frukost till halvkräsna barn

[majha]

Varje morgon river jag mitt hår. Mitt äldsta barn är 6 och har fram till nu druckit välling ur nappflaska till frukost. För vi hittar inget bra alternativ. Han vill inte dricka välling ur mugg, äter inte gröt, ägg, nyttiga flingor, smoothie eller nyttigt bröd. Får han välja äter han vitt bröd med sylt eller de sockrigaste flingor han kan hitta (dessa köper jag inte)
Det enda pålägg han äter är salami.

Någon som har några tips?

Varm mat? Såsom korv m bröd. Stekt falukorv och ägg. Kycklingbitar med grönsaker. Frokost behöver inte vara så traditionell.

 

[vindvissla]

Korv känns lite väl salt och processerat att ge varenda morgon. Helst ska det gå normalfort att fixa också, inte fixa en hel middag innan jag fått något i magen själv.

 

[mamman]

Varje morgon river jag mitt hår. Mitt äldsta barn är 6 och har fram till nu druckit välling ur nappflaska till frukost. För vi hittar inget bra alternativ. Han vill inte dricka välling ur mugg, äter inte gröt, ägg, nyttiga flingor, smoothie eller nyttigt bröd. Får han välja äter han vitt bröd med sylt eller de sockrigaste flingor han kan hitta (dessa köper jag inte)
Det enda pålägg han äter är salami.

Någon som har några tips?

"Det barn som självvalt svälter finns inte" sa vår gamle kloke barnläkare. "Skall man få barnen att våga prova något nytt måste man ställa fram det 20 gånger först" sa en lika klok mattant när jag frågade hur man får barnen att äta nyttigt.

Mitt förslag är helt enkelt att servera det som du tycker är praktiskt och en bra frukost. Äter han inte det så behöver han inte. Så småningom tror jag att han äter det. Han lär inte dö under tiden. Barnen förstår att det här med mat är laddat. En del utnyttjar det. En av mina åt inget om man tjatade och höll på, struntade man i hen (och den bortskjutna tallriken) så åt hen till slut. Det gäller bara att vägra ta konflikter kring mat, att avdramatisera det hela (OBS! Verkligen inte lätt!). Det tar ett tag att vänja sig vid ny mat. Men har man prövat 4-5 gånger så tycker man ofta om det. Visades så otroligt bra i ett av "brunsås-programmen" om jag inte minns fel. En liten pojke gick från att vägra äta blodpudding till att äta det på restaurant och tycka att det var gott!

Att svassa runt och ge barnen specialmat blir så jobbigt och i längden tror jag att man gör barnen en björntjänst. Men sedan kan vi ju alla ha några (få) rätter som vi absolut inte tycker om, och dem behöver man inte tvinga i barnen.
En äldre kollega berättade att han inte gärna längre åt kornmjölsgröt som varit den enda kvällsmat som serverats när han var barn (han överlevde och gjorde bra karriär som vuxen). Men om alternativet varit att äta biff varje dag så hade han föredragit kornmjölsgröt... En nära släkting åt som barn ris 3 ggr/dag 7 dgr/vecka. Och överlevde.

 

[vindvissla]

Tack men inte min stil att vara så rå. Han smakar alltid på rätter han inte gillar just för att han ska vänja sig och för att jag vet att smaksinnet funkar så som du säger. Men att han ska behöva gå hungrig under tiden finns inte på kartan.

Någon undrade om han inte kunde fortsätta äta välling ur flaska. Det kan han säkert men jag tycker han är lite stor. Men om inget annat funkar så får han väl ha flaskan igen...

 

[DarkInNight]

Ge salamimacka först och vällingen (i flaska) efteråt?
Då kanske han kan vänja sig vid tanken att äta något annat än välling till frukost

 

[Amha]

Det är inte så att han helt enkelt inte är hungrig på morgonen? Börja med ett glas vatten en halvtimme före frukost kan göra susen i det läget.

Annars har du bra tips här tycker jag. Angående kvarg kan du ju prova att ta en naturell och blanda ren frukt och bär av lite sötare variant så kanske det känns nyttigare än den sockrade?

 

[VLMF]

Någon undrade om han inte kunde fortsätta äta välling ur flaska. Det kan han säkert men jag tycker han är lite stor. Men om inget annat funkar så får han väl ha flaskan igen...

Det var jag som undrade det. Han är väl inte för stor för det? Eller byta till pipmugg istället för flaska, se om han gillar det. Själv drack jag välling till frukost typ till nio års ålder (ur mugg men det kvittar ju verkligen), men det hade mest att göra med att jag hade svårt att äta fast föda så tidigt på morgonen, vilket jag fortfarande i vuxen ålder har svårt för. Mackor och "tjock" mat bara växer i munnen, smoothie funkar bäst tills jag varit vaken ett par timmar, först DÅ kan jag äta mackor, ägg, turkisk yoghurt/kvarg mm som varit på förslag i tråden. Din son kanske är likadan?

 

[vindvissla]

Ja det finns ju välling för vuxna också. De senaste månaderna har han inte blivit mätt på vällingen så han har ändå ätit mackor eller flingor efteråt.

I morse fick han hälften turkisk och hälften vaniljkvarg med vår nya granola. Han åt det med viss tvekan.

 

[Snurrfian]

"Det barn som självvalt svälter finns inte" sa vår gamle kloke barnläkare. "Skall man få barnen att våga prova något nytt måste man ställa fram det 20 gånger först" sa en lika klok mattant när jag frågade hur man får barnen att äta nyttigt.

Mitt förslag är helt enkelt att servera det som du tycker är praktiskt och en bra frukost. Äter han inte det så behöver han inte. Så småningom tror jag att han äter det. Han lär inte dö under tiden. Barnen förstår att det här med mat är laddat. En del utnyttjar det. En av mina åt inget om man tjatade och höll på, struntade man i hen (och den bortskjutna tallriken) så åt hen till slut. Det gäller bara att vägra ta konflikter kring mat, att avdramatisera det hela (OBS! Verkligen inte lätt!). Det tar ett tag att vänja sig vid ny mat. Men har man prövat 4-5 gånger så tycker man ofta om det. Visades så otroligt bra i ett av "brunsås-programmen" om jag inte minns fel. En liten pojke gick från att vägra äta blodpudding till att äta det på restaurant och tycka att det var gott!

Att svassa runt och ge barnen specialmat blir så jobbigt och i längden tror jag att man gör barnen en björntjänst. Men sedan kan vi ju alla ha några (få) rätter som vi absolut inte tycker om, och dem behöver man inte tvinga i barnen.
En äldre kollega berättade att han inte gärna längre åt kornmjölsgröt som varit den enda kvällsmat som serverats när han var barn (han överlevde och gjorde bra karriär som vuxen). Men om alternativet varit att äta biff varje dag så hade han föredragit kornmjölsgröt... En nära släkting åt som barn ris 3 ggr/dag 7 dgr/vecka. Och överlevde.

Javisst så tänkte jag också... Tills jag fick ett barn som inte äter... Och nej han kanske inte kommer att dö men varför göra maten till en strid? Kommer han att få en bättre relation till mat om jag bara erbjuder honom sånt jag vet att han inte äter eller om han får sånt som han äter och sedan går med på att prova lite nya saker.
Min son fyller 9 år i sommar, i 7 års tid har jag försökt få honom att äta frukost, när tror du att det vänder? Ska jag tvinga i honom macka som han nästan kräks av att äta?
Eller ska jag ge honom rester från kvällen innan som han äter, orkar med skoldagen och dessutom tycker att matlagning och recept är roligt?
Min dagmamma serverade fiskbullar minst en gång i veckan, tills jag spydde rakt ut på tallriken eftersom jag inte klarade av att äta fiskbullar, än idag blir jag illamående av lukten. Och min stackars barn älskar fiskbullar men det är en av få rätter som jag aldrig någonsin kommer att servera. Men med det i bakhuvudet så vet jag hur jobbigt det är med mat man inte tycker om, det växer i munnen och det går inte att svälja. I ditt exempel från Landet Brunsås så var barnet utmanad att göra det, behövde inte äta sig mätt på blodpuddingen utan i början var det ytterst små mängder för att sedan öka. På samma sätt introducerar vi nya smaker för våra barn också, från början gillade de inte kräftor tex, men de fick annan mat och så smaka lite när vi åt, numera är dottern den stora fantasten av kräftor i familjen och sonen äter ett par stycken men tycker inte att det är värt besväret att skala dem. Och på samma sätt har vi gjort med många maträtter och i min värld är det betydligt bättre än tvinga i dem med en strid.

 

[Hyacinth]

Ja det finns ju välling för vuxna också. De senaste månaderna har han inte blivit mätt på vällingen så han har ändå ätit mackor eller flingor efteråt.

I morse fick han hälften turkisk och hälften vaniljkvarg med vår nya granola. Han åt det med viss tvekan.

Jag hade gett välling i mugg, och sen något tillbehör. Banan, macka, bara pålägg ( vårt barn har oftast smörgåsen bara för att ha något att hålla i, sen är det 3 ggr så mycket pålägg).

 

[Björk]

Vår äldsta fyller 7 i höst. Han vill ha och får välling (han har haft ett kortare uppehåll för ett tag sen; då hittade vi inte "rätt" välling i affären). Han äter det i flaska, men med pip istället för napp. Som att dricka ur en vattenflaska/sportflaska. Ser inget problem alls med vällingen; han föredrar den och får i sig något vettigt. Själv har jag i många perioder som vuxen ätit välling (i tallrik) till frukost.

Om vällingen inte riktigt räcker är det ju en annan sak, men vi låter vår grabb få det han vill om han inte vill ha välling. Oftast en rostmacka med ost. Hellre att han äter än att han inte får i sig något alls. Han är urdålig på en massa mat numera; men problemet är nog värst hemma. På förskoleklass äter han allt som bjuds. Till och med frukt.

 

[Tora]

Tack men inte min stil att vara så rå. Han smakar alltid på rätter han inte gillar just för att han ska vänja sig och för att jag vet att smaksinnet funkar så som du säger. Men att han ska behöva gå hungrig under tiden finns inte på kartan.

Någon undrade om han inte kunde fortsätta äta välling ur flaska. Det kan han säkert men jag tycker han är lite stor. Men om inget annat funkar så får han väl ha flaskan igen...

Jag drack frukost ur nappflaska länge. Nu var det inte välling utan annan kakaoliknande specialblandning på mammas egna recept.

Att jag ville ha det i nappflaska berodde helt enkelt på att det smakade bättre i nappflaska än i mugg.

Mamma lät mig hållas tills jag själv plötsligt en dag inte ville det längre.

Har för mig att jag gick i tvåan eller trean när jag från en dag till en annan kom på att jag var för stor för att dricka ur nappflaska.

Jag kommer ihåg att jag tyckte det var lite sorligt att ge upp nappflaskan. På något sätt symboliserade den där nappflaskan en viss trygghet också. Jag är glad att mamma lät mig hållas och inte satte någon press på mig att sluta utan lät det beslutet mogna fram hos mig själv.

 

[nyttnick]

Jag kan bara prata för mig själv, men jag är snart 35 år och kan nog räkna på fingrarna de antal gånger jag ätit frukost. Jag fullkomligen avskyr att äta frukost, så till den grad att jag blir stressad när jag vet att jag måste få i mig något. Studenttiden var den bästa tiden, för då hann jag oftast cykla 9 km till stallet, släppa ut hästar, mocka, rida och sen cykla hem. Då kunde jag äta frukost.
Jag pinade i mig frukt på morgonen när jag var liten, ett halvt äpple eller så och min mamma var förtvivlad och mådde dåligt över att släppa iväg mig till skolan på tom mage, men jag mådde inte dåligt av det och hade inte problem att hänga med i skolan. En frukt i väskan att ta på förmiddagsrasten hjälpte och sen åt jag lunch.

Har en son som är likadan och en dotter som man måste stoppa i något det första man gör på morgonen, så är sonen nöjd med sin välling så hade jag också varit det.

 

[vindvissla]

Tack för er input, han kanske får äta välling ur flaska ett tag till. Jag har egentligen inget emot det mer än att det känns som att flaska hör till småbarnstiden...

 

[Apollo 13]

Kan ju vara så att hans sug efter nappflaskan triggas när han ser sina syskon få flaskan? Det kanske gör det svårare att komma fr flaskan tänker jag. Sen behöver det kanske inte vara ett problem att han föredrar den. Det är nog något ni får bestämma själva, men jag förstår känslan av att det tillhör småbarnstiden.

 

[vindvissla]

Han har inga problem att ge upp flaskan men tycker inte vällingen smakar gott ur mugg. Han äter gärna annat, vad är vi lite oense om som du sett

 

[Sar]

Nu äter våra barn frukost med god aptit (oftast fil med müsli och en macka eller gröt)men om det inte var så skulle jag testa fil med pyttelite socker på samt Bullens varmkorv till, klart på ett kick. Inte stans nyttigaste men ytterst lättätet för ett kräset barn. När jag själv bodde hemma åt jag två sportbröd med smör och kaviar på vardagsmorgnarna (och "hotellfrukost" på helgerna). Har ni provat med hårdbröd?

 

[Mammas]

Mitt barn brukar äta "fruktsallad", dvs äpple och banan i bitar. Annars är det inte fel att äta välling om han gillar det.

 

[ameo]

Min äldsta dotter drack också välling länge, jag hade tre barn då med bara drygt tre år mellan ettan o trean och som morgontrött mamma var det smidigt att börja med att ge dem varsin flaska som tidigfrukost så att jag sen i lugn och ro kunde fixa frukost till hästarna och sen ordentligt till barnen. När så ettan började f-klass blev det mer nödvändigt för henne att äta på morgnarna så vällingen togs bort. Vi insåg snabbt att hon inte klarade av att äta grövre bröd på morgonen, så vi valde ett alternativ som var lite lättare än det utan att hamna i formfranska-träsket. Detbspm funkade för oss var polarkakor och pågenlimpa. Inte helt idealiskt kanske men bättre än vitt bröd oxh definitivt bättre än att inte äta alls.

Jag har så svårt att förstå att det i många fall bara finns extremerna, antingen vitt bröd och oboy eller extremgrovt och vatten, där det semarebär för att förhindra att barnet blir lila sockerberoende som föräldern varit som barn. Vad är det för fel på mellantingen?

Jag åt själv vitt bröd med ost o marmelad till frukost genom större delen av uppväxten, i början öven varm choklad (dock hemmagjord) till det. Och jag inser ju idag att det kanske inte var så bra. Men jag tror inte att det blir bättre av att införa tvång på grovt bröd heller.