Jag vet inte, jag har aldrig träffat nån som den Lisa du beskriver. Det jag sett är antingen ryttare med små ambitioner och liten plånbok, de köper travare, araber, cob eller fjordingar, den typen häst, och är nöjda med det. Sen finns det ryttare med lite större ambitioner, de köper halvblod med så mycket kapacitet som plånboken tillåter, vilket ju sällan är 200 000-kronorsgång. Superhalvblod med supergång kostar ju från en kvarts miljon och uppåt, jag skulle säga att det är extremt ovanligt att Lisa i skogen har den budgeten för hästinköp. Superstammade hästar med toppblod är dyra, ingen risk att man råkar köpa en häst med kanonstam och supergång utan att märka det (på prislappen inte minst).
Och ska man rida LB på lokal, och kanske har upp till 100 000 att köpa häst för, så får man ju just en väldigt trevlig häst för de klasserna för pengarna. särskilt om man vill att den ska vara utbildad och lite meriterad. En vuxen häst för 100 000 har inte supergång, såvida den inte är tokig eller trasig.
När det gäller bra ridbarhet - det beror ju på vad man gillar, men tittar du på filmerna på saluannonserna så är det ju många av fullbloden som går med lite spända ryggar och lite hetsigt, ungefär som man kunde vänta sig av hästar i den prisklassen. Och går de bättre, så kostar de också lite mer.
Oj, vi har helt olika referenser!
Ska man rida LB på lokal nivå tycker jag att en arab eller fjording duger utmärkt. Men som sagt, vi har nog olika referenser.
Spännande att du lägger araber i samma grupp som travarna, jag hade inte trott att det är samma grupp människor som tittar på de raserna. Fjording och travare är väl vanligare att man "buntar ihop" eftersom man tror att de ligger i samma prisklass och de kanske har samma "målgrupp".
Att lägga bortemot 100000kr för en häst att rida lokal LB - tja de människorna finns säkert men det känns inte rimligt i mina ögon.
Fullbloden har dålig marknad, precis som fjordingarna. En orsak är nog människors fördomar mot rasen.
När det gäller fullblod: fördomar kring lynne, ridbarhet/brukbarhet där man tar för givet att ett fullblod är "svår". Så långt jag kunnat förstå verkar hovarna vara ett inte ovanligt, reellt problem som dock en normalt kompetent hovslagare oftast klarar av.
Det är ju inte heller ovanligt att de är svåra att hålla i hull.
När det gäller kapaciteten ridmässigt: nej, de verkar inte ha "gång" nog för större dressyrklasser. Men handen på hjärtat: hur många ryttare rider större dressyrklasser? De flesta gör det inte.
Och visst, vill man vinna LA dressyr behöver man något lite "vassare" än en fjording eller den genomsnittliga travaren (undantaget Apnea, vbl-travaren som går MSV C dressyr på 68% eller fjordingen Lyckängs Dajm som går MSV B dressyr på omkring 68%) men jag tror att det finns många underskattade raser.
Många av de hästägare som vill tävla på beskedligare nivå har nog "bara" brist på fantasi när det gäller att se vilka raser som fungerar.
Jag tror att en skillnad, om man ska jämföra internationellt, är att det i Sverige är väldigt många människor som har råd med häst, som inte med motsvarande inkomstnivå skulle ha råd med det i andra länder. Det är många hästägare som över huvud taget inte siktar på tävlingsridning utan man vill ut i skogen på en trevlig tur när andan faller på. För den gruppen av köpare tror jag inte att fullbloden lämpar sig så väl utan då är nog fjordingar eller andra cob-typer eller islandshästar mer passande.
Fullbloden försöker nog konkurrera med halvbloden bland dem som vill tävla lite grann, och det finns ju ganska gott om mediokra halvblod i prisklass 20-40000kr också.
Vill man ha den rena skogsmullehobbyhästen (jodå, jag försöker få in så många bokstäver som möjligt i samma ord) så skulle jag personligen hellre välja en vbl-travare eller fjording men det kan ju bero på att jag känner till de typerna bättre än jag känner till fullbloden. Visserligen har travarna ofta svårt för galoppen, men de är ju som regel väldigt välhanterade och lätta att ha med att göra medan jag också har fördomen att fullbloden är "nervösare".
