Den känslan sitter väl i balansen och att hästen börjar vinkla om bak och hitta lite uppförsbacke. Då tycker jag att bjudningen kommer och hästen tar ryttaren fram istället för att ryttaren gasar.
Har hästen dåligt påskjut och inte tar kontakt med tygeln får man väl gasa mer så att motorn snurrar först och främst. Men vissa hästar blir ju än mer spända om man jagar dom i obalans. Tror att man måste se till hela ekipaget och olika saker fungerar bäst i olika faser av utbildningen. En dag får det kanske vara high Caparall men det behöver inte vara rätt nästa dag?
Men din häst behövde uppenbarligen det! Betyder ju inte att det alltid fungerar.
Min tar jag inte heller skänkeln men det blir inte bättre när jag rider i övertempo för han tappar balansen och börjar springa ifrån skänkeln istället. Sitter det inte lite i variationerna- tempoväxlingarna från riktigt framåt till lugnare?
Förstår vad du menar och håller mef att man många gånger borde rida mer framåt!
Men ser oxå många som jäktar runt sina hästar och det gör hästarna spända och tappar bjudning. Tror det är viktigt när man rider framåt att man hittar takten i det ökade tempot och kommer ihåg att det är hästen som ska ta en framåt . Och att man inte fastnar i någon typ av korrigeringsridning utan tar sig vidare. Säger det eftersom jag själv gärna fastnar i en viss sanning och missar nyanserna!
Jag är verkligen facit på de fetade bitarna
Ju långsammare jag försöker rida, desto mer bjuder min häst. Men det känns så himla, himla fel. Men jag suger på att driva helt enkelt. Vi kanske hittar en gyllene medelväg så småningom, hoppas jag.
När vi är ute och galopperar i lätt sits har vi i alla fall hittat bjudningen utan att matte jagar. Då kombinerar vi high caparall med lite för mycket stöd i handen i några tempoväxlingar, sedan är hästen framme och bärig även om vi inte hittat den lätta kontakten helt ännu utan jag behöver stötta en del fortfarande. Har dock sjukt svårt att få in den ridningen i trav, det är så svårt att trava!