- Svar: 2
- Visningar: 893
Min Fröken finns inte mer. Domen kom i slutet av december men det tog några veckor till för mig att skicka in papper till försäkringsbolaget och fixa några av de andra sakerna runtikring. Jag vill ha en ny häst, men inte just nu. Det är kallt och vått och tråkigt, och helt ärligt så tog ekonomin en rejäl knäck av alla veterinärbesök under höst och vinter.
Så jag har ridit lite andra hästar i stallet. Och när jag red en av dem så slog det mig; sen ett tag tillbaka har jag blivit rädd första gången jag skall göra en galoppfattning på en "ny" häst. Det har alltid gått bra, men tanken på att INTE göra fattningen har alltid varit där. I veckan red jag en, för mig, ny ponny och ... känslan var inte där. Jag väntade på den, för att kunna parera den, men den dök aldrig upp? Vilken lättnad. För ska jag köpa ny häst, då vill jag gärna provrida också... även i galopp.
Jag är, i nuläget, grym på att rida hästar avslappnade. Mjuka, genomsläppliga, de där första stegen på utbildningsskalan och så man rider unghästar, framförallt. Jag har inte haft så mycket möjlighet att testa på mer samlande jobb och avancerande övningar. Det var ju därför jag köpte Fröken. För att jag skulle få möjlighet att komma dit. Men så gick det som det gick, jag fick testat på, men inte mycket mer än så.
Varför är detta aktuellt? Jo, jag har fått nys om en häst jag kan få köpa. En treåring. Och av någon anledning har jag totalt haveri på självförtroendet. Klarar jag av en treåring? Rent tekniskt - ja. Förutom att jag gjort det förut (med ett flertal hästar) så har jag ett fantastiskt skyddsnät i stallet, både i form av andra hästägare som har erfarenhet av unghästar, men också i form av tränare. Ändå så gnager känslan; tänk om jag inte räcker till. Det är en fantastisk liten häst, en riktigt bra stam, trevligt utseende och jag får köpa henne efter hon gått 3 års, och då är inriden (vilket är skönt).
Får man lov att hoppas att hon blir min?
Så jag har ridit lite andra hästar i stallet. Och när jag red en av dem så slog det mig; sen ett tag tillbaka har jag blivit rädd första gången jag skall göra en galoppfattning på en "ny" häst. Det har alltid gått bra, men tanken på att INTE göra fattningen har alltid varit där. I veckan red jag en, för mig, ny ponny och ... känslan var inte där. Jag väntade på den, för att kunna parera den, men den dök aldrig upp? Vilken lättnad. För ska jag köpa ny häst, då vill jag gärna provrida också... även i galopp.
Jag är, i nuläget, grym på att rida hästar avslappnade. Mjuka, genomsläppliga, de där första stegen på utbildningsskalan och så man rider unghästar, framförallt. Jag har inte haft så mycket möjlighet att testa på mer samlande jobb och avancerande övningar. Det var ju därför jag köpte Fröken. För att jag skulle få möjlighet att komma dit. Men så gick det som det gick, jag fick testat på, men inte mycket mer än så.
Varför är detta aktuellt? Jo, jag har fått nys om en häst jag kan få köpa. En treåring. Och av någon anledning har jag totalt haveri på självförtroendet. Klarar jag av en treåring? Rent tekniskt - ja. Förutom att jag gjort det förut (med ett flertal hästar) så har jag ett fantastiskt skyddsnät i stallet, både i form av andra hästägare som har erfarenhet av unghästar, men också i form av tränare. Ändå så gnager känslan; tänk om jag inte räcker till. Det är en fantastisk liten häst, en riktigt bra stam, trevligt utseende och jag får köpa henne efter hon gått 3 års, och då är inriden (vilket är skönt).
Får man lov att hoppas att hon blir min?
