Är gravid i v 9 och ärligt talat urless. Jag kräks 5-10 gånger om dagen. Trots att jag äter primperan. Utan dessa kräks jag 10-15 gånger/dag. Ska på inskrivning i v 11, vet ej varför så sent.
Jag har fysiskt tungt jobb och börjar jobba 0430. Jag spyr minst en gång på jobbet, oftast mycket mer, inte superkul. Rör mig i slow-motion på jobbet eftersom det känns som jag ska svimma. Jag är helt enkelt en väldigt ineffektiv anställd, mina chefer märker dock inget eftersom jag när jag är ineffektiv ändå är snabbare än alla andra så just där är det väl lugnt.
Mat är fruktansvärt jobbigt. Jag har inga "cravings" utan allt smakar skit. Jag är konstant hungrig trots att jag äter (förra veckan åt jag 30000 kalorier fördelat på sju dagar och gick inte upp ett gram) som en jäkla häst. Jag orkar rent fysiskt inte äta tillräckliga mängder mat (ca 4000+ kalorier om dagen är massor med mat, att sitta och äta och tugga detta tar evigheter). Jag är inte orolig för viktuppgång eftersom jag är normalviktig eller har ät-problem så det är inte därför.
Mat har blivit lite av ett ångest-moment. Jag vet att hur mycket jag än äter så blir jag inte mätt. Blir jag mätt så blir jag hungrig 30 minuter senare. Det känns lönlöst att trycka i mig all mat när jag ändå vet att nästa dag börjar det om igen. Sen tycker jag att allt är äckligt. Kan äta en maträtt en gång, sen spyr jag av att tänka på den bara (på riktigt).
Sen kräks jag ju mycket, vilket antagligen har stor betydelse för att vikten inte ökar. Men om jag tex äter kl 8 och sen spyr kl 9, då kräks jag bara galla, inga matrester. Så fort kan väl inte maten brytas ned? Jag borde rimligen spy mat också trodde jag.
Finns det något att göra? Det här förstör min vardag helt, jag orkar ingenting.
ska försöka klara gå till läkaren imorgon och bli sjukskriven nån-några veckor. 
