Sv: Goda råd mottages 
Du skriver ju inte hur man ska göra heller, så, vad gör du om en åring kommer med vevande framben mot dig? Står där och ler och säger att, nämen, han får gå ute i hagen lite mer imorgon så blir han nog bättre............
JAg vet faktist hur många gånger jag skrivit detta nu..men gör det igen.
I stort sett alltid finns det orsak till att ungar beter sig dumt åt.
Och i stort sett alltid är det bortskämda och överhanterade ungar vars ägare ställer för stora krav.
Inte en enda unge gör sådana protester hos oss.
Man sätter på dom grimma och så följer dom efter utan problem.
Visst, dom kan stanna ibland men oftast är det för att dom vill titta närare på nån grej som finns i omgivningen.
Ungarna hanteras inte alls i "ridmanér-bemärkelse"
Dom går i stora flockar med sina mammor fram till avskiljning.
Enda hantering är då vi verkar, sätts fast på en sida omgående, maskas eller skall medicineras av nån anledning.
Efter avskiljning går dom på två lösdriftar. Stona i en och hingstarna i en.
Nu har vi även en vuxen individ i varje flock som håller ordning.
Vi är inne hos ungarna minst två gånger per dag för fodring och koll.
Ibland får man stalla upp nån unge som skadat sig.
Då leder man in dom i transport och åker ner till gården. Där, grimlösa i box, leds dom på stall då dom måste byta box vid mockning.
När ungen är reparerad går den tillbaka till sina kompisar.
Sedan går dom, fortfarande utan en massa hantering, ut på bete och på hösten så lassas dom för att åka iväg för inkörning.
I samtliga moment är det bara grimma på och gå med ungen efter sig.
Detta fungerar även om dom hämntas direkt från betet.
Inte en enda unge har då krävt era hårdhänta metoder. Inte nån.
Och vi har haft hundratals ungar.
Vad som är gemensamt med samtliga ungar är att dom kommer alla fram då folk besöker dom.
Dom backar undan om man höjer handen sakta.
Dom ytterst få gangstrar har kommit senare. Tillhör inte våra flockar och har varit extremt hanterade. Dom ungarna bits väldigt ofta.
Just dessa individer föser vi helt sonika undan från oss.
Dom tillåts inte ens att komma fram och hälsa.
Efter ett par månader så har dom hyfsat till sig och åter fått respekt för folk.
Och dom, i sin tur har tuggat på allt och alla i sin flock och fått svar därefter.
Färdigbitet alltså.
När ägare kommer hit på hösten försöker vi hinna med att ta hem ungen. Bada den i tvättspiltan. Klilppa den och snygga upp den. Mycket pälsglans och fin och snygg vid leverans. Alla fyra nyverkade. Ungen är då ett toch etthalvt.
Den leds in i släpet utan tjafs och jag har som rutin att hålla kontakt med alla som haft ungar hos oss.
Ytterst få har bråkat.
Utan dom har selat, tömkört nångång och sedan satt på vagn.
Så jag kan inte i mitt liv begripa hur man kan gå så långt att man måste sätta kedja på en unge.
Där måste definitivt hanteringen innan gått snett.
Så som resumé kan jag bara säga att för att minska problemem till noll så hantera fölmärrarna som vanligt efter fölning. Dalta inte med ungarna.
På med grimma och upp med fötterna vid verkning. Låt dom vara föl.
Vid avskiljning. Isolera inte den lille utan ge den chansen att röra sig fritt och bita hejvilt på en likasinnad.
Var noga med foderstat och parasitbekämpning saamt ha nogrann koll på fötter.
Låt den sen gå på ettårsbete.
Våren före betet är ungarna pest och pina. Massor med hormoner är igång.
Efter betet är dom mycket mer sansade. Tryggare och mer mogna för att lära sig nya saker.
Dom orkar engagera sig längre stunder än en minut.
En fölunge/unghäst är INTE en barbiedocka som man gullar med i tid och otid.
Gör ni det så tappar den tillit och framför allt respekt.
Och då valsar den runt på bakbenen, sparkas och bits.
Och tilliten får man inte tillbaka med olika bestraffningar. Lydnad, ja. Men ej respekt.
AM
