Gammal älskad katt mår inte bra efter att familjen utökats...

[Tassetass]

@Tassetass: Zooplus har billigast Feliway och vill du testa och det inte fungerar kan jag gärna köpa den av dig. Det går ju åt här

Inget att förlora med andra ord!

 

[athena_arabians]

Inget att förlora med andra ord!

Win-win är alltid bra

 

[Tassetass]

Så här några månader senare...

Hon vägrar numer att äta sin njurmedicin. Funkar inte vad jag än blandar med (begränsade alternativ pga allergi) och att tvinga i henne är inte att tänka på (gör jag det en gång kommer hon undvika mig i veckor, been there...). Värdena är än så länge okej men de lär inte förbli det. Inom någon månad så behöver hennes tänder åtgärdas och jag är livrädd för att söva henne igen, sist trodde jag helt allvarligt att hon inte skulle vakna.

Jag har varit föräldraledig hela sommaren och har kunnat spendera mer tid än vanligt med henne, men nu börjar skolan om, maken börjar jobba efter semestern och till och med ungen ska börja förskola. Har märkt att hon blivit känsligare (i brist på bättre ord). Om vi varit borta lite mer än vanligt en dag eller två så hamnar något utanför lådan. Hon kommer inte längre till dörren när vi kommer hem, det har jag märkt bara sista veckorna. I alla år har hon kommit som ett skott.

En vän till mig sa att Isola och jag har haft elva år tillsammans, hon är de facto multisjuk och skulle högst troligt inte alls uppskatta att omplaceras även om någon skulle vilja ha en 14-åring som kostar enorma pengar varje månad.

Jag märker själv hur jag resonerar mig fram till en sån vedervärdig slutsats och jag känner mig som ett monster. Hjärtat går i tusen bitar och jag bara gråter och gråter. Jag vet att det inte brinner i knutarna egentligen, men samtidigt är jag rädd för att inte se när hon blir sämre (för det kommer hon att bli), rädd att jag behåller henne för min skull och inte för hennes. Jag vill inte behöva åka in för att hon blivit lite trött och så säger veterinären att hennes njurar i princip lagt av. Jag vill ge henne ett bättre slut än så.

Ibland hatar jag verkligen att vara djurägare. Fy fan.

 

[TinyWiny]

Så här några månader senare...

Hon vägrar numer att äta sin njurmedicin. Funkar inte vad jag än blandar med (begränsade alternativ pga allergi) och att tvinga i henne är inte att tänka på (gör jag det en gång kommer hon undvika mig i veckor, been there...). Värdena är än så länge okej men de lär inte förbli det. Inom någon månad så behöver hennes tänder åtgärdas och jag är livrädd för att söva henne igen, sist trodde jag helt allvarligt att hon inte skulle vakna.

Jag har varit föräldraledig hela sommaren och har kunnat spendera mer tid än vanligt med henne, men nu börjar skolan om, maken börjar jobba efter semestern och till och med ungen ska börja förskola. Har märkt att hon blivit känsligare (i brist på bättre ord). Om vi varit borta lite mer än vanligt en dag eller två så hamnar något utanför lådan. Hon kommer inte längre till dörren när vi kommer hem, det har jag märkt bara sista veckorna. I alla år har hon kommit som ett skott.

En vän till mig sa att Isola och jag har haft elva år tillsammans, hon är de facto multisjuk och skulle högst troligt inte alls uppskatta att omplaceras även om någon skulle vilja ha en 14-åring som kostar enorma pengar varje månad.

Jag märker själv hur jag resonerar mig fram till en sån vedervärdig slutsats och jag känner mig som ett monster. Hjärtat går i tusen bitar och jag bara gråter och gråter. Jag vet att det inte brinner i knutarna egentligen, men samtidigt är jag rädd för att inte se när hon blir sämre (för det kommer hon att bli), rädd att jag behåller henne för min skull och inte för hennes. Jag vill inte behöva åka in för att hon blivit lite trött och så säger veterinären att hennes njurar i princip lagt av. Jag vill ge henne ett bättre slut än så.

Ibland hatar jag verkligen att vara djurägare. Fy fan.

Kanske berättar hon att det är dags nu? Jag tror inte heller att hon vill bo någon annanstans. Hon vill somna in i tryggheten hos dig.

Många varma tröstkramar.

 

[athena_arabians]

@Tassetass: Hon kanske säger att det är dags? Ingen mer medicin eller sövning för tänderna utan bara få vara en vanlig katt ett litet tag till? Självklart vill hon inte bo hos någon annan än du.

Och ja, tårarna rinner på mig när jag skriver det här *stor kram*

 

[Tassetass]

Kanske berättar hon att det är dags nu? Jag tror inte heller att hon vill bo någon annanstans. Hon vill somna in i tryggheten hos dig.

Många varma tröstkramar.

@Tassetass: Hon kanske säger att det är dags? Ingen mer medicin eller sövning för tänderna utan bara få vara en vanlig katt ett litet tag till? Självklart vill hon inte bo hos någon annan än du.

Och ja, tårarna rinner på mig när jag skriver det här *stor kram*

Ni har alldeles säkert rätt.

Då är ju frågan "när". Sommaren drar sig mot sitt slut, hon är en sommarkatt som gärna ligger ute på balkongen och steker i solen. När höstterminen drar igång om en knapp månad kommer det bli fullt ös på den tvåbenta familjen. Frågan är om vi ska boka en tid i slutet av månaden. För hennes del spelar ju några månader hit eller dit ingen roll, just den aspekten handlar ju bara om mig...

 

[Lager]

Ni har alldeles säkert rätt.

Då är ju frågan "när". Sommaren drar sig mot sitt slut, hon är en sommarkatt som gärna ligger ute på balkongen och steker i solen. När höstterminen drar igång om en knapp månad kommer det bli fullt ös på den tvåbenta familjen. Frågan är om vi ska boka en tid i slutet av månaden. För hennes del spelar ju några månader hit eller dit ingen roll, just den aspekten handlar ju bara om mig...

Låt henne sluta på topp i så fall. Om ni nu kommit fram till att det är dags för henne att gå vidare till katthimlen. Boka en tid innan allting drar igång för er och distraherar. Så kan hon få sina soliga dagar och få vara i centrum ända till slutet.

 

[mandalaki]

När jag väl bestämt mig gjorde jag det direkt, jag stod inte ut med tanken på det utdragna, varken för mig eller katten som kanske skulle bli sämre under tiden.

Jag lider verkligen med dig!

 

[Tassetass]

Låt henne sluta på topp i så fall. Om ni nu kommit fram till att det är dags för henne att gå vidare till katthimlen. Boka en tid innan allting drar igång för er och distraherar. Så kan hon få sina soliga dagar och få vara i centrum ända till slutet.

När jag väl bestämt mig gjorde jag det direkt, jag stod inte ut med tanken på det utdragna, varken för mig eller katten som kanske skulle bli sämre under tiden.

Jag lider verkligen med dig!

Känns helt overkligt att ens skriva om det här...

Jag ska ringa veterinären på måndag. Vår klinik håller på att flytta men jag hoppas att de fortfarande har verksamhet kvar i gamla lokalerna. Inte för att Isola gillar kliniken, men det är åtminstone ett någorlunda välbekant ställe.

 

[mandalaki]

Känns helt overkligt att ens skriva om det här...

Jag ska ringa veterinären på måndag. Vår klinik håller på att flytta men jag hoppas att de fortfarande har verksamhet kvar i gamla lokalerna. Inte för att Isola gillar kliniken, men det är åtminstone ett någorlunda välbekant ställe.

Jag förstår dig

 

[Lager]

Känns helt overkligt att ens skriva om det här...

Jag ska ringa veterinären på måndag. Vår klinik håller på att flytta men jag hoppas att de fortfarande har verksamhet kvar i gamla lokalerna. Inte för att Isola gillar kliniken, men det är åtminstone ett någorlunda välbekant ställe.

 

[athena_arabians]

Känns helt overkligt att ens skriva om det här...

Jag ska ringa veterinären på måndag. Vår klinik håller på att flytta men jag hoppas att de fortfarande har verksamhet kvar i gamla lokalerna. Inte för att Isola gillar kliniken, men det är åtminstone ett någorlunda välbekant ställe.

Någonstans tror jag det är bättre att göra det nu så ni hinner landa lite innan allt drar igång till hösten.

Jag har lagt in beställning till högre makter om sol på er hela tiden så Isola får vara solkatt ordentligt

 

[millifjoris]

När man skaffar djur köper man sig hjärtesorg; Det är priset för alla år av glädje.
Du får aldrig tänka att det du gör är elakt, för det du gör är att ta din sista uppgift som djurägare på allvar. Beslutet du fattat är det absolut värsta beslut en djurägare tvingas genomlida, men det faktum att du fattat det visar hur mycket du älskar din katt och vilken fantastisk djurägare du är.
Att hjälpa sin vän över till andra sidan, med värdigheten i behåll, när det är dags är det minsta man kan göra efter alla år av kärlek och vänskap. Den gåvan väljer du nu att ge henne.
Hon har visat dig att det räcker nu, och du lyssnar. Det är många som inte gör det. För det tror jag att hon kommer vara dig evigt tacksam.
Du gör rätt. Hur ont det än må göra och hur hemsk du än känner dig så gör du rätt och det måste du komma ihåg.
Gråt, skrik, låt hjärtat gå i tusen bitar men glöm aldrig att du lyssnade på din vän när hon behövde det som mest.
Mina tankar är med dig

 

[MissFideli]

 

[Tassetass]

Tid bokad på torsdag kvart i nio. Jag tror jag dör själv.

 

[MissFideli]

Tid bokad på torsdag kvart i nio. Jag tror jag dör själv.

Många kramar från mig

 

[TinyWiny]

Tid bokad på torsdag kvart i nio. Jag tror jag dör själv.

Många varma kramar

 

[zassoo]

Tid bokad på torsdag kvart i nio. Jag tror jag dör själv.

heartheart

 

[Jenka]

Tid bokad på torsdag kvart i nio. Jag tror jag dör själv.

cry:
Så tufft beslut. Hon verkar vara en väldigt älskad katt.

 

[cirkus]

Tid bokad på torsdag kvart i nio. Jag tror jag dör själv.

Att få sluta på topp är en fin gåva du ger henne!
Du kommer gå sönder - men du går att laga, varje liten minnesskärva lagar dig - bit för bit.