T
Tican
Hur kommer det sig att många föräldrar är så otroligt grälsjuka när det gäller sina barn? Inte alltid såklart, men personligen tycker jag det räcker som det är.
Praktexempel från dagen:
Min syster (åtta år) skrek på hundarna när de skällde.
Mamma skriker: SKRIK INTE PÅ HUNDARNA!
*syster sätter sig, och sträcker sig efter mjölken*
Mamma ryter: Du behöver inte mer mjölk, du har MASSA på gröten.
Syster: Jag ska dricka.
*mjölken slut, syster reser sig för att hämta ny*
När hon drar ut stolen för att sätta sig: Sätt dig ner och ÄT nu!
Syster: JaJA.
*häller upp mjölk och dricker*
Mamma: DRICK DIG INTE MÄTT NU IGEN!
Vad är detta? Fortsatte så dessutom tills jag skrek på henne att ta ut sina aggressioner på nåt annat.
Praktexempel två:
Pappa kommer in i rummet: NEEEEEJ vi kan ju inte ha granen HÄÄR.
Jag: Nähä?
Pappa, svinirriterad: Då kommer det ju massa barr på mattan, och då kan ju DU plocka bort dom.
Jag: Men, vi lägger ju ett lakan under.
Pappa: Anna, jag är en etisk människa. Det är inte att diskutera. (haha)
Jag: Men det har ju nästan samma färg som mattan och kommer inte synas under grenar o paket..
Pappa ryter: Inte att diskutera sa jag! *stampar därifrån*
Kommer in igen, till mig och min storasyster: NU. Ska ni inte få sprida ut er på den här våningen. KOLLA HÄR! *tar upp lillsyrrans bandspelare, hon var inte ens där* OCH HÄR! *tar upp en för tidig julklapp som jag just öppnat*
Jag: Men vi bor ju också här?
Pappa:
Fortsatte sen att bråka om var vi skulle ha julklappsutdelningen imorrn. Så vitt jag vet håller han å mamma fortfarande på å tjafsar.
Alltså, jag förstår inte? Han har knappt träffat oss på hela dagen och har ingen synlig anledning till att irritera sig på oss. Inte mamma heller. Okej att man kan ha en stressig dag såhär innan jul, men att ta ut det så på nån annan? Det känner jag inga vuxna icke-föräldrar eller andra ungdomar som skulle komma på tanken att göra så.
Förklara, föräldrar!
Praktexempel från dagen:
Min syster (åtta år) skrek på hundarna när de skällde.
Mamma skriker: SKRIK INTE PÅ HUNDARNA!
*syster sätter sig, och sträcker sig efter mjölken*
Mamma ryter: Du behöver inte mer mjölk, du har MASSA på gröten.
Syster: Jag ska dricka.
*mjölken slut, syster reser sig för att hämta ny*
När hon drar ut stolen för att sätta sig: Sätt dig ner och ÄT nu!
Syster: JaJA.
*häller upp mjölk och dricker*
Mamma: DRICK DIG INTE MÄTT NU IGEN!
Vad är detta? Fortsatte så dessutom tills jag skrek på henne att ta ut sina aggressioner på nåt annat.
Praktexempel två:
Pappa kommer in i rummet: NEEEEEJ vi kan ju inte ha granen HÄÄR.
Jag: Nähä?
Pappa, svinirriterad: Då kommer det ju massa barr på mattan, och då kan ju DU plocka bort dom.
Jag: Men, vi lägger ju ett lakan under.
Pappa: Anna, jag är en etisk människa. Det är inte att diskutera. (haha)
Jag: Men det har ju nästan samma färg som mattan och kommer inte synas under grenar o paket..
Pappa ryter: Inte att diskutera sa jag! *stampar därifrån*
Kommer in igen, till mig och min storasyster: NU. Ska ni inte få sprida ut er på den här våningen. KOLLA HÄR! *tar upp lillsyrrans bandspelare, hon var inte ens där* OCH HÄR! *tar upp en för tidig julklapp som jag just öppnat*
Jag: Men vi bor ju också här?
Pappa:
Fortsatte sen att bråka om var vi skulle ha julklappsutdelningen imorrn. Så vitt jag vet håller han å mamma fortfarande på å tjafsar.
Alltså, jag förstår inte? Han har knappt träffat oss på hela dagen och har ingen synlig anledning till att irritera sig på oss. Inte mamma heller. Okej att man kan ha en stressig dag såhär innan jul, men att ta ut det så på nån annan? Det känner jag inga vuxna icke-föräldrar eller andra ungdomar som skulle komma på tanken att göra så.
Förklara, föräldrar!