Funkar stillasittande som träningsmetod?

[Snurrfian]

Jag förstår inte hur man kan få bättre kontakt med sin hund när den sitter än om man ber den gå fot och har en godisbit i handen. Rörelse är bra tror jag. Jag tror att det är lättare att ignorera fn annan hund när man utför en aktiv uppgift (gå fot) än när man utför en passiv uppgift (sitta). Rör sig hunden har jag större möjlighet att hålla hu den uppmärksamhet på mig genom att gå snabbare några steg, saktare några steg svänga lite osv.

Jag ser oerhört sällan någon som lyckas sätta sin hund vid hundmöten utan att hunden stirrar på hunden jag går med.

Jag kör med taktiken att när vi möter en annan hund då blir det roligt! Då får man en riktigt god bit godis! Jag sparar det godaste godiset till såna tillfällen. Hunden kommer numera utan att jag ens behöver kalla in honom vid hundmöten. Han kommer springande och slickar sig om munnen och vet att han kommer få gott godis.

Det är helt beroende på typ av hund skulle jag säga, och man behöver en hund som väljer godis före det som är kul. När man har en hund som inte äter godis när han går upp i varv så är det helt värdelöst att slänga godis, han ignorerar det.
Nu låter han som ett hopplöst fall, men när vi rör oss i stadsmiljö är han helt på det klara med att man möter hundar i rörelse. Men när vi 1 gång av 50 möter hund mitt ute i våra skogar, ja då fungerar sittande betydligt bättre.

 

[lilstar]

När man har flera hundar tycker jag att det är en annan sak. Den som bara har en hund får gå ur vägen och underlätta situationen så att man inte får en krock. Där är det ju tydligt vem som har enklast att väja.
Men jag har faktiskt aldrig träffat någon med flera hundar eller någon med en stor och tung hund som utövar sittmetoden. Enbart hundar som bör kunna hållas i kort koppel av en normal vuxen utan problem.

 

[Fetaost]

Min hund är reaktiv i hundmöten och jag sätter honom oftast eftersom han då går att få kontakt med. Dvs han tittar på MIG och inte mötande.
Går vi förbi mötande har han svårt att hålla fokus och gör oftare utfall. Jag tror alla mötande föredrar att jag platssätter honom isf att gå om de viste hur min hund fungerar.

 

[Enya]

Problemet är att vi får problemet att ta oss förbi. Jag får ta min hund i kort koppel och försöka guida honom förbi en vrålstirrande hund som sitter näta på gångvägen och tvingar oss arr gå förbi med kort koppel. En spänd konstig situation som den andra målat in oss i.

Jag hjälper gärna men då ser jag helst att hänsyn är ömsesidig.

Då får du väl träna på att gå med din hund i kort koppel? Jag trodde att alla halade in sina hundar till viss del när man möter någon på en stig, för att visa att man har kontroll över situationen och inte låter hunden komma fram, vilket i och för sig inte behöver betyder kortkort koppel, men om det är vad som behövs för att gå förbi så ska man väl kunna det med?

Hänsyn är i allra högsta grad ömsesidig gissar jag, om hunden är bättre att hantera sittande så är det nog att föredra än en hund som får utbrott hängande i kopplet. Dessutom tror jag det är negativt inte bara för din hund om den mötande hunden gör utfall i kopplet och vrålbjäbbar utan även för den hunden som beter sig så än om den sitter tyst och stirrar.

 

[Enya]

Jag förstår inte hur man kan få bättre kontakt med sin hund när den sitter än om man ber den gå fot och har en godisbit i handen. Rörelse är bra tror jag. Jag tror att det är lättare att ignorera fn annan hund när man utför en aktiv uppgift (gå fot) än när man utför en passiv uppgift (sitta). Rör sig hunden har jag större möjlighet att hålla hu den uppmärksamhet på mig genom att gå snabbare några steg, saktare några steg svänga lite osv.

Jag ser oerhört sällan någon som lyckas sätta sin hund vid hundmöten utan att hunden stirrar på hunden jag går med.

Jag kör med taktiken att när vi möter en annan hund då blir det roligt! Då får man en riktigt god bit godis! Jag sparar det godaste godiset till såna tillfällen. Hunden kommer numera utan att jag ens behöver kalla in honom vid hundmöten. Han kommer springande och slickar sig om munnen och vet att han kommer få gott godis.

Alla hundar är inte sådana. Jag sätter min de tillfällen jag märker att det inte är lönt att göra något annat. Även hundar har en dålig dag så när jag märker det på honom så vet jag att han kommer inte lyssna på vad jag säger och inget godis i världen är gott nog att bryta bort fokuset på det HAN väljer att göra, vilket ju inte är att ha fokus på mig. Vid de tillfällena får han sitta och så håller jag bara. Jag har till och med slutat säga något alls eftersom det bara känns som om det kan elda på alternativt det når inte fram. Han är inte det minsta aggressiv, vill bara fram och hälsa och leka, men har fått nog av att lyda liksom, tålamodet tryter. De andra gångerna går vi vidare med godis och beröm.

Fast den som råkar ut för bjäbbtillfället vet ju inte att han vid tidigare hundmöten samma dag har uppfört sig fint. De tycker väl "Gud så korkat att hon sätter sin hund, det är ju bara att gå med godis osv".

Det här med hundmöten är också något jag tänkt på skillnaden mellan hundraserna jag haft. Dobermann och nu husky. Dobermann har varit mer reserverade och gått in för att hålla hundar på avstånd, "kom fasen inte hit", det har sett riktigt allvarligt ut, och det har krävt mycket träning för att bli bättre, dock har de varit lättare att motivera med mat och godis. Med den jag har nu, husky, låter det förstås om honom, men ser helt klart inte allvarligt ut utan mer lek, "kom hit och lek med mig", men världens godaste godis är vatten värd när han tappat sitt tålamod med mina regler om att han inte får gå dit som han vill.... Medan dobermann såg folk och hundar på långväga avstånd och började vakta genast så noterar huskyn inte det förrän de är nära, och är han upptagen med att just då sniffa på ett löv är det ointressant. Han är en väldigt självupptagen hund egentligen. Inkallning fungerar inte. Inte ens inomhus hemma. Han kan ligga i soffan och titta på mig när jag viftar med gott godis och sucka och vända bort huvudet och strunta i att komma. Andra gånger kan han komma som ett skott, som om han har tränat i smyg, sätter sig framför mig och är SÅ duktig. Allt har att göra med vad han vill. Men förstås, vi tränar på, det är ju vad man SKA göra som hundägare

 

[Fetaost]

Fast många av de här hundarna jag möter är små nog att bära utan problem så det kan inte gärna handla om att de har svårt att kontrollera hunden.

Jag skulle aldrig plocka upp min hund i varje hundmöte när han kan sitta. Skitna ner kläder och även om han är "liten" så känns det i rygg tillslut och jag tror inte att han skulle uppskatta det i längden heller. Dessutom blir han knappast tyst och slutar stirra om han hänger på min arm.
Då är det avsevärt mycket bättre att aktivera honom i ett möte med platssättning och fokus på mig.

 

[LaMagia]

Jag promenerar ibland på ett ställe där många hundägare gillar att gå med sina hundar. Jag har ofta två hundar med mig och även om mina hundar inte har några problem med hundmöten, så kan de dra ganska mycket just när vi passerar. Jag kan därför kliva av gångvägen med ett par meter och låta den andra hunden passera innan jag fortsätter. Däremot så gillar jag inte hundägare som stannar eller sätter hunden PÅ gångvägen och vill att jag ska passera. Mina hundar är snälla, men jag litar inte på andras hundar.

 

[Enya]

Jag skulle aldrig plocka upp min hund i varje hundmöte när han kan sitta. Skitna ner kläder och även om han är "liten" så känns det i rygg tillslut och jag tror inte att han skulle uppskatta det i längden heller. Dessutom blir han knappast tyst och slutar stirra om han hänger på min arm.
Då är det avsevärt mycket bättre att aktivera honom i ett möte med platssättning och fokus på mig.

Genom att plocka upp din hund kan han dessutom tolka det som belöning för skällande och fortsätter därmed, alternativt att han kan tolka det som att det är något farligt med hundmöten och fortsätter därmed. Så jag tycker inte heller att det ger något vettigt att göra så.

 

[Dentaku]

Jag skulle aldrig plocka upp min hund i varje hundmöte när han kan sitta. Skitna ner kläder och även om han är "liten" så känns det i rygg tillslut och jag tror inte att han skulle uppskatta det i längden heller. Dessutom blir han knappast tyst och slutar stirra om han hänger på min arm.
Då är det avsevärt mycket bättre att aktivera honom i ett möte med platssättning och fokus på mig.

Min hund hade garanterat blivit svårare att ha ordning på om hon såg att någon plockade upp en liten hund i famnen. Det skulle vara mycket mer spännande än om den befann sig på marken, i synnerhet om den var stilla med fokus på ägaren.

Jag bryr mig inte om hur andra hundägare hanterar hundmöten så länge de inte släpper fram sin hund. Visst kan det innebära att det blir svårare för mig ibland, men eftersom jag haft en hund med svår hundmötesproblematik tänker jag inte döma. Min nuvarande hund sköter sig oftast bra, men kan gnälla och bängla sig om hon är pigg och ivrig. Om vi går på smala vägar utan möjlighet att hålla ut åt sidan brukar jag helt enkelt ha henne i kort koppel och bara traska på. Att börja jobba med fotgående och kontakt då skulle bara försvåra mötet. Både att sitta ner(med kontakt) och att passera andra hundar som sitter är också något som jag tycker det är bra att träna på. Oavsett hur ofta det händer på vardagspromenader så är vi nere på samhället där vi bor och både vi och andra hundägare vill ju ibland t ex sitta och ta en glass eller fika.

 

[Stjärnklar]

Kör på det som funkar. Svårare än så är det inte.

 

[Dopy]

Detta är inte till TS utan till flera som har kommenterat i denna tråden.

Jag har svårt att förstå hur man kan störa sig så mycket på hur andra gör med sina hundar vid hundmöte. Om jag har pli på min hund så ska det inte spela roll vad den mötande hunden gör, om den går förbi oss, sitter, ligger, eller vad det nu är, så ska det inte påverka eller störa min hund.
Är det ett problem för mig och min hund att mötande hunden sitter då har vi uppenbarligen egna problem vid hundmöten som vi måste träna på.

 

[Hedinn]

När man har flera hundar tycker jag att det är en annan sak. Den som bara har en hund får gå ur vägen och underlätta situationen så att man inte får en krock. Där är det ju tydligt vem som har enklast att väja.
Men jag har faktiskt aldrig träffat någon med flera hundar eller någon med en stor och tung hund som utövar sittmetoden. Enbart hundar som bör kunna hållas i kort koppel av en normal vuxen utan problem.

Nu vet inte jag vad du räknar som ”stor, tung hund”, men den hunden jag hade med problematik var 50 cm hög och vägde runt 20 kg och det var allt annat än behagligt att ha honom kastande sig runt/på mina ben (vilket ju blev resultatet då jag höll honom kort på utsidan). Hade jag kunnat sätta honom hade jag gladeligen gjort det för en trevligare upplevelse.

Händer idag att jag sätter min 17 kg corgi-tik vid hundmöten också, och sätter mig själv på huk för att mata henne med godis. Vi går så vi möter hundar så extremt sällan nu för tiden (senast var i vintras), så jag får lite ”börja om” varje gång det händer. När vi tränade mer frekvent så kom vi till en punkt då hon såg en hund och gjorde kopplingen att hon skulle fokusera på mig och få godis - och satte sig därmed ned utan att jag bad om det (för det är vad hon alltid gör då hon vill ha godis). Dock gick jag i regel också undan så det inte var problem med plats, men det blev ju bra mycket trevligare än att hon skulle studsa och skälla i kopplet vid en passering.

Har faktiskt hänt att jag låtit andra hunden stå och stirra då också, för han står tyst och stilla, men tittar gärna, men riktar jag min uppmärksamhet mot honom släpper tiken fokus på mig och blir utåtagerande mot den andra hunden. Och det här är hundar som inte ens når mig upp till knäna, men tillsammans väger de i princip lika mycket som jag gör. Så kan jag undvika att de drar och kastar sig i kopplena så gör jag det, även om resultatet kanske inte alltid är drömscenariot.

 

[Lhas]

Jag fixar inte hundmöten alls längre då det varit så många incidenter och jag har små hundar så jag går alltid undan och tar kontakt med mina hundar. Sittandes ibland men oftast slänger jag godis på marken där vi står finns säkert dom som stör sig på det men jag orkar mentalt inte med alla hundar som ska vråla och kasta sig mot mina små dom blir rädda.

 

[Lhas]

Och jag har ingenting emot hundägare som sätter sin hund så länge den sitter där den sitter och inte kastar sig upp precis när man passerar eller strax efter.

 

[Sleepan]

Jag skulle aldrig plocka upp min hund i varje hundmöte när han kan sitta. Skitna ner kläder och även om han är "liten" så känns det i rygg tillslut och jag tror inte att han skulle uppskatta det i längden heller. Dessutom blir han knappast tyst och slutar stirra om han hänger på min arm.
Då är det avsevärt mycket bättre att aktivera honom i ett möte med platssättning och fokus på mig.

Min hund blir dessutom mycket värre av skällande liten hund som plockas upp, så jag är väldigt tacksam för att de flesta med små hundar tänker som du i alla fall här där jag bor

 

[BornAgain]

Då får du väl träna på att gå med din hund i kort koppel? Jag trodde att alla halade in sina hundar till viss del när man möter någon på en stig, för att visa att man har kontroll över situationen och inte låter hunden komma fram, vilket i och för sig inte behöver betyder kortkort koppel, men om det är vad som behövs för att gå förbi så ska man väl kunna det med?

Hänsyn är i allra högsta grad ömsesidig gissar jag, om hunden är bättre att hantera sittande så är det nog att föredra än en hund som får utbrott hängande i kopplet. Dessutom tror jag det är negativt inte bara för din hund om den mötande hunden gör utfall i kopplet och vrålbjäbbar utan även för den hunden som beter sig så än om den sitter tyst och stirrar.

Det är just hänsynen som ofta saknas hos dem som sätter sina hundar. Måste man sätta hunden får man gå åt sidan - inte ta hela gångbanan. Eller kanske göra en lov/ta en omväg - eller åtminstone säga tack. Inte bara stanna som ett får och utgå ifrån att andra ska lösa ens problem

 

[Fetaost]

Det är just hänsynen som ofta saknas hos dem som sätter sina hundar. Måste man sätta hunden får man gå åt sidan - inte ta hela gångbanan. Eller kanske göra en lov/ta en omväg - eller åtminstone säga tack. Inte bara stanna som ett får och utgå ifrån att andra ska lösa ens problem

Men det är väl att ta i att folk som sätter sina hundar parkerar sig mitt i vägen?
Jag kan nog inte minnas mig att jag någon gång, varken i stad eller skog, mött en hundägare som går eller parkerar sig mitt i vägen och inte håller åt sidan.
Är detta verkligen vanligt?

 

[Enya]

Men det är väl att ta i att folk som sätter sina hundar parkerar sig mitt i vägen?
Jag kan nog inte minnas mig att jag någon gång, varken i stad eller skog, mött en hundägare som går eller parkerar sig mitt i vägen och inte håller åt sidan.
Är detta verkligen vanligt?

Nej det tycker inte jag att det är heller. Har inte heller varit med om det.

 

[Enya]

Det är just hänsynen som ofta saknas hos dem som sätter sina hundar. Måste man sätta hunden får man gå åt sidan - inte ta hela gångbanan. Eller kanske göra en lov/ta en omväg - eller åtminstone säga tack. Inte bara stanna som ett får och utgå ifrån att andra ska lösa ens problem

Du kräver en massa hänsyn, men funderar inte vad personerna egentligen gör. Hundmöten kan vara jobbiga. Att säga tack är normalt hyfs, men kanske är man stressad av mötet själv och tänker inte på det? Ta upp hela gångbanan brukar jag inte se att folk gör och gör inte själv. Måste vara ett lokalt problem.
Man ska inte behöva ta en lov eller omväg, det är negativt för hunden att jämt och ständigt göra det. Man stannar inte för att andra ska lösa ens problem utan för att andra ska passera medan man håller hunden. har din hund svårt för det vid sådana tillfällen bör du arbeta med det i så fall och inte lägga skulden på andra.
Hur kan du ens lägga ner så mycket energi på hur andra människor gör vid hundmöten? Hur orkar du liksom?

 

[Fetaost]

Det här med att inte säga "Tack" till andra hundägare... jag måste fråga andra här med reaktiva hundar. Vad händer om ni börjar prata med mötande, om så bara ett simpelt tack?
Min hund som är rätt laddad i hundmöten brister oftast och drar igång och skälla. Så jag är tyst.

Ses jag som oartig då eller är min hund ovanligt koko som tappar fokus om jag börjar prata till någon annan?