Problematisk
Trådstartare
Varning för långt inlägg och uthängning av mig själv som usel hundägare 
Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta hundägare nu, men då får det vara så för jag vill ha hjälp. Jag är en "hellre än bra"-matte, och är ingen stjärna på något inom hundträning, men en sak är jag RIKTIGT usel på: Koppelträning!
Har två vuxna, ganska stora golden-hanar, så det är ju rätt många kilon vi pratar om. Och de går så fruktansvärt dåligt i koppel. De vill nosa överallt och drar fram och tillbaka, hit och dit osv. De både "segdrar" och "snabbrycker". De, eller framförallt den ena (den äldre), vägrar också gå om han hittar en fläck som luktar extra gott. Då tar han spjärn i marken och går inte att locka med hur jag än försöker. Den andra (yngre) är inte lika mycket "stopp", utan mer fram-fram-fram och drar.
De har lite två lägen. Går vi med ordentligt kort koppel så de inte KAN komma åt att nosa, så börjar de gå helt okej efter typ en halvtimme. Men det känns inte riktigt schysst heller, eftersom de inte ens kissar om de inte erbjuds möjlighet att nosa osv. Och får de nosa så är det som sagt kaos.
Sedan har vi det här med hundmöten. Om de träffar sina kompisar blir de uppspelta och drar mot kompisen, men det kan jag ändå acceptera. Känns väl rätt rimligt att de blir glada och vill fram till kompisarna?
Men hundar de inte känner är det en annan femma med. Den äldre är alltid jättesnäll, men om han ser någon han vill hälsa på (dvs som vi inte känner, utan bara nån hund han ser och blir intresserad av) så sätter han sig och vägrar gå. Det är samma sak där att han är i princip omöjlig att få med, man måste i stort sett dra med honom och det känns ju inte så kul.
Den andra brukar inte "fastna" på samma sätt. Där är problemet mer att han reagerar mot vissa hundar genom att kasta sig mot dem och skälla. Han gör inte alltid så, ofta går det bra. Men det finns ett par hundar i området han alltid beter sig illa mot, och annars kan han reagera så om den andra hunden "börjar". Och då är han svår att komma i kontakt med.
Känns som jag provar mycket olika. Ha med leksak och locka med fungerar inte, då blir de (framförallt den yngsta) helt vild och hoppar och flamsar runt överallt. Och har man då båda trasslar de ihop sig med varandra och det blir bara kaos.
Godis fungerar i lugna miljöer precis i stunden. Dvs går vi "bara normalt" så kan jag småprata lite med dem och ge godis när de tittar på mig. Då går de fint några meter. Men det går inte att "bryta" dem i något svårare läge genom att prata och muta.
Jag vill inte bara byta till skarpare och skarpare anti-drag-selar osv. Jag vill lära mig hantera dem på ett BRA sätt, så promenaderna blir trevliga och roliga för oss alla tre!
Går man med dem en och en så sköter den äldre sig helt okej. Han är fortfarande väldigt "nosig" och kan tvärnita vid väldoftande fläckar på marken, men annars sköter han sig mycket bättre och kan till och med gå lös under rätt omständigheter.
Den yngre är i stort sett likadan oavsett om han är själv eller med den andra.
Självklart har vi gått olika kurser, både i grupp och gått privatträning för instruktör. Det är inget som har hjälpt, mycket tror jag det kan bero på att det inte varit ett upplägg som funkar för mig och/eller hunden/arna.
Så... Ja, nu har jag vräkt ur mig allt om min dålighet. VAD ska jag göra? Hur ska jag bete mig, vilke metoder fungerar?
De är (borde vara) vuxna med råge, snälla säg att det inte är för sent?
Den äldre har jag haft sen liten valp, och han är också den mest lättsamma av dem. Den yngre känns svårare överlag, både att få kontakt med och med vassare temperament, och honom tog jag hem som ganska stor valp. Lärt mig i efterhand att jag gick miste om mycket viktig grundträning där
Slutfunderat nu, men kom jättegärna med tips och tankar och idéer! Men såga mig helst inte är ni snälla
Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta hundägare nu, men då får det vara så för jag vill ha hjälp. Jag är en "hellre än bra"-matte, och är ingen stjärna på något inom hundträning, men en sak är jag RIKTIGT usel på: Koppelträning!
Har två vuxna, ganska stora golden-hanar, så det är ju rätt många kilon vi pratar om. Och de går så fruktansvärt dåligt i koppel. De vill nosa överallt och drar fram och tillbaka, hit och dit osv. De både "segdrar" och "snabbrycker". De, eller framförallt den ena (den äldre), vägrar också gå om han hittar en fläck som luktar extra gott. Då tar han spjärn i marken och går inte att locka med hur jag än försöker. Den andra (yngre) är inte lika mycket "stopp", utan mer fram-fram-fram och drar.
De har lite två lägen. Går vi med ordentligt kort koppel så de inte KAN komma åt att nosa, så börjar de gå helt okej efter typ en halvtimme. Men det känns inte riktigt schysst heller, eftersom de inte ens kissar om de inte erbjuds möjlighet att nosa osv. Och får de nosa så är det som sagt kaos.
Sedan har vi det här med hundmöten. Om de träffar sina kompisar blir de uppspelta och drar mot kompisen, men det kan jag ändå acceptera. Känns väl rätt rimligt att de blir glada och vill fram till kompisarna?
Men hundar de inte känner är det en annan femma med. Den äldre är alltid jättesnäll, men om han ser någon han vill hälsa på (dvs som vi inte känner, utan bara nån hund han ser och blir intresserad av) så sätter han sig och vägrar gå. Det är samma sak där att han är i princip omöjlig att få med, man måste i stort sett dra med honom och det känns ju inte så kul.
Den andra brukar inte "fastna" på samma sätt. Där är problemet mer att han reagerar mot vissa hundar genom att kasta sig mot dem och skälla. Han gör inte alltid så, ofta går det bra. Men det finns ett par hundar i området han alltid beter sig illa mot, och annars kan han reagera så om den andra hunden "börjar". Och då är han svår att komma i kontakt med.
Känns som jag provar mycket olika. Ha med leksak och locka med fungerar inte, då blir de (framförallt den yngsta) helt vild och hoppar och flamsar runt överallt. Och har man då båda trasslar de ihop sig med varandra och det blir bara kaos.
Godis fungerar i lugna miljöer precis i stunden. Dvs går vi "bara normalt" så kan jag småprata lite med dem och ge godis när de tittar på mig. Då går de fint några meter. Men det går inte att "bryta" dem i något svårare läge genom att prata och muta.
Jag vill inte bara byta till skarpare och skarpare anti-drag-selar osv. Jag vill lära mig hantera dem på ett BRA sätt, så promenaderna blir trevliga och roliga för oss alla tre!
Går man med dem en och en så sköter den äldre sig helt okej. Han är fortfarande väldigt "nosig" och kan tvärnita vid väldoftande fläckar på marken, men annars sköter han sig mycket bättre och kan till och med gå lös under rätt omständigheter.
Den yngre är i stort sett likadan oavsett om han är själv eller med den andra.
Självklart har vi gått olika kurser, både i grupp och gått privatträning för instruktör. Det är inget som har hjälpt, mycket tror jag det kan bero på att det inte varit ett upplägg som funkar för mig och/eller hunden/arna.
Så... Ja, nu har jag vräkt ur mig allt om min dålighet. VAD ska jag göra? Hur ska jag bete mig, vilke metoder fungerar?
De är (borde vara
) vuxna med råge, snälla säg att det inte är för sent? Den äldre har jag haft sen liten valp, och han är också den mest lättsamma av dem. Den yngre känns svårare överlag, både att få kontakt med och med vassare temperament, och honom tog jag hem som ganska stor valp. Lärt mig i efterhand att jag gick miste om mycket viktig grundträning där
Slutfunderat nu, men kom jättegärna med tips och tankar och idéer! Men såga mig helst inte är ni snälla
