Gravid och viktuppgång

[katjaKaj]

Jag är och har i många år varit "rädd" för att gå upp i vikt.
När jag gick i sexan gick jag upp rätt så mycket i vikt (hallå, puberteten :P) inget jag tänkte och brydde mig om då.
Men i sjuan när vi skulle väga oss hoss skolsköterskan fick jag en rejäl baksmäll. Efter vägningen började hon fråga om jag tränade eller funderade på att börja. "Nej" var mitt svar, "Inte mer än ridningen".
OK. Gick därifrån. Någon dag senare fick jag en lapp från min lärare att jag skulle tillbaka till henne. Jahapp tänkte jag och traska dit när jag fick tid.
När jag klampa in i väntrummet satt några av skolans kraftigaste personer där.
Min tur att komma in och hon började prata om att min viktkurva hade gått upp rätt så rejält och jag vägde för mycket mot min längd. Jag vägde då 63 kg och min längd kan jag inte minnas, men 1.65 kanske? Är 1.68 nu.
Bör jag säga att jag åkte hem och grät direkt efter och vägra åka till skolan?

Efter den dagen hade jag aldrig på mig tajta jeans eller tajta tröjor. Kolla mig i spegeln vareviga dag och bara grät och grät för jag var så tjock.
Jag började strula med maten, jag åt endast knäckemackor och vatten. Och frukt. Även naturdiets pulver.
Började senare spy upp maten. Åt aldrig i skolmatsalen. Drack aldrig läsk. Och detta resulterade i att jag gick ner väldigt mycket i vikt.
Jag gick ner mig totalt.

Dock började jag äta som vanligt igen men spydde alltid direkt efter, varesig det var en frukt, sallad eller ett glas vatten. Jag gick 2 promenader på 1 timme var varje dag.

Allt detta p.g.a skolsköterskan! Jag kommer inte ihåg mig som tjock. Men jag var tjock.


Än idag 8 år senare spyr jag upp maten och är gravid!.
Dock spyr jag inte upp alla måltider (som jag gjorde innan)
Det är inte bra, det vet jag. Men jag kan inte behålla maten!
På inskrivningen vägde jag 58 kg, nu i vecka 19 väger jag 61 kg (för 3 veckor sedan) jag vill inte över 63 kg för jag är så rädd just för 63 kg och skolsköterskans kommentar.

Jag ville inte veta min vikt på inskrivningen och då började barnmorskan fråga om jag hade problem med maten eller har haft. Men jag blåneka. Och jag tror hon märkte på mig att jag ljög. Jag skäms så oerhört att jag inte kan behålla maten. Jag mår så himla dåligt för detta. Och jag vet att man går upp i vikt under graviditeten och jag försöker förklara för mig själv att det är för barnets skulle så den ska få näring o.s.v
Jag skäms för att jag spyr upp maten som barnet ska få ta del av, jag skäms för att jag ska bli mamma och spyr upp maten.
Ingen i min närhet har ens märkt att jag inte behåller maten.

Vad gör man?
Någon gravid som har haft samma "problem"?

 

[Miks]

Sv: Gravid och viktuppgång

Stackars dej vilken jobbig situation!

Samma problem kan jag ju inte påstå att jag har men kan någonstans förstå din viktnojja. Jag tyckte det var psykiskt jobbigt att se vågen komma över 60 gränsen när jag var gravid. Innerst inne vet jag ju om att man ska upp i vikt när man är gravid men hela graviditetssituationen är ju ganska främmande att man i ibland tappar lite perspektivet.

Något som är bra i din situation är väll att du är medveten om att du har ett problem. Det gör ju allt lite lättare.
Du behöver hitta någon att prata med. Någon som är proffs. Sen måste du berätta för någon närstående som du litar på som du kan få stöd utav. Kanske kan du prata med barnets pappa. Barnmorskan kan ju vara en bra person att börja prata med. Dock finns en risk att hon inte har den kompetensen som du behöver i just det här problemet. En psykolog eller kurator är nog en bättre person. Fråga henne om du kan få prata med kuratorn. Behöver ju inte ens nämna vad det handlar om.
Jag antar att du vet en del om mat och så annars är ju en dietist en bra kontakt att ta.

Om du vill vara mer anonym kan du kanske prova att höra av dej till någon frivilligorganisation. Googlade bara snabbt och fick fram Riksföreningen för ätstörningar

Jag kan egentligen inget om ätstörningar men kan du kanske bestämma dej för att du försöker behålla maten en halvtimme innan du kräks. Sen kanske öka på tiden och känna hur det känns? Kanske är ett jättedumt förslag Tänkte bara att du kanske kunde försöka hitta en egen väg att få dej själv att behålla maten.

En annan grej. Vikten försvinner väldigt fort efter graviditeten. Jag gick upp 8 kilo totalt och ner 10 efter en vecka. Då kanske du kan ha i bakhuvudet att "Det är ok att väga tex 68 en kort tid för det kommer bli en liten bäbis snart" Du kommer aldrig förlåta dej själv om det händer din lilla något. Gör allt du kan för att ta dej ur det här.

Stor kram
Miks

 

[geggamojja]

Sv: Gravid och viktuppgång

Usch ibland kan verkligen skolsystrarna vara väldigt otaktiska

Men till ditt nuläge, försök för både din och ditt kommande barns skull att berätta för din BM.
Det är med all sannolikhet inte första (och tyvärr inte sista) fallet.
Helst bör du nog försöka få mer hjälp,
tänk om du får en dotter? (ja jag vet att söner också kan få ätstörningar)
vad vill du sända för signaler dit?

Eller bara en sådan sak som hur hårt det trots allt sliter på din kropp med att misshandla den så. Du ska orka både förlossning och sedan en lite spädis.
Vi kan hoppas och hålla tummarna för att du får en "enkel" en,
men det kan lika gärna bli en mer krävande.
Hur som helst tar det en massa ork även omman är frisk och sköter om sin kropp. Men en sliten kropp blir det ännu kämpigare

Det är jätte svårt att inte skämmas jag vet,
men jag hoppas så innerligt för både din och ditt barns skull att du klarar av att komma över den värsta tröskeln.

Kanske kan AB Kontakt vara ett första steg?

..och på svaret om fler här har haft ätstörningar och varit gravid,
ja jag tyvärr.
Levde på en kopp Te om dagen till slut,
vändningen blev vidrig men nödvändig LPT.