Cydonia
Trådstartare
Det här inlägget är främst riktat till er som driver eget företag inom hästbranschen (tävlingsstall, försäljning etc), och till er som är anställda som hästskötare/stallpersonal/groom/beridare.
Jag har verkligen börjat ledsna på min jobbsituation..
Är ensam heltidsanställd hästskötare i ett familjeföretag (försäljningsstall) där föräldrarna sköter det ekonomiska och praktiska för företaget, medan vuxna dotterns främsta jobbuppgifter är att rida...punkt.
Det är väldigt mycket gnäll från hennes håll, alla gör fel i världen förutom hon. Och jag ska få äran att höra om allt.
Hon beter sig inte professionellt på något plan, utan behandlar mig mer som någon personlig assistent/person som gladeligen lyssnar på hennes livsproblem.
Hon kan komma ut till stallet i ridkläder, hjälpa till att mocka nån box eller två, sedan vill hon gå ut och röka och då ska jag följa med för att "hålla sällskap". Efter nån halvtimma när hon snackat färdigt så kan hon komma med en dum ursäkt (ont i huvet, mensvärk, nu blev klockan så mycket osv.) till varför hon ska hoppa över ridningen idag.
Detta handlar om endast en till tre hästar, beroende på hur många "finare" hästar som finns hemma, resten rider jag..det är inte precis ett heldagsjobb för hennes del alltså.
Men ändå så kommer dessa jävla bortförklaringar!
Och då blir det istället jag som helt plötsligt ligger efter med allt, för att hon har velat stå och prata istället för att vi båda rider igenom hästarna och så är man färdiga.
Hon är i stallet kanske 3-4 dagar i veckan..hon bor på anläggningen vid sina föräldrar så det är inte precis långt till jobbet.
Nu har det gått så långt att jag får stå som en mellanhand för alla som blir frustrerade på henne..hennes föräldrar, medarbetare till föräldrarna som kommer hit med hästar, gårdsanställda..
Och även om jag håller med om allt så är det självklart inte det roligaste.
Vi har pratat om detta, och hon säger åt mig att jag får "sparka igång henne".. kommande vecka. Men dels så är det inte mitt jobb att vara hennes nanny, och dels så händer det ändå inget.
Sen kan hon komma till stallet efter att ha varit borta i 3-4 dagar, rida nån häst, klaga på att den går dåligt med henne, fråga hur jag ridit henne och konstatera att jag gör dåliga övningar. Vilket är konstigt då alla hästarna går bra med mig.. (inte bara mitt tycke)
Visst, jag är ingen stjärna på ridning, men jag rider igenom dom så gott jag kan. Vill hon att jag ska rida mer som henne; träna mig då. Vill hon inte att jag ska rida några (t.ex) bom-övningar; men visa mig för f*n vad du vill att vi ska träna på i så fall.
Jag har tagit upp flera gånger att jag gärna gör upp ett veckoschema med henne för alla hästarna, men det blir aldrig av. Att bara markarbeta uppe i ridhuset är inte något som varken jag eller hästarna tycker är så kul efter ett tag..
Vet inte riktigt vart jag vill komma.. men allt detta gör mig självklart frustrerad, det här är inte den jobbsituationen som jag vill ha och inte heller vad jag anställdes för.
Och vissa veckor så flyter ju faktiskt allt på, men det är då i några dagar och sen är man tillbaka på ruta ett.
Hur ser ni som är i "hennes kläder" på saken, håller man verkligen på så här? Pekar ut fel med företaget med ena fingret, men orkar inte lyfta det andra för att faktiskt göra sin del.
Och ni som är anställda, jag vet att många arbetsgivare är allt annat än optimala, har själv haft min beskärda del.
Men när det är ett familjeföretag som detta, och man då har flera "chefer", hur ser ni på saken?
Funderar och funderar..älskar mitt jobb, men det här bryter ner mig, både psykiskt och fysiskt.
Tackar på förhand ifall någon orkade läsa igenom mitt svammel.
Jag har verkligen börjat ledsna på min jobbsituation..
Är ensam heltidsanställd hästskötare i ett familjeföretag (försäljningsstall) där föräldrarna sköter det ekonomiska och praktiska för företaget, medan vuxna dotterns främsta jobbuppgifter är att rida...punkt.
Det är väldigt mycket gnäll från hennes håll, alla gör fel i världen förutom hon. Och jag ska få äran att höra om allt.
Hon beter sig inte professionellt på något plan, utan behandlar mig mer som någon personlig assistent/person som gladeligen lyssnar på hennes livsproblem.
Hon kan komma ut till stallet i ridkläder, hjälpa till att mocka nån box eller två, sedan vill hon gå ut och röka och då ska jag följa med för att "hålla sällskap". Efter nån halvtimma när hon snackat färdigt så kan hon komma med en dum ursäkt (ont i huvet, mensvärk, nu blev klockan så mycket osv.) till varför hon ska hoppa över ridningen idag.
Detta handlar om endast en till tre hästar, beroende på hur många "finare" hästar som finns hemma, resten rider jag..det är inte precis ett heldagsjobb för hennes del alltså.
Men ändå så kommer dessa jävla bortförklaringar!
Och då blir det istället jag som helt plötsligt ligger efter med allt, för att hon har velat stå och prata istället för att vi båda rider igenom hästarna och så är man färdiga.
Hon är i stallet kanske 3-4 dagar i veckan..hon bor på anläggningen vid sina föräldrar så det är inte precis långt till jobbet.
Nu har det gått så långt att jag får stå som en mellanhand för alla som blir frustrerade på henne..hennes föräldrar, medarbetare till föräldrarna som kommer hit med hästar, gårdsanställda..
Och även om jag håller med om allt så är det självklart inte det roligaste.
Vi har pratat om detta, och hon säger åt mig att jag får "sparka igång henne".. kommande vecka. Men dels så är det inte mitt jobb att vara hennes nanny, och dels så händer det ändå inget.
Sen kan hon komma till stallet efter att ha varit borta i 3-4 dagar, rida nån häst, klaga på att den går dåligt med henne, fråga hur jag ridit henne och konstatera att jag gör dåliga övningar. Vilket är konstigt då alla hästarna går bra med mig.. (inte bara mitt tycke)
Visst, jag är ingen stjärna på ridning, men jag rider igenom dom så gott jag kan. Vill hon att jag ska rida mer som henne; träna mig då. Vill hon inte att jag ska rida några (t.ex) bom-övningar; men visa mig för f*n vad du vill att vi ska träna på i så fall.
Jag har tagit upp flera gånger att jag gärna gör upp ett veckoschema med henne för alla hästarna, men det blir aldrig av. Att bara markarbeta uppe i ridhuset är inte något som varken jag eller hästarna tycker är så kul efter ett tag..
Vet inte riktigt vart jag vill komma.. men allt detta gör mig självklart frustrerad, det här är inte den jobbsituationen som jag vill ha och inte heller vad jag anställdes för.
Och vissa veckor så flyter ju faktiskt allt på, men det är då i några dagar och sen är man tillbaka på ruta ett.
Hur ser ni som är i "hennes kläder" på saken, håller man verkligen på så här? Pekar ut fel med företaget med ena fingret, men orkar inte lyfta det andra för att faktiskt göra sin del.
Och ni som är anställda, jag vet att många arbetsgivare är allt annat än optimala, har själv haft min beskärda del.
Men när det är ett familjeföretag som detta, och man då har flera "chefer", hur ser ni på saken?
Funderar och funderar..älskar mitt jobb, men det här bryter ner mig, både psykiskt och fysiskt.
Tackar på förhand ifall någon orkade läsa igenom mitt svammel.
