gjorde jag helt fel?

[Åska]

Sv: gjorde jag helt fel?

Med bestraffning och ledarskap så får man ta rätt don till rätt person. Jag kan som ta mina senaste två hästar som exempel:

Min valack var en änglahäst själv. Jag tror att den värsta form av bestraffning han någonsin fick var att jag höjde ett pekfinger och sa nej i bestämd samtalston. Det var liksom inte någon mening med att ta till något värre, han förstod vad jag menade. Han stod yttersta sällan fastbunden, följde mig alltid som en hund, kom när jag ropade osv.

Mitt sto, Morrhoppan, var det annat med. Hon gick inte att leda, binda upp, lyfta hovarna, fånga i boxen osv osv. Så fort det inte passade henne så sparkade hon mig, bet mig, tryckte fast mig mot väggen, klev över mig, klev på mig, snodde runt och sparkade mig när jag hämtade henne i hagen. Jag försökte med min mjuka linje i flera månader (vilket resulterade i att jag alltid var full av blåmärken och var konstant halt på något ben efter sparkar). Till slut fick det vara nog och jag sa ifrån, på hennes sätt. Efter den dagen så har vi inga problem längre. Nu kan hon stå lös, följer mig vart jag än går och det värsta jag behöver göra är att säga nej i bestämd samtalston för nu vet hon var gränsen går.

Det var nyttigt för mig att ha en "monsterhäst". Jag förstod varför det finns säkerhetsregler (du kanske har sett debatten på gnägg om säkerhet?) och vikten av att följa dem. Jag har också förstått att ibland så måste man säga ifrån mot sin häst. Jag tycker inte det är elakt mot hästen att leda den med en kedja om den vägrar lyssna på dig. En ledkedja är för mig ett sätt att säga: -Nej, skärp dig och lyssna på mig! Att statuera ett exempel en eller två gånger kan ibland behövas, både på människor och djur.

 

[Messy]

Sv: gjorde jag helt fel?

mycket bra exempel!

sen som du skriver, har man väl gjort upp rangordningen så räcker det ju oftast med rösten sen...

kul att hon e så snäll nu!

 

[LIA]

Sv: gjorde jag helt fel?

Det är skillnad på vilken typ av ledare man vill vara. Det i sin tur beror kanske på, vilken typ av ledare man har förmåga och egenskaper att vara. Inne på människor nu. Den typ som tvingar hästen att följa eller den som hästen väljer att följa? Den typ som skaffar sig "respekt" (rädsla) genom hot/våld eller den som uppnår respekt genom egen mental styrka och rätt beteende.


Carat! Har du funderat över varför hästen inte ville gå med? Antingen ville hon inte lämna stallbacken(?) eller så ville hon inte gå dit du ville gå. Frågan är alltså varför, för ett skäl finns! Hon kanske mådde dåligt?
När du hittat orsaken, kan du lösa situationen utan kedjor.

LIA

 

[Ideaal]

Sv: gjorde jag helt fel?

Jag har aldrig haft eller träffat några "monsterhästar". Jag har köpt mina hästar som unghästar och format dom med mitt sätt att vara ledare. Jag är av den åsikten att jag inte tror att hästar är "monsterhästar" utan människans inblandning. Rädda hästar kan vara farliga att umgås med men där löser självklart inte våld situationen. Starka, ranghöga hästar gäller det bara att möta på rätt sätt, inte heller här "hjälper" våld, då finns stor risk att även denna häst blir farlig. Vi är trots allt, eller kanske bättre uttryckt, vi ska ha högre IQ än hästarna, fast ibland kan man ju undra förstås.

För att hantera hästar i olika situationer anser jag att vi måste börja med att försöka förstå hästens reaktion. Om vi inte gör det är risken stor att hästen inte förstår tillsägelsen/bestraffingen och därmed läggs grunden till monsterhästar. Hästar som med all sannolikhet aldrig kommer att lita på sin ledare och tar därför till olika sätt att försvara sig mot ledaren eller utmana ledaren.

 

[Åska]

Sv: gjorde jag helt fel?

Stoet jag nämnde köptes in som 4½ åring av mig. Då hade hon innan varit på en "intensiv inridning" i ett halvår och innan dess hade hon gått i flock utan att ens haft en grimma på sig. Så när jag köpte henne så var hon så fulltankad med ny kunskap så det riktigt susade i huvudet på henne. Jag började med att ge henne lite ledigt så hon kunde få smälta allt nytt och när hon började repa sig mentalt så visade hon att hon var minsann ingen tamhäst. Hon hade ingen anning om hur man uppför sig mot människor och hon betedde sig likadant mot andra hästar. Hon var helt enkelt stöddig och käftig och visste precis om hur stor och stark hon var.

Valacken därimot var hanterad sedan barnsben. Han hade även fått lite för mycket stryk i sin ungdom så att bråka med honom för mycket startade upp en enorm ångestreaktion hos honom. Visst, han försökte också att ta ut gamla hanteringssynder på mig och de var svårare att jobba bort då han innerst inne var livrädd för att få bannor. Så där fick jag använda mjuka metoder för att få honom att jobba med mig istället för mot mig.

Men nu när jag ser tillbaka på det så kan jag bara säga en sak: Att utan valacken så hade jag aldrig rett ut att få stoet till den underbara individ som hon är idag. När hon inte skötte sig mot mig och hon inte lyssnade på mig när jag sa ifrån så var valacken där och uppfostrade henne. Detta fortsatte han med ända fram tills sin död förra hösten. Han blev som galen på henne om hon inte gick in i släpet med en gång när skulle lasta dem och hon brukade få sig en avhyvling genom boxgallret om hon var dum mot mig i boxen. Så man kan säga att valacken vägledde mig genom hanteringen/uppfostringen av stoet, vi hade ett sånt stark sammarbete som jag aldrig känt av varken innan eller efter, varken med människor eller något annat djur.

Jag är tacksam över att jag har fått ha två så olika individer på min lott. Särskilt tacksam är jag över all hjälp jag fick av valacken, han gav mig en inblick i hur hästar löser problem när de dyker upp. Han visade mig i vilka situationer som jag kunde säga i från på skarpen och i vilka situationer som det räcker med att lägga öronen bakåt. Han var en enormt klok häst som aldrig tog i mer än vad som behövdes mot någon annan häst. Jag har använt honom ganska mycket som "barnvakt" åt andra unghästar som t.ex har han ofta varit med när någon liten skulle åka transport för första gången utan sin mamma. Han har även varit med som stöd, klippa och bromskloss vid ett otal inridningar och inkörningar. Jag kommer aldrig leta efter någon mer häst som han för det finns inte på den här planeten tror jag!