Jag måste bara få gnälla. Tror inte jag kan få några bra råd ändå om jag ska vara ärlig.
Min kropp är världens skitstövel. Den har alltid ont, finns ingen anledning till det mer än överrörlighet enligt läkare. Min sköldkörtel tyckte det var en bra idé att sluta fungera ordentligt förra våren och vips låg jag 10 kg plus. Jag har alltid varit jättetrött, minimum 10 timmar natt är vad jag egentligen behöver.
Men tröttheten och sköldkörteln verkar jag faktiskt fått ordning på! Äter kosttillskott för den sedan augusti som fungerar, jag har gått ner i vikt, jag orkar leva och dessutom har jag blivit smart igen.
Jag insåg inte förrns jag var utan tabletterna några dagar vilket helvete mitt liv hade varit utan dem. Att vara så hjärntrött är hemskt, jag själv fanns inte kvar längre utan dem. (pratat om dem med en läkare som sa: funkar det, kör!).
Så nu när allt detta fungerar, kan inte lite mer skita sig? Jo självklart!
Jag har sedan jag var gravid för fem år sedan haft lätt för illamående, men det har bara eskalerat den senaste tiden. I somras innan jag började äta tabletterna hade jag en kraftig episod under ca en vecka där jag var illamående nästan dygnet runt och även höll på att svimma en gång.
Under hösten har jag haft "matförgiftning" två gånger och fått spy. Denna veckan spydde jag måndag kväll, illamående tisdag, illamående + nära svimning onsdag, illamående men kunde äta på torsdag och idag slog det till ordentligt igen vid tre med ordentligt illamående och spydde igen på kvällen ( två gånger, på sin höjd 1 dl varje gång). Tisdag-torsdag mådde jag riktigt dåligt i hjärnan med men åt inga tabletter då så är nog därför. Lägg dessutom till att under hösten har jag fått mer och mer migrän och huvudvärk som ofta håller i sig i dygn. Och eftersom jag ändå klagar så kissar jag typ konstant och är törstig jämt (fast håller mig på samma vätskeintag som innan)
Jag ska väl försöka få tid till läkare igen, men känns lönlöst då jag tagit massa tester nu i augusti-november som varit bra, det finns helt enkelt inget fel på mig egentligen. Jag bara spyr någon gång i månaden och sover +10h natt utan anledning.
Men det jag egentligen tycker är jobbigast är att min son och sambo blir så indragen i detta. Att få sätta på en film åt sonen för att sen gå och spy. Att lägga sig och somna innan honom (dock i samma säng) eftersom jag har migrän för andra kvällen i rad. Att oroa min sambo hela tiden med hur jag mår. Min sambo jobbar mycket borta dessutom så blir mycket själv med sonen vilket inte känns så kul dessa kvällar när jag inte mår bra. Nej barnvakt finns inte.
Det känns så kasst bara, att inte få vara frisk. Att veta att så här kommer resten av livet vara.
Jag får i alla fall igen min skatt till landstinget.
Min kropp är världens skitstövel. Den har alltid ont, finns ingen anledning till det mer än överrörlighet enligt läkare. Min sköldkörtel tyckte det var en bra idé att sluta fungera ordentligt förra våren och vips låg jag 10 kg plus. Jag har alltid varit jättetrött, minimum 10 timmar natt är vad jag egentligen behöver.
Men tröttheten och sköldkörteln verkar jag faktiskt fått ordning på! Äter kosttillskott för den sedan augusti som fungerar, jag har gått ner i vikt, jag orkar leva och dessutom har jag blivit smart igen.
Jag insåg inte förrns jag var utan tabletterna några dagar vilket helvete mitt liv hade varit utan dem. Att vara så hjärntrött är hemskt, jag själv fanns inte kvar längre utan dem. (pratat om dem med en läkare som sa: funkar det, kör!).
Så nu när allt detta fungerar, kan inte lite mer skita sig? Jo självklart!
Jag har sedan jag var gravid för fem år sedan haft lätt för illamående, men det har bara eskalerat den senaste tiden. I somras innan jag började äta tabletterna hade jag en kraftig episod under ca en vecka där jag var illamående nästan dygnet runt och även höll på att svimma en gång.
Under hösten har jag haft "matförgiftning" två gånger och fått spy. Denna veckan spydde jag måndag kväll, illamående tisdag, illamående + nära svimning onsdag, illamående men kunde äta på torsdag och idag slog det till ordentligt igen vid tre med ordentligt illamående och spydde igen på kvällen ( två gånger, på sin höjd 1 dl varje gång). Tisdag-torsdag mådde jag riktigt dåligt i hjärnan med men åt inga tabletter då så är nog därför. Lägg dessutom till att under hösten har jag fått mer och mer migrän och huvudvärk som ofta håller i sig i dygn. Och eftersom jag ändå klagar så kissar jag typ konstant och är törstig jämt (fast håller mig på samma vätskeintag som innan)
Jag ska väl försöka få tid till läkare igen, men känns lönlöst då jag tagit massa tester nu i augusti-november som varit bra, det finns helt enkelt inget fel på mig egentligen. Jag bara spyr någon gång i månaden och sover +10h natt utan anledning.
Men det jag egentligen tycker är jobbigast är att min son och sambo blir så indragen i detta. Att få sätta på en film åt sonen för att sen gå och spy. Att lägga sig och somna innan honom (dock i samma säng) eftersom jag har migrän för andra kvällen i rad. Att oroa min sambo hela tiden med hur jag mår. Min sambo jobbar mycket borta dessutom så blir mycket själv med sonen vilket inte känns så kul dessa kvällar när jag inte mår bra. Nej barnvakt finns inte.
Det känns så kasst bara, att inte få vara frisk. Att veta att så här kommer resten av livet vara.
Jag får i alla fall igen min skatt till landstinget.
