Min älskade älskade hund avled i onsdags efter att ha blivit diagnostiserad med levercancer i tisdags. Jag kunde välja att avliva på tisdagen eller chansa på en operation. Eftersom hundarna betyder allt allt allt för mig och min man så valde vi att chansa att operera.
Min hund hade ont och de tog in henne snabbt på vårdavdelningen. Det var sista gången jag såg henne i livet.
När de öppnade upp henne i onsdags för operation och såg direkt att det var kört. De ringde mig och meddelade och hon gick bort på operationsbordet.
Denna älskade älskade lilla hund står mig så nära att ord inte kan beskriva det.
Jag har nu sådan ofantlig ångest över att hon fick spendera sitt sista dygn i livet utan oss. Jag står inte ut.
Jag ska i denna tråd inte skriva mer om min ofantliga sorgeprocess utan fokusera på min otroliga ångest över att hon gick bort utan att vi var där.
Min hund hade ont och de tog in henne snabbt på vårdavdelningen. Det var sista gången jag såg henne i livet.
När de öppnade upp henne i onsdags för operation och såg direkt att det var kört. De ringde mig och meddelade och hon gick bort på operationsbordet.
Denna älskade älskade lilla hund står mig så nära att ord inte kan beskriva det.
Jag har nu sådan ofantlig ångest över att hon fick spendera sitt sista dygn i livet utan oss. Jag står inte ut.
Jag ska i denna tråd inte skriva mer om min ofantliga sorgeprocess utan fokusera på min otroliga ångest över att hon gick bort utan att vi var där.