Sv: Från klassisk ridkonst till ren AR
Kvinnor som har bredare höfter har av den anledningen det svårare.
En fot i taget bär- samma med häst- det du tolkar som att den svajar med rumpan.
Däremot ska den inte svaja- vicka på rumpan i travarbete.
Klart att man ska eftersträva rätt- om hästen klarar av det. Passage är bra styrketräning om det utförs rätt o hästen kan förbättra sin trav av det.
Sen finns det folk som inte gör så. de trampar o passagerar o sen bara rider ur det o får tasstrav- som AR-filmen ur piaff. Det är ju det som är konsten- att gå från ena travrörelser direkt till en annan så det ser mjukt o lätt ut- den riktiga svårigheten- övergången.
En häst som passagerar med sväv- ej markbundet dvs med god tvåtakt måste på samma sätt som vi när vi springer sätta in fötterna under tyngdpunkten- inte fötterna under var lårbensknöl. utan en fot framför den andra- samma spår.Det här tycker jag är ett jätteintressant klipp, eftersom det för mig belyser skillnaden ganska tydligt i vad jag är ute efter (givetvis utifrån utgångsläget just nu och vad man själv har att jobba med/har för preferenser, kommer aldrig kunna bli objektivt).
Jag tycker det ser väldigt harmoniskt och fint ut, balanserat, spänstigt, allmänt imponerande.
Haha men jag skulle ändå inte se det som ett ideal om det hade varit jag som suttit där, någon gång inom avlägsen framtid! (alltså - jag kan beundra ridningen eftersom det är skickligt, även om det inte är något jag själv skulle vilja kopiera - jag skulle t ex inte vilja hoppa en 1.50-bana heller ens om jag kunde! )
Då kommer man in på de där detaljerna om "varför"? Vad är syftet med passagen? Vill vi ha en spänstig häst med vackert taktmässigt steg, eller har vi ett syfte med passagen? Jag som inte tävlar kommer alltid se syftet och effekten som det viktiga, hur det ser ut för ögat är faktiskt strunt samma, men skvallrar såklart om vilka effekter man får. Och då kan man ibland få känslan av att det "korrekta" går före effekten. Utifrån kommentarerna och utifrån det lilla man ser just i det här klippet. Det är verkligen pyttesmå saker, t ex att rumpan svajar i sidled (eller som en AR-tränare kanske hade sagt - hästen byter böjning i varje steg) och att spänsten och takten verkar komma före helheten i hur hästen använder sin kropp.
Men missförstå mig rätt nu - den har väldigt trevlig helhet. Det jag menar är att det ser ut som att man vill eftersträva ett färdigt resultat snarare än utnyttja passagen som träning. Eller allmänt sträva efter ett färdigt resultat tidigare än jag hade tyckt det var dags (väldigt spekulerande dock) Om någon är med på skillnaden?
Kvinnor som har bredare höfter har av den anledningen det svårare.
En fot i taget bär- samma med häst- det du tolkar som att den svajar med rumpan.
Däremot ska den inte svaja- vicka på rumpan i travarbete.
Klart att man ska eftersträva rätt- om hästen klarar av det. Passage är bra styrketräning om det utförs rätt o hästen kan förbättra sin trav av det.
Sen finns det folk som inte gör så. de trampar o passagerar o sen bara rider ur det o får tasstrav- som AR-filmen ur piaff. Det är ju det som är konsten- att gå från ena travrörelser direkt till en annan så det ser mjukt o lätt ut- den riktiga svårigheten- övergången.