Guldklimpen
Trådstartare
Gjorde jag rätt?..Mycket långt inlägg..!
Min älskade häst finns inte mer, tog jag rätt beslut, jag mår så fruktansvärt dåligt.
En i stallet såg honom på lösdriften bete sig konstigt, uppblåst och spänd. La sig ner, reste sig gick några stapplande steg o la sig ner helt utsträckt och stönade och ville inte resa sig. När jag kom försökte vi få upp honom men omöjligt. Efter 20 min reste han sig själv och jag kunde gå, han gick raskt, mer än han normalt gör nästan lite överilat. Han stannade till och benen skakade lite. Vi gick en kort bit, han kissade otroliga mängder och sedan in i ligghallen för att han inte skulle lägga sig ute igen.. Han la sig direkt raklång och bara stönade. När veterinären kom stod han upp, hade svaga tarmljud och temp på 35.0 Kramplösande, lugnande, sondades och två påsar dropp. Veterinären fick ut tre stenhårda kulor men kände ingen tarmomvridning. Försökte gå men det gick verkligen inte hur vi än försökte så vi kunde inte transportera honom. Han la sig men rullade sig inte nämnvärt utan var väldigt trött och bara stönade, la sig med framben rakt fram och vi var många på plats som gjorde allt för att få upp honom. Veterinären kom igen. Mindre tarmljud, högre puls och nytt dropp gavs då han låg. När påsen nästan var slut reste han sig. Tempen gått upp lite grann, men han skakade. En påse dropp till och när den nästan var slut så blev han orolig. Vi gjorde allt för att han skulle gå men det blev några steg sedan gick det inte. Rätt som det va började han självmant gå, dock bara några varv. Fick två påsar dropp till som gavs på kvällen med 1 Tim mellanrum. När den sista påsen var halv blev han orolig igen och vi var tvungna att koppla bort den. Han andades väldigt häftigt. Från sen natt slutade han lägga sig med febern steg, trots det fick jag ett hopp. Han började gå lite och jag gick med honom några varv också med jämna mellanrum men han visade att han inte ville. I gryningen ville han ut från ligghallen och jag kunde ta ner honom till stallet och nu kunde han transporteras. Gick med honom, ganska överilat gick han, han stannade försökte bajsa och in i boxen blev han matt igen. Väl på klinik fick de ut en bajsklump. Han hade 112 i puls och 80 i hjärtslag o febern va nu 39.3 Ingen tarmomvridning kändes, men mjälten något åt sida och inget ljud i tarmen. De sa att det nog är mer än kolik så bukpunktat togs. Den var brungrå med partiklar i och dålig prognos. Han skulle bli 20 i år och jag ville inte utsätta honom för buköppning, något veterinär dessutom sa att han kanske inte klarar pga hans hälsotillstånd. Alternativet var att ge dropp och antibiotika men risken skulle vara stor för akutavlivning då dom trodde han nog inte skulle klara dagen ut. De trodde tarmen hade läckage.det var fruktansvärt att se honom stå där och lida så beslutet tog att göra honom en tjänst. Veterinären sa hon kunde ta en större kanyl med nytt bukpunktat men att resultatet troligtvis blir detsamma. Anledningen till mindre kanyl var att de inte vågade ge lugnade i hans tillstånd vid bukpunktatet. Så här efteråt tänker jag, kom nålen in i tarmen därav foder partiklar? Han är ingen kolik häst. Fick för 10 år sedan en kraftig med stopp i blindtarmen och stod 2 1/2 vecka på Slöinge då han fick bukhinneinflammation också. Men han klarade det och mått bra i 10 år. Skulle jag trots allt provat alternativet veterinär var rädd att han inte skulle klara. Jag mår så fruktansvärt dåligt över mitt beslut nu efteråt, kunde han räddats. När jag tog beslutet på kliniken kändes det rätt då han verkligen led mycket. De sista stegen mot platsen gick han piggt och villigt så det känns för jävligt.
Min älskade häst finns inte mer, tog jag rätt beslut, jag mår så fruktansvärt dåligt.
En i stallet såg honom på lösdriften bete sig konstigt, uppblåst och spänd. La sig ner, reste sig gick några stapplande steg o la sig ner helt utsträckt och stönade och ville inte resa sig. När jag kom försökte vi få upp honom men omöjligt. Efter 20 min reste han sig själv och jag kunde gå, han gick raskt, mer än han normalt gör nästan lite överilat. Han stannade till och benen skakade lite. Vi gick en kort bit, han kissade otroliga mängder och sedan in i ligghallen för att han inte skulle lägga sig ute igen.. Han la sig direkt raklång och bara stönade. När veterinären kom stod han upp, hade svaga tarmljud och temp på 35.0 Kramplösande, lugnande, sondades och två påsar dropp. Veterinären fick ut tre stenhårda kulor men kände ingen tarmomvridning. Försökte gå men det gick verkligen inte hur vi än försökte så vi kunde inte transportera honom. Han la sig men rullade sig inte nämnvärt utan var väldigt trött och bara stönade, la sig med framben rakt fram och vi var många på plats som gjorde allt för att få upp honom. Veterinären kom igen. Mindre tarmljud, högre puls och nytt dropp gavs då han låg. När påsen nästan var slut reste han sig. Tempen gått upp lite grann, men han skakade. En påse dropp till och när den nästan var slut så blev han orolig. Vi gjorde allt för att han skulle gå men det blev några steg sedan gick det inte. Rätt som det va började han självmant gå, dock bara några varv. Fick två påsar dropp till som gavs på kvällen med 1 Tim mellanrum. När den sista påsen var halv blev han orolig igen och vi var tvungna att koppla bort den. Han andades väldigt häftigt. Från sen natt slutade han lägga sig med febern steg, trots det fick jag ett hopp. Han började gå lite och jag gick med honom några varv också med jämna mellanrum men han visade att han inte ville. I gryningen ville han ut från ligghallen och jag kunde ta ner honom till stallet och nu kunde han transporteras. Gick med honom, ganska överilat gick han, han stannade försökte bajsa och in i boxen blev han matt igen. Väl på klinik fick de ut en bajsklump. Han hade 112 i puls och 80 i hjärtslag o febern va nu 39.3 Ingen tarmomvridning kändes, men mjälten något åt sida och inget ljud i tarmen. De sa att det nog är mer än kolik så bukpunktat togs. Den var brungrå med partiklar i och dålig prognos. Han skulle bli 20 i år och jag ville inte utsätta honom för buköppning, något veterinär dessutom sa att han kanske inte klarar pga hans hälsotillstånd. Alternativet var att ge dropp och antibiotika men risken skulle vara stor för akutavlivning då dom trodde han nog inte skulle klara dagen ut. De trodde tarmen hade läckage.det var fruktansvärt att se honom stå där och lida så beslutet tog att göra honom en tjänst. Veterinären sa hon kunde ta en större kanyl med nytt bukpunktat men att resultatet troligtvis blir detsamma. Anledningen till mindre kanyl var att de inte vågade ge lugnade i hans tillstånd vid bukpunktatet. Så här efteråt tänker jag, kom nålen in i tarmen därav foder partiklar? Han är ingen kolik häst. Fick för 10 år sedan en kraftig med stopp i blindtarmen och stod 2 1/2 vecka på Slöinge då han fick bukhinneinflammation också. Men han klarade det och mått bra i 10 år. Skulle jag trots allt provat alternativet veterinär var rädd att han inte skulle klara. Jag mår så fruktansvärt dåligt över mitt beslut nu efteråt, kunde han räddats. När jag tog beslutet på kliniken kändes det rätt då han verkligen led mycket. De sista stegen mot platsen gick han piggt och villigt så det känns för jävligt.
Även om det ibland finns en liten chans att hästar klarar sig i slutändan så måste man också tänka på vilket liv de hade fått efteråt. Du lät inte hästen lida i onödan och så önskade jag att fler djurägare tänkte.
det jobbiga va att hästen dom första timmarna knappt ville stå, vi va flera som försökte få upp honom och han ville inte gå. Från sen natt och på morgonen ville han gå fast han var svag. Gick ju inte mycket under alla timmar och när han ville gå o inte längre ville lägga sig på några timmar åkte vi till kliniken, gick bara 10 min då jag va rädd att trötta ut honom inför färden så kan kunde få mer hjälp. Han stannade o lyfte svansen men inget hände.Nu fick han ju faktiskt hjälp genom att slippa men jag kan inte sluta tänka på om han gått mer och om han fått ännu mer dropp o antibiotika så kanske min kämpe klarat sig. Han var så stark, pigg och levnadsglad men det gjorde så jäv..ont att se han ha så ont. Men varför kan han ha varit så villig att gå helt plötsligt, visserligen lite överilat så kan det ha varit för att fly smärtan?.. Och min värsta tanke är att tänk om bukpunktatet fick med tarminnehåll eftersom man normalt sett använder grövre nål sa veterinären. Ni har rätt, jag är fortfarande i chock och det måste nog få lägga sig men det mal i huvet hela tiden jag är vaken.
