Graviddepression

[Linalina]

Hejsan! Jag har en liten fundering, om det kanske finns fler med samma problem som jag? Läser man på nätet ska det vara ganska vanligt, men inte något som pratas mycket om. Jag är gravid vecka 9 och har sen vecka 5 varit extremt trött med illamående som kommer och går. Tröttheten är överväldigande och med kvällsjobb blir det att jag knappt klarar av min vardag med min tvååriga son. De senaste två veckorna har jag kännt mig väldigt nere, och de senaste två dagarna har jag varit som i en dimma. Sover hela dagarna om jag är själv hemma, får ångest inför att åka till jobbet på kvällen pga min trötthet och att jag känner att jag inte orkar hålla tempot och göra mitt jobb bra. Blir stressad av att se hur det blir stökigt hemma, att jag inte har ork med djuren mm. Inget känns roligt och jag kan bara sitta och gråta en hel dag. Barnet är önskat och välkommet. Har två missfall i bagaget och jag oroar mig nu för att det ska hända igen, trots att jag har fått komma på ett vul och se att hjärtat slår.
Känner inte för att göra nåt och kan inte planera mina dagar. Min sambo är underbar, men tror han har lite svårt att förstå hur jag egentligen mår.
Jag ringde barnmorska idag, men fick knappt fram nåt för jag bara grät i telefonen. Hon skulle lämna ett meddelande till min ordinarie barnmorska som skulle ringa upp mig, men det blir antagligen inte förrän efter helgen.
Vad gör man? Nån som känner igen sig?

 

[krus]

Sv: Graviddepression

Jag! Fast jag kände kanske inte direkt som du men jag var nedstämd och kände att jag liksom stod utanför allt som var roligt. Det var värst med första barnet. Med det andra kunde jag tänka på hur det var första gången och veta att det skulle gå över så snart barnet var ute. Båda barnen var planerade och jag älskar deras far och vi har en bra och trygg relation och jag visste att jag egentligen inte hade något att vara nere för men det var väl något hormonellt skit antar jag. Kan tilläggas att jag aldrig har haft i närheten av en depression tidigare. Det som är trist är att det sällan är någon som pratar om det här utan det är liksom meningen att man ska vara tacksam och stråla av lycka eller något i den stilen.. Inte för att jag inte är tacksam över att jag har haft lätt för att bli gravid och för mina två fina barn men just under graviditeterna kunde jag inte känna så oavsett hur mycket jag försökte få hjärnan att övertala känslorna.

Håll ut!

 

[Linalina]

Sv: Graviddepression

Jag antar att det är hormoner. Men det känns som att det är lite mer än vad jag klarar av just nu.
Jag brukar bli lite deppig på hösten när mörkret kommer. Men inte på detta viset. Då brukar det hjälpa att ta sig tid till saker som gör en glad. Men nu är jag så trött jämt så att bara köra för att hälsa på någon känns som ett stort projekt och då vet jag att jag kommer vara ännu tröttare på jobbet på kvällen. Jag mår som sämst när jag är ensam. Men då jag är ledig på dagarna så jobbar ju alla andra.
Usch ja jag hoppas att det försvinner innan bebisen ska ut!

 

[Sol]

Sv: Graviddepression

Jag känner igen mig. Började känna mig nedstämd, tappade lusten att göra någonting öht och såg ingen glädje i framtiden när jag var i kanske sjätte månaden. Inbillade mig att det "bara var hormoner" ända tills jag spenderade dagarna med att gråta och sova. Då insåg jag att något faktiskt var fel och då berättade jag det för min barnmorska. Tyvärr var detta sent in i graviditeten och jag önskar att jag hade gjort något tidigare. När jag väl pratat med bm om hur jag mådde fick jag snabbt tid hos kuratorn som skickade mig till läkaren som sjukskrev mig för depression, 10 dagar före bf.

Jag fick barn i måndags och igår träffade jag psykologen för första gången så nu är bollen i rullning men som sagt, jag önskar att jag hade reagerat tidigare. Nu sitter jag här med en bebis och när allt borde vara mysigt och härligt orkar jag knappt med vardagen och kan inte ta hand om i princip mer än vad bebisen behöver. Pappan är föräldraledig och sköter allt (vi har en 5-åring också) och han kommer få vara föräldraledig ett bra tag framöver, tills det börjat lätta för mig.

Så försök ligga på och få hjälp. Ju tidigare ju bättre.

 

[MiniLi]

Sv: Graviddepression

Det är ju jättebra att du har pratat med en barnmorska. Se till att du får behandling, antingen via barnmorskans organisation eller vårdcentral/psykiatri.

 

[jerseyko]

Sv: Graviddepression

Jag blev sjukskriven för depression i v7 eller 8. Är fortfarande sjukskriven, är i v15 nu.
Be din barnmorska om en tid hos psykiatrin. Jag tror alla mottagningar har någon avdelning/läkare på psykiatrin som är för gravida.

När jag väntade min dotter, fick jag börja medicinera för att klara av dagarna. Det är faktiskt rätt vanligt.

DU SKA INTE BITA IHOP!

Våga be om hjälp, även med små saker hemma.