Sv: Gramman?
Min ena pålle kallas inte "huliganen" för intet..
När jag fick honom hade han årets underhals, ingen balans o var istadig. Ingen bra kombination, han var direkt farlig att rida då han "tiltade" o kunde fara åt vilket håll som helst när han inte fick vinna..
Gramanen förhindrade honom att resa sig/nocka mig eller vända på halsen o med underhalsen spänd/låst kunde han försvinna åt vilket håll/hur som helst. Gramanen användes enbart vid hans stunder av högljudda protester, inte "dressyrmässigt". Den är alltså en typ av livförsäkring för mig..
Visst beror det på olydnad, självklart, men för att "nå fram" till honom utan att behöva riskera livet så valde jag gramanen. Visst är dert så att jag måste ta igenom lydnaden i ridhuset för då kan jag sen rida ut utan att han blir istadig, men problemet var ju bara det att DEN HÄR hästen var så extremt omusklad, istadig o hade noll balans men rätt ok gång så jag var tvungen att ge mig ut å klättra o galoppera på RAKT spår för att få upp nån som helst muskelmassa. Det går inte att rida en häst i ridhus om den går omkull när man försöker galoppera...
På rätt sätt tycker jag att gramanen är ett bra komplement, men om hästen inte är i balans o driver från bak genom ryggen med en
ärlig eftergift så är den en direkt skaderisk. Hästen ska alltså INTE krulla ihop nacken!
Eller om man har en dressyrhäst på 175 o grov med stor gång som inte vill en dag utan utnyttlar sin storlek o blir olydig å bara dansar omkring.. då kan jag oxå slänga på gramanen
en stund för att återta respekten för mina hjälper igen, å sen är det bra o vi kan fortsätta ridpasset utan spänningar. (Han är ny för mig så han testar gränserna fortfarande..
)
Självklart är GRUNDPROBLEMET att hästen inte är LYDIG, men för att få den lydig så måste man ju vinna dess respekt samt även förtroende. Ofta beror det på "missförstånd i kommunikationen" mellen häst/ryttare, men ibland har den kära pållen helt enkelt kommit på hur han ska agera för att slippa arbeta..