i boxen, går nästan på mig när jag inte låter henne tränga undan mig för att komma ner i krubban vid fodergiva, reste sig mot stallägaren igår morse, bits mer än förut, gnager otroligt mycket på grimskaften när hon står uppbunden (som hon i princip slutat med innan detta), sparkade mot en annan tjej som gick förbi i gången häromdagen, står inte still på gången utan kränger och flyttar sig hela tiden. Detta är ett beteende som inte är likt henne, hon kan vara kärv ibland men inte i denna utsträckning. Ledarskapsövningar gör vi, det är inte problemet.
Problemet är att dessa problem som jag jobbat med under hela vintern nu kommit tillbaka med dubbel styrka. Hon ser ut att ha växt en hel del den senaste månaden, tror att det kan vara träningvärk. Hennes mamma är väldigt speciell under brunst, vet ej om detta kan gå i arv? Kan i så fall vara at hon har besvärlig brunst tillsammns med träningsvärk, och så hormoner som sprätter igång av gräset och våren.
Stallägaren sa idag att hon nästan var rädd för henne i morse, och så ska det inte vara. Vi pratade om henne idag och kom fram till att det bästa är att bara fortsätta vara konsekvent och inte låta henne göra mer saker än annars. Har någon annan några tips om hur man ska gå tillväga för att få henne att inte vara lika farlig som hon just nu är. Är ganska säker på att det är ett övergående beteende, men hur ska man göra under tiden?
Nu på senaste tiden har hon blivit mycket grinigare än vanligt, eskalerande från förra veckan. Hon är mer ofokuserad på den hon leds av, blir tokgrinig när vi inte låter henne beta på vägen till hagen (vilket alla är konsekventa med att inte låta henne göra - hon äter inte upp allt hö under natten så det bör inte vara att hon är hungrig heller), hon kastar sig ur grimman när man släpper henne i boxen, går nästan på mig när jag inte låter henne tränga undan mig för att komma ner i krubban vid fodergiva, reste sig mot stallägaren igår morse, bits mer än förut, gnager otroligt mycket på grimskaften när hon står uppbunden (som hon i princip slutat med innan detta), sparkade mot en annan tjej som gick förbi i gången häromdagen, står inte still på gången utan kränger och flyttar sig hela tiden. Detta är ett beteende som inte är likt henne, hon kan vara kärv ibland men inte i denna utsträckning. Ledarskapsövningar gör vi, det är inte problemet.
Problemet är att dessa problem som jag jobbat med under hela vintern nu kommit tillbaka med dubbel styrka. Hon ser ut att ha växt en hel del den senaste månaden, tror att det kan vara träningvärk. Hennes mamma är väldigt speciell under brunst, vet ej om detta kan gå i arv? Kan i så fall vara at hon har besvärlig brunst tillsammns med träningsvärk, och så hormoner som sprätter igång av gräset och våren.
Stallägaren sa idag att hon nästan var rädd för henne i morse, och så ska det inte vara. Vi pratade om henne idag och kom fram till att det bästa är att bara fortsätta vara konsekvent och inte låta henne göra mer saker än annars. Har någon annan några tips om hur man ska gå tillväga för att få henne att inte vara lika farlig som hon just nu är. Är ganska säker på att det är ett övergående beteende, men hur ska man göra under tiden?