Sv: Gammal häst som inte reser sig längre...
Vet du, jag måste få säga att detta kan bli en riktigt bra debatt om TS låter oss hållas... för de frågeställningar som du bland annat tagit upp är verkligen intressanta...
Hur är vi som djurägare egentligen? Hur avgör vi vad som är lämpligt/olämpligt och när SKA man sätta punkt? Hur länge kan man medicinera sitt djur och hur vet man att lidandet är en övergående fas... Hur långt ska man sträcka sig i behandlingar och hur bestämmer man vad som är godkänd livsstandard??
Ja, hur gör vi, ägarna våra val och vad grundar vi dom på?? Är det abstrakta saker som gnistan i ögat,energin, ren å skär vilja eller är det mer konkreta bevis i form av sutration, nutration,ork i ben??
Vad avgör egentligen ett djurs livskvalitet.. är det att orka det den gjorde när den var föl eller valp eller är det ok att ha synliga krämpor såsom stela höfter, sämre syn, ingen hörsel, stappligt rörelsemönster och diverse hältor, ömmor och ibland även smärtor...
Kan vi som ägare verkligen avgöra hur pass ont vårt djur har och vet vi att dom har värdig livskvalitet??
För mig så har jag ett rättesnöre som jag försöker följa ganska hårt, jag fick tidigt lära mig av min familj att varje djur skall behandlas med respekt, kärlek, ödmjukhet, tolerans MEN det är på MITT ansvar att vid behov avsluta det liv jag förvaltar om jag ser att dess förutsättning för ett sunt liv längre ej föreligger....
Jag skulle bland annat aldrig utsätta ett djur för livslång medicinering, jag anser att ett djur som av en eller annan andledning blir allvarligt begränsade från att leva fullt ut som vanligt heller ska avlivas än begränsas... MEN, även jag har ett hjärta, jag är fullt medveten om att förutsättningarna ändras utifrån ålder, därför flyttas ju självklart min egen gränssättning och jag får en annan toleransnivå för diverse "krämpor"
Så NÄR Sätter man stopp... ?!? HUR avgör man att tiden är inne?!?
JA, jag gör det vid obotlig/kronisk sjukdom, vid ihållande hög smärta eller vid hastiga akuta sjukdomstillstånd där behandling/ingreppsresultat är ovissa...
Jag har en viss "mall" exempelvis när det gäller hästarna så är hovarna en viktig hållpunkt... INGEN hov, INGEN häst, med andra ord, så länge eventuella problem GARANTERAT är ÖVERGÅENDE under ÖVERSKÅDLIG tid är behandling ok, annars tyvärr avlivning.. I min värld kan en häst inte leva fullvärdigt med kroniskt sjuka hovar och jag skulle aldrig vilja gå omkring med ångest varje sommar över kommande fångangrepp...
Ny vända på klinik osv...
Visst har jag alltid haft hoppet, men det är först under den senare delen av sjukdomen som jag verkligen trott att det kanske skulle gå. Och jag är fortfarande väldigt rädd för att gå för fort fram.
