Vildvittra_
Trådstartare
För ganska precis ett år sedan träffade jag min pojkvän och där i genom även hans hund. Hunden var då dryga året och var världens mysigaste inomhus men inte fullt så mysig utomhus. Han slet konstant i kopplet, sökte aldrig kontakt och när han såg en hund flippade han ur. Detta slutade alltid att han var rasande på den som höll i kopplet för att han inte fick gå fram till den andra hunden och började hugga och slita i kopplet. Spelade ingen roll om hunden satt i en bil, en hundgård eller också var ute och promenerade. Jag kan ju tillägga att hunden är till ca 90% golden och resten gråhund/stövare så stor och stark är han ju. Att ens tänka tanken på att släppa lös honom någon annanstans än på väldigt öppna och avlägsna områden fanns inte. En inkallning fungerade absolut inte utomhus, så fort han kände frihetens behag gav han sig i väg åt ett annat håll.
Nu, nästan ett år senare är han en kanonhund. Det är inga problem att vara ute på koppelpromenader, visst händer det att han drar litegrann ibland men det går inte att jämföra med förr. Nu kan han gå och bara lufsa bredvid våran sida. Och i går hände det som jag inte ens vågat drömma om; vi träffade en cockerspaniel ute på promenad och han kikade knappt åt den! Han tog inte ett litet steg i riktning mot den.
*överlycklig*
Senare var jag ute och tränade/lekte lite med han här på parkeringen. Korta inkallningar fungerar, är man rolig går han fot och håller kontakt med en. En otrolig känsla när han går fint och kikar på mig utan att bry sig om någonting annat utomhus.
Ville bara dela med mig av min glädje och kanske uppmuntra andra som har prolem med sina vovvar att inte ge upp. Det har inte vi tänkt göra, förhoppningsvis fortsätter våra framsteg i samma riktning som de gjort
Jag tar gärna emot tips på roliga övningar/lekar man kan göra ute med hunden för att stärka kontakten.
Nu, nästan ett år senare är han en kanonhund. Det är inga problem att vara ute på koppelpromenader, visst händer det att han drar litegrann ibland men det går inte att jämföra med förr. Nu kan han gå och bara lufsa bredvid våran sida. Och i går hände det som jag inte ens vågat drömma om; vi träffade en cockerspaniel ute på promenad och han kikade knappt åt den! Han tog inte ett litet steg i riktning mot den.
*överlycklig*Senare var jag ute och tränade/lekte lite med han här på parkeringen. Korta inkallningar fungerar, är man rolig går han fot och håller kontakt med en. En otrolig känsla när han går fint och kikar på mig utan att bry sig om någonting annat utomhus.
Ville bara dela med mig av min glädje och kanske uppmuntra andra som har prolem med sina vovvar att inte ge upp. Det har inte vi tänkt göra, förhoppningsvis fortsätter våra framsteg i samma riktning som de gjort
Jag tar gärna emot tips på roliga övningar/lekar man kan göra ute med hunden för att stärka kontakten.
