Framåt - nedåt

[josse]

Man kan säga att på bogarna är motsats till samling, och det kan ske även med högt buren hals, då hästen om man reser upp halsen innan den kan bära sig tillräckligt över bak (vinkla sitt bäcken) kommer att trycka ned sin bröstrygg. .
Det är alltså den bärande bäckenpositionen som gör att bröstryggen, och därmed hela framvagnen, blir lätt och fri.

Bra beskrivet, av ngn anledning verkar en vanlig föreställning vara att man är så orolig för att hästen ska hamna på bogarna bara för att den har en låg hållning med huvudet. Det du beskriver är ju att detta även kan ske om hästen har huvudet högt upp, men en fin knyck på nacken. Fram för att fler kollar på vad som händer med bakdelen.

 

[Fifflan]

För mig är lång och låg, och framåt-nedåt två HELT skilda saker.

Lång och låg ser jag som en arbetsform, som är utgångsläget när man sätter sig på en avspänd häst som ännu inte har skolat sin bärkraft. Och jag håller med dig att man inte ska dröja sig kvar i det stadiet för länge genom att manipulera hästen via tyglarna att gå med huvudet lågt, lika lite som jag anser att man ska lyfta upp hästens huvud via munnen.

Framåt-nedåt är en kombinerad kontrollstation för kontakten mellan hand och mun, stretchingövning för att säkerställa att inte överlinjen blir statiskt anspänd, och instrument för att lossa en spänd överlinje. Hur mycket och länge man gör framåt nedåt kan variera från att man bara öppnar sin hand lite i några steg, till att man ger hela tygeln och låter hästen gå kvar några få steg i det yttersta läget innan man ber den samla sig igen. Det är alltså rörelsen framåt-nedåt som är det intressanta, eftersom den i sig är skolande av hästens kontaktsökning och muskelbyggnad (och också visar ryttaren vilken typ av kontakt hästen tycker är lagom).

Ridning lång och låg använder jag ibland inledningsvis under ett ridpass, för att få en spänd häst att slappna av, för att sedan kunna be om samlande arbete, tex skolor, utan att hästen blir högre i nacken än den orkar bära vid halsbasen och över bak.

 

[beagle]

till alla:

vad säger ni om westernridningens "form". denna är väl inom AR något som man rider i i början av sin utbildning men något man senare vill arbeta sig bort från då hästen bär för mkt på framdelen?

är jag väldigt fördomsfull om jag säger att inom western så går hästarna med för mkt vikt på bogarna och sadelns konstruktion bidrar en del till stolsits?

visst kan man väl i western form arbeta med bakdelen men om man tänker att om hästen går framåt - nedåt och trampande väl under sig blir det väl en rätt obalanserad konstruktion...? fortfarande med överdriven vikt på frambenen typ Baucher samling?

hur rider ni mest förresten? detta beror ju självklart på utbildningsståndpunkt men ni som har hästar som bär sig väl på bakdelen och kommit förbi framåt - nedåt så att säga, rider ni alltid med pollen framåt uppåt? eller gör ni det när ni tränar och försöker därav få in automatiken så att hästen ska lära sig att jobba lite bättre självmant under skogsturer exempelvis?

ursäkta svammlet, hoppas nån hajar... :smirk:

 

[Frida_s]

Så westernhästen rör sig med för mycket vikt på bogarna, för mycket vikt för vad?? Inte för mycket vikt för att valla kossor, galoppera cirklar, stoppa eller spinna, om den går korrekt. Och stolsits, ja visst, men det underlättar att sitta med skänklarna längre fram vid den typen av ridning sadlen är avsedd för

Det är förvisso redan sagt men jag kan säga det på mitt sätt jag också.

Sökningen framåt nedår hänger ihop med stretschingen av överlinjen. Ändamålet med denna är att hästen ska släppa eventuella spänningar i ryggen, för att kunna använda sin bukmuskultatur korrekt. Det snackas mycket om överlinje hit och dit, och visst, det är ryggen som bär ryttaren, men allt börjar med bukmusklerna. Först när ryggen är avslappnad och bukmusklerna är starka nog att föra in bakbenen under tyngdpunkten och vinkla bäckenet, kan ryggmusklerna börja lyfta ryttare och framdel. Det är först då vi kan börja träna samling med hästen.

Alla muskler arbetar i par, böjare och sträckare. Buk och rygg samarbetar. Vi vill inte att hästen skall arbeta mot sig själv, därför måste den lära sig att slappna av i ena musklegruppen för att kunna använda den andra optimalt.

Sen kan man fråga sig om det är hästen sm skall lära sig stretcha eller om det är ryttaren som skall lära sig rida så att den tillåter hästen länga överlinjen..

Skillnaden mellan sökning framåt-neråt och sökning bakåt-neråt är att vid den förstnämnda höjer hästen den del av halsen som sitter framför manken, och därmed ryggmuskulaturen i främre delen av ryggen.. När nosen tippas bakåt är det för att muskelkedjan "brustit" i främre delen av ryggen och halsen istället för att sträckas ut förstärker sin s-kurva, med nacken tippad nedåt. Dessa hästar musklar bakre delen av ryggen finfint men förblir muskelfattiga i mankpartiet och främre delen av halsen.

Själv börjar jag jobba uppåt så fort hästen söker korrekt, det handlar om att hela tiden leka med gränslägena för vad som funkar.

Frida