Red_Chili
Trådstartare
Idag fyller Al-Dabarans Z-kull 11 år
Jag vet inte riktigt vilken av valparna på bilden här ovanför som faktiskt är Zala, men tippar på tredje valpen från vänster.Här har ni i alla fall en 6-7 veckor gammal Zala till höger. Till vänster är brorsan Zihwa.
Under åren som gått har Zala hunnit med mycket!
Hon har flyttat från någonstans i Danmark till Boden i Sverige. Där blev hon utställningschampion och mamma till en fin kull. När hon var 4½ år gammal blev hon upptäckt av mig och knappt ett år senare kidnappade jag hem henne. Vi bodde 9 månader tillsammans i ett litet studentrum, utforskade världen, lärde känna ”läskiga” hundar och hade det fint. Sedan fick hon flytta tillbaka till kenneln i Boden igen. Och jag då? Ja jag klarade mig inte utan min tant utan övergav allting i de södra delarna av landet för att flytta till Piteå. Den flytten gjorde det nämligen möjligt för mig att åter igen ha min tant hemma, även om det då bara blev periodvis av olika anledningar.
Därefter fick Zala sin andra kull och under tiden hon var på kenneln då så var jag där varje helg. Den vårterminen, helt utan tanten hemma, det var den värsta jag varit med om, bortsett från hela den sommar som jag var utan henne efter att vi bott 9 månader ihop. Trots det lämnade jag henne igen och åkte till Stockholm över sommaren med hennes ena valp, Wahidah.
När jag sedan kom tillbaka till kenneln efter sommaren så möttes jag av en tjock tant som blev helt desperat, glad och sprattlig så fort hon fick syn på mig. Ärligt talat hade jag knappt känt igen henne om jag inte sett hennes reaktion. Hon såg så annorlunda ut då.
(22 augusti -08)
Det skulle dock hinnas med en liten operation innan hon flyttade hem till mig igen. I mitten av januari -09 så fick hon två knölar i juvren bortopererade och jag spenderade då två veckor på kenneln för att hålla henne sällskap, sköta om operationssåret osv. Den 1a februari åkte vi hem till Piteå, jag, Wahidah och Zala. Sen dess har Zala bott hos mig på heltid och någon månad senare övergav vi Piteå för att flytta ner till varmare Stockholm.
(4 augusti -09)
Sen dess har det mest flutit på. Vi har tränat massor av roligheter och lärt oss hur mycket som helst. Både jag och Zala har blivit gladare och mer vältränade än någonsin. Vi har sovit i soffor och sängar tillsammans. Vi har åkt på släphareträningar, lure coursing-träningar, roat oss på kapplöpningsbanan och varit på några få utställningar. Vi har fått nya vänner och upptäckt nya skogar.
Nu är det alltså lite mer än 6 år sen jag första gången träffade min älskade tant. Det har varit 6 asjobbiga men fantastiska år och jag hoppas att vi får flera fantastiska (men gärna mindre asjobbiga) år tillsammans. För säga vad man vill, men i mina ögon finns det inte någon levande varelse som är lika underbar som min älskade tant Zala.
(Senaste träningsfilmen, någon dag gammal
)http://www.youtube.com/watch?v=8qOWxysbAC0
