Gammal älskad katt mår inte bra efter att familjen utökats...

Såg inte tråden förrän nu, men andra har redan sagt vad jag skulle sagt. Att du gör rätt. Och du inte klipper för tidigt.

Om du någonsin skulle börja få hjärnspöken och igen våndas över om, så tänk på vad alternativet kunde blivit. Exet hade en gammal högst älskad katt. Här i somras började den tackla av lite. Inte sådär så att det var dags att rusa till vet. Men dags att fundera på om det inte var dags just för att låta den gå innan det gick utför alldeles. Hade det varit min katt hade jag bokat tiden. Exet hade svårare. Den var ju ändå pigg och busig osv. Men kanske var det dags. Men ändå... Nej men kanske, efter semestern... Ja du förstår.

En dag kom han hem och mötte en raglande katt som inte kunde gå och var enormt stressad av det. Vad som hänt vet ingen, en hjärnblödning kanske. Det blev såklart ilfart till vet och till den sista vilan. Men på ett otroligt upprivande sätt. Och synen som mötte exet den där dagen lär ta tid att sudda ut. Och våndan att det kanske var för tidigt är nu ersatt med "om jag bara hade..."

Så. Man kan egentligen aldrig klippa för tidigt. Men för sent. Haken är att för sent kan vara imorgon med en gammal katt. Man vet inte förrän det är "för sent".

Kram.
 
Fina, fina Isola. :heart Men ett klokt beslut. Skönt att det gick lugnt och fint till; det är ju ändå det slutet man önskar ge sina fyrbenta vänner. Kram!
 
Jag tar den tröst jag får. Just nu känns det bara helt käpprätt åt helvete. Jag vill ha henne tillbaka. :(
Ja, det är ju det enda man vill!

Men jag tänkte på en sak förut idag. Din onge har ju varit bebis så länge. Och bebisar är trots allt lite begränsade. ÄNDÅ har Isola tyckt att hon var pest!

Tänk dig då de kommande cirka två åren, när ongen kommer att bli mer aktiv, rörligare och självständigare. Och ändå inte stor nog att förstå fullt ut att djur måste visas respekt. Samtidigt skulle Isola bli ännu äldre - med en gammal katts behov av rutiner och lugn. Det hade aldrig gått! Det hade fått sluta med omplacering (av ongen :o)

Nej, du valde verkligen rätt tidpunkt. För Isolas skull :heart
 
Ja, det är ju det enda man vill!

Men jag tänkte på en sak förut idag. Din onge har ju varit bebis så länge. Och bebisar är trots allt lite begränsade. ÄNDÅ har Isola tyckt att hon var pest!

Tänk dig då de kommande cirka två åren, när ongen kommer att bli mer aktiv, rörligare och självständigare. Och ändå inte stor nog att förstå fullt ut att djur måste visas respekt. Samtidigt skulle Isola bli ännu äldre - med en gammal katts behov av rutiner och lugn. Det hade aldrig gått! Det hade fått sluta med omplacering (av ongen :o)

Nej, du valde verkligen rätt tidpunkt. För Isolas skull :heart

Ja, jag vet att du har rätt. I vissa aspekter har ongens och Isolas relation blivit lite bättre när det börjat gå att prata med ongen, t.ex. har hon fått mata Isola med skinka vilket förstås varit alldeles toppen. Det har också hänt att de busat med varandra, om än inte så ofta. Däremot har det varit många, många gånger som Isola sökt kontakt med mig eller maken och sedan dragit som en avlöning för att ongen närmat sig. Det har slitit i hjärtat varje gång.

Men ongen har inte varit helt hopplös heller, så det hade varit väldigt tråkigt att behöva omplacera henne. Hon är verkligen enormt duktig på att vara lugn runt djur och att klappa fint, det har ju varit hennes enda chans att komma nära Isola. Ska hon hälsa på ett nytt djur så sätter hon sig på huk och sträcker fram handen. Det är det inte många 16-månaders som gör, och det har jag Isola att tacka för.

Det är så tyst och tomt här hemma. Kommer vara så konstigt att lägga sig ikväll, med vetskapen om att det inte kommer krascha något stort och lurvigt bredvid kudden lagom till att jag lagt av mig glasögonen... :cry:
 
Ja, jag vet att du har rätt. I vissa aspekter har ongens och Isolas relation blivit lite bättre när det börjat gå att prata med ongen, t.ex. har hon fått mata Isola med skinka vilket förstås varit alldeles toppen. Det har också hänt att de busat med varandra, om än inte så ofta. Däremot har det varit många, många gånger som Isola sökt kontakt med mig eller maken och sedan dragit som en avlöning för att ongen närmat sig. Det har slitit i hjärtat varje gång.

Men ongen har inte varit helt hopplös heller, så det hade varit väldigt tråkigt att behöva omplacera henne. Hon är verkligen enormt duktig på att vara lugn runt djur och att klappa fint, det har ju varit hennes enda chans att komma nära Isola. Ska hon hälsa på ett nytt djur så sätter hon sig på huk och sträcker fram handen. Det är det inte många 16-månaders som gör, och det har jag Isola att tacka för.

Det är så tyst och tomt här hemma. Kommer vara så konstigt att lägga sig ikväll, med vetskapen om att det inte kommer krascha något stort och lurvigt bredvid kudden lagom till att jag lagt av mig glasögonen... :cry:

Jag hade mina runt benen i köket i flera månader efter att de var borta. Katters väsen är så mycket en förnimmelse.

Jag förstår att det måste ha känts hjärtskärande när hon sökt kontakt men sedan backat. Det låter dock som att ni har en väldigt fin onge :heart
 
Jag hade mina runt benen i köket i flera månader efter att de var borta. Katters väsen är så mycket en förnimmelse.

Jag förstår att det måste ha känts hjärtskärande när hon sökt kontakt men sedan backat. Det låter dock som att ni har en väldigt fin onge :heart

Vi har faktiskt en väldigt fin unge. Hon är bestämd och hon har humör men hon är så väldigt, väldigt glad i både folk och fä. :love:
 
Såna blir de gärna när de haft så fina pyjamasar som hon hade :love:

Vi har fortsatt på temat även på senare tid... :D
60292078-463_1.jpg
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp