Funderingar kring kejsarsnitt

[TryAgain]

Hej, Kräk-Fia här igen..

Jag lyckades faktiskt behålla mat och dryck igår
Idag mår jag lite illa, men ännu har jag lyckats hålla mig från att kräkas

Orken är dock borta med vinden fortfarande.
Ja, det är förresten jag som skriver i den andra tråden om när illamående tar över ens liv..

Jag har som sagt pga allt kräkande och min ofattbara orkelöshet, börjat få panik inför förlossningen. Något jag är så himla ledsen över, eftersom jag inte var det minsta rädd inför min första förlossning, som dessutom gick förvånansvärt fort och bra

Jag är rädd, att om detta kräkandet forsätter, hur ska jag kunna orka föda?
Just nu orkar jag ju knappt att stå upp mer än fem minuter.
Jag vet att jag inte ska måla fan på väggen, att jag kanske inte har Hyperemesis genom hela graviditeten. Men tänk om jag har det då? När ska jag börja förbereda mig inför förlossning? Har dessutom läst att kräker man sådana mängder och inte kan behålla mat och dryck, kan barnet ha svårt att lägga på sig och att man kan föda några veckor tidigare.

Jag ska till barnmorskan imorgon på MVC och jag ska såklart vädra detta med henne igen (har jag redan gjort, men både barnmorskan på MVC och alla på sjukhuset säger åt mig att inte tänka på det nu, det är långt dit och att jag istället ska ta en dag i taget).

Jag undrar dock lite det här med planerat kejsarsnitt.
Jag hoppas såklart att min rädsla och panik hinner vända innan. Jag har ju inget att vara rädd för egentligen. Det gick ju superbra sist!
Men om den inte gör det, kan man bli tvingad att föda vaginalt då? Eller hur går det till för att få ett kejsarsnitt beviljat? Är man vaken eller nersövd? Hur lång tid tar det innan man hämtar sig efter ett snitt? Stämmer det att det är svårare att få amningen att fungera om man har blivit snittad?

Som sagt, det är en massa som flyger runt i huvudet.
Den här graviditeten har knappt börjat men jag är redan helt slut.

Förlåt om jag är luddig, hoppas ni ändå kan luska ut vad det är jag försöker säga..

 

[Snyggve]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Jag undrar dock lite det här med planerat kejsarsnitt.
Jag hoppas såklart att min rädsla och panik hinner vända innan. Jag har ju inget att vara rädd för egentligen. Det gick ju superbra sist!
Men om den inte gör det, kan man bli tvingad att föda vaginalt då? Eller hur går det till för att få ett kejsarsnitt beviljat? Är man vaken eller nersövd? Hur lång tid tar det innan man hämtar sig efter ett snitt? Stämmer det att det är svårare att få amningen att fungera om man har blivit snittad?

Jag kan bara svara på frågorna om snitt, så resten lägger jag mig inte i. Lider med dig som mår så dåligt!!

Man kan få snitt beviljat av flera orsaker, men det är upp till överläkaren. Nekar de så kan man inte "tvinga" sig till det. Givetvis kan man fråga på flera olika sjukhus, men eftersom din förra förlossning gick så bra så är det svårt att veta hur de ställer sig.

Vid ett normalt snitt är man vaken. Är det däremot urakut eller om man har nån diagnos som gör att man inte kan vara vaken (eller en tatuering i svanken) så blir man sövd.

Jag hade ont i ca 14 dagar efter mitt snitt, första dagarna rejält ont. På nätterna fick min sambo ge L till mig när det var dags att amma, bara att sätta sig i sängen bar emot. Men efter de första 2-4 dagarna så är det inte farligt, mest att man är så rädd för att stygnen ska gå upp. Man får ju med sig värktabletter hem.

Om amningen fungerar sämre efter snitt vet jag inte. Jag har bara en son och för oss fungerade inte amningen pga att det gjorde så jäkla ont. Hade mängder med mjölk annars, men jag stod inte ut. Hade förlossningsdepression också som gjorde att jag inte var så motståndskraftig mot smärta och motgångar.

Överlag så har jag positiva erfarenheter av snitt och skulle inte tveka om det blev aktuellt även denna gången. Men vi får hoppas att du mår bättre och orkar med en vanlig förlossning!

 

[TinyWiny]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Men om den inte gör det, kan man bli tvingad att föda vaginalt då? Eller hur går det till för att få ett kejsarsnitt beviljat? Är man vaken eller nersövd? Hur lång tid tar det innan man hämtar sig efter ett snitt? Stämmer det att det är svårare att få amningen att fungera om man har blivit snittad?

Som sagt, det är en massa som flyger runt i huvudet.
Den här graviditeten har knappt börjat men jag är redan helt slut.

Förlåt om jag är luddig, hoppas ni ändå kan luska ut vad det är jag försöker säga..

Tvingad och tvingad, men man kan inte tvinga sig till att få snitt beviljat. Men om du nu skulle vara så svag att du inte klarar en förlossning så tror jag inte att du behöver oroa dej för att någon tvingar dej att föda vaginalt. Däremot är det ju bättre för alla parter om du kan föda vaginalt givetvis så därför tar man nog beslut så sent som det bara går.

Vid ett planerat snitt så är man vanligtvis vaken.

När jag akutsnittades så var jag i stort sett som vanligt och ville åka hem dagen efter snittet. Då kunde jag gå och röra mej utan problem men jag vet att jag hör till undantagen. Jag behövde ingen smärtlindring alls efter mitt snitt. Jag kunde men fick inte lyfta min son som då var 22 månader.

Min dotter föddes för tidigt och kunde inte suga så jag fick börja med att pumpa i 14 dagar och hon fick mjölken via sonden. Jag tyckte inte att det var svårare att amma henne än sonen som föddes i normal tid och vaginalt.

Jag förstår att frågorna snurrar men jag tror att du själv tjänar på att bara försöka fokusera på nuet och inte oroa dej. De på sjukhuset kommer hjälpa dej så mycket de bara kan och jag tror inte att du behöver vara rädd för att du lämnas i sticket och behöver känna dej tvingad att föda vaginalt. Skulle det visa sig att du inte orkar så finns alltid chansen att snitta även om förlossningen har startat. Det är inget nederlag på något vis utan är ju för ditt och barnets bästa.

 

[TryAgain]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Hej,

Och tack för era ärliga svar

Det är ju absolut inte så att jag vill tvinga mig till ett snitt, jag vill ju föda vaginalt, det gick ju så bra sist.
Jag får bara panik ibland när jag tänker på förlossningen, då det ju krävs en hel del energi, ork, styrka, kraft, både mentalt och fysiskt, och just nu är jag som en luftmadrass som luften gått ur och som är omöjlig att pumpa upp igen.

Dock ser jag lite positivare på det hela idag. Det hjälper att kunna behålla lite mat och vatten en stund
Idag har jag till och med suttit och strukit magen och funderat på den lille där inne De senaste fyra veckorna har mest handlat om att försöka överleva, både från mig själv och omgivningen.
Det har inte varit så mycket prat om den lille, vilket är synd. H*n är ju lika önskad som vårt första barn! Det blev bara en konstig början på det hela..

Och så är jag himla tacksam för att man kan skriva av sig här
Det verkar inte som om någon pekar fingret.
Det känns skönt att ha ert stöd.
Så tack för att ni delar med er, det hjälper mer än ni tror!
Tack för att ni orkar läsa mitt gnäll..

 

[Snyggve]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Härligt att läsa att du haft en bra dag!! Hoppas det har vänt för dig nu

 

[mino]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Nej det stämmer inte att amningen påverkas av snitt (detta trodde man förr). Med tanke på att det är andra barnet så är det säkert inga problem att få igång amningen om det gick bra förra gången.
Jag hör också till de som haft helt okomplicerade snitt.

Ang detta med att man inte pratar lika mycket om bebisen så blir det så med tvåan, jag tror att det är oundvikligt, inget är riktigt det samma som med första barnet. Med första barnet då har man ofta tid att tänka och välja hur man vill ha det men med andra barnet är man redan fullt uppe i ruljangsen. Men det finns också många fördelar med att vara nr 2 som att man får ett par rutinerade föräldrar från början. Det finns liksom redan en upparbetad organisation och ett spännande storasyskon, det är verkligen inte det sämsta.

 

[Snyggve]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Ang detta med att man inte pratar lika mycket om bebisen så blir det så med tvåan, jag tror att det är oundvikligt, inget är riktigt det samma som med första barnet. Med första barnet då har man ofta tid att tänka och välja hur man vill ha det men med andra barnet är man redan fullt uppe i ruljangsen.

Det kan jag också skriva under på. Är i v. 35 nu med nr 2 och vi har knappt diskuterat namn ens Ettan var döpt och klar i v. 7!

 

[Lenis]

Sv: Funderingar kring kejsarsnitt

Nu blir det ett rent läkarsvar här, har inte gjort snitt själv men diskuterat det mycket på förlossningen. Och man skulle inte låta en utmattad mamma försöka genomföra en förlossning man inte tror hon skulle orka med. Sjukdom hos mamma kan mycket väl vara en orsak till snitt. Men prata med dem om du fortfarande mår så dåligt när det närmar sig, det är ju lång tid kvar och alla jag träffat med HG har sluppit det ett bra tag innan BF. Det kommer säkert gå bra för sig, lycka till!