Vänder mig till er föräldrar och ser om jag kan få lite råd. Är inte förälder själv (förrän i augusti...), så känner att jag kan behöva lite av er expertis.
Bor i lägenhetshus och grannens barn gråter, vad som känns för mig, ovanligt mycket. Det är ett barn på ca 1 år, som kanske 10 gånger per dag och natt gråter oavbrutet i ca 30-60 minuter innan det verkar som att barnet inte "orkar mer". Föräldrarna verkar inte trösta barnet alls, vi har ofta öppna balkongdörrar och ingen av deras röster eller liknande ljud från dem hörs. Flera gånger har jag sett den ena föräldern gå hemifrån, alternativt gå ut och röka på gården när barnet gråter, och samtidigt den andra föräldern ute på balkongen (också rökandes).
Ska man oroa sig? Har inte alls någon relation med grannarna så kan inte direkt fråga. Har ni haft barn som har gråtit lika mycket? Det låter nästan som panikgråt, som att barnet knappt får luft och verkligen skrikgråter. Föräldrarna pratar med barnet efter det har slutat gråta och då hör man framförallt den ena förälderns röst mycket, men alltså inget under tiden barnet gråter.
Kanske föräldrarna kör med den metoden när barnen lär sig trösta sig själva? Känner mig helt vilsen och vet inte om jag bör oroa mig eller inte. Känns ju som jag lägger mig i men samtidigt så skär det så i hjärtat att höra barnet vara så ledset så många gånger om dagen... Tror inte att barnet far illa ut fysiskt i alla fall, även om vi hört höjda röster (bråk) från/mellan föräldrarna mer än en gång men det betyder väl knappast något.
Råd? Tankar? Erfarenheter? Känner mig lite vilsen...
Bor i lägenhetshus och grannens barn gråter, vad som känns för mig, ovanligt mycket. Det är ett barn på ca 1 år, som kanske 10 gånger per dag och natt gråter oavbrutet i ca 30-60 minuter innan det verkar som att barnet inte "orkar mer". Föräldrarna verkar inte trösta barnet alls, vi har ofta öppna balkongdörrar och ingen av deras röster eller liknande ljud från dem hörs. Flera gånger har jag sett den ena föräldern gå hemifrån, alternativt gå ut och röka på gården när barnet gråter, och samtidigt den andra föräldern ute på balkongen (också rökandes).
Ska man oroa sig? Har inte alls någon relation med grannarna så kan inte direkt fråga. Har ni haft barn som har gråtit lika mycket? Det låter nästan som panikgråt, som att barnet knappt får luft och verkligen skrikgråter. Föräldrarna pratar med barnet efter det har slutat gråta och då hör man framförallt den ena förälderns röst mycket, men alltså inget under tiden barnet gråter.
Kanske föräldrarna kör med den metoden när barnen lär sig trösta sig själva? Känner mig helt vilsen och vet inte om jag bör oroa mig eller inte. Känns ju som jag lägger mig i men samtidigt så skär det så i hjärtat att höra barnet vara så ledset så många gånger om dagen... Tror inte att barnet far illa ut fysiskt i alla fall, även om vi hört höjda röster (bråk) från/mellan föräldrarna mer än en gång men det betyder väl knappast något.
Råd? Tankar? Erfarenheter? Känner mig lite vilsen...
