Fralla vs. mops

[dobbis]

Utan att alls vara insatt i hälsoläget, men hur är det med miniatyrbullterrier? Jag har fått bilden av att de är rätt festliga hundar, om man vill ha karaktär snarare än lättlärda.

Hälsoläget är typ 8 olika dna tester+ en massa annat,vill man sen att ett barn ska kunna hantera en rörlig cementsugga så är det ett utmärkt förslag,man får hemmet massakrerat på köpet.

 

[Malibu_Stacy]

Utan att alls vara insatt i hälsoläget, men hur är det med miniatyrbullterrier? Jag har fått bilden av att de är rätt festliga hundar, om man vill ha karaktär snarare än lättlärda.

De har sina problem, men har ju betydligt bättre anatomiska förutsättningar än mops och fralla som alla har missbildade luftvägar (oavsett vad ägare säger, det sträcker sig liksom djupare än enbart nosborrarnas öppning och nosens längd).
Jag hade definitivt valt en minibulle framför mops och fralla, lagom storlek även för barn. Den större Bullterriern gör sig sämre i en barnfamilj skulle jag säga, och efter att ha sett och haft kontakt med några ägare verkar även den större varianten vara ännu envisare och mer ”betongsugga” medan de mindre är lite mer aktiva.

 

[Ajda]

Jag förstår att raserna är tilltalande. Ville själv ha en fralla när vi skulle skaffa hund för 5 år sen, men avstod pga hälsoriskerna. Aldrig träffat en frisk fralla. Mops hade jag inte skaffat. Det enda som står ut i deras ansikte är ögonen. Nosen ör ju helt intryckt och huvudet sitter på skuldrorna.

 

[Fibusen]

Radar upp hundarna jag haft/är uppväxt med:

Golden retriver: För stor, och jag upplevde henne väldigt väldigt känslig, vek, och en enmanshund. Inget alternativ alls!

Pudel (Dvärg): Väldigt väldigt trevlig och rolig hund, men mycket tveksam till pälsvården den kräver? Jag har dock inte tänkt bort den helt! Jag var tidig tonåring när vi köpte honom, lillebror runt 10-11, och vi hade jättekul med den hunden. Minus förutom pälsen är att han skällde mycket och ofta vid minsta ljud.... Lite fundersam om en dvärg blir FÖR liten dock... Dom är ju så små och tunna med sm

Bordercollie/Labradorblandis: Tyvärr gick han bort redan som 10 månadersvalp, så hann inte vara med om så mycket. Bodde då dessutom på hästgård, har inte samma förutsättningar nu i villaområde och vill köpa renrasigt.

Boxer/amstaff: Helt jäkla vild och galen! Jätterolig hund, men nu skulle jag inte ha lika mycket tid att aktivera som då när man hade sambo och var utan barn. Spelade ingen roll hur länge och hur mycket vi tränade, han blev ALDRIG trött! Alltså för stor, för krävande, och för ”hård”.

Staffordshire bullterrier: Hanen var alltid lite stel vid hundmöten, och hade riktigt svårt för vissa hundar, tiken var mildare men upplevde att hon började haka på hanen ibland också vid hundmöten. Det kanske aldrig hade hänt om vi inte hade haft hanen, jag vet inte... Men terrier är ju alltid lite terrier...? Sen har väll dom börjat få lite problem och sjukdomar också inom rasen? Annars en okej storlek om man får tag på en mindre tik, om än i det största laget!

Engelsk bulldog: Alldeles lagom i allt. Har med lätthet hängt på oss när vi varit i skogen i 3-5 timmar och sprungit löst, lunkar på på promenaderna, är med och fiskar och sitter lugnt på bryggan, slappnar av inne och då märker man knappt av henne. Rolig, och med en extremt stor personlighet! Lite envis, men det ser jag bara som charmigt. Tålig!!! (Tålig i som att hon och sonen kan sparka boll utan att hon bryter ett ben typ, hon är rejäl liksom) Som sagt så är det enda negativa att hon är för stor/stark för sonen att hålla i kopplet... Lär ju även tänka på mamma som promenerar när jag jobbar. I dagsläget så har hon en ännu större/tyngre hund, men hon blir ju också äldre. (Ang hälsan så kan jag inte uttala mig då hon som sagt varit frisk)

Jag är inte allergisk mot lång päls, men efter alla korthåriga hundar så har jag ju insett att det är smidigt med kortpälsade, bara torka av lite snabbt leriga/regniga dagar så försvinner det mesta av skiten.

 

[Fibusen]

Hur är det med tex dvärgschnauzer? Blir det för mycket hund för oss som söker sällskapshund?

 

[Malibu_Stacy]

Hur är det med tex dvärgschnauzer? Blir det för mycket hund för oss som söker sällskapshund?

Nej absolut inte. Dock är det ju pälsvård och det var väl något du tyckte var negativt med pudel?

 

[Fibusen]

Nej absolut inte. Dock är det ju pälsvård och det var väl något du tyckte var negativt med pudel?

Tänker att den kanske inte växer lika explosionsartat som på pudeln? Nu var dock våran väldigt väldigt pälsad enligt uppfödaren så han kanske var extremfall...

Det jobbigaste med pudeln var egentligen efter dusch då den behövdes borstas och fönas lääääänge, plus vid kramsnö så var han full med snöbollar efter en promenad. Själva klippningen var/är inte jobbig.

 

[inverterad]

Mellanpudel! Bara att raka/klippa ner ju. Roliga clowniga hundar. Eller dvärgschnauzer som du nämnde själv, också jättetrevliga, friska, aktiva hundar.

Jag skulle aldrig i livet köpa varken mops eller fralla (eller bulldogg). De är helt enkelt för sjuka.

 

[inverterad]

Kom på: papillon? Jag är väldigt förtjust i rasen och har den som mitt "pensionärsalternativ" när jag blir för gammal för stora krävande hundar.

 

[Sel]

Havanaisen och tibetansk terrier tycker jag borde vara bubblare också om TS är villig att rucka på pälsen. Utmärkta 'hänga med-hundar'.

 

[Tuggben]

En grej som jag inte förstår med mops och fralla är att jag aldrig nånsin hört någon, varken uppfödare eller ägare, säga något annat än att deras hundar är så friska. Ändå är raserna väldigt sjuka. Mycket märkligt..

 

[Linda_A]

Boxer/amstaff: Helt jäkla vild och galen! Jätterolig hund, men nu skulle jag inte ha lika mycket tid att aktivera som då när man hade sambo och var utan barn. Spelade ingen roll hur länge och hur mycket vi tränade, han blev ALDRIG trött! Alltså för stor, för krävande, och för ”hård”.

Som, inbiten boxernörd måste jag bara skratta lite med dig åt detta. Galen borde stå med i rasbeskrivningen.

En vän till mig har boxer och två mopsar. För skälliga och vaktiga för min smak, men den yngre är glad och trevlig och hennes dotter tränar agility med den. Ett riktigt litet popcorn.

 

[Linda_A]

En grej som jag inte förstår med mops och fralla är att jag aldrig nånsin hört någon, varken uppfödare eller ägare, säga något annat än att deras hundar är så friska. Ändå är raserna väldigt sjuka. Mycket märkligt..

Jag tror det har mycket att göra med vad man anser vara sjukt? Om vi bara ser till trubbnosigheten och de problemen den kan medföra är de kanske inte alltid så tydliga? Om hunden glatt hänger med på längre promenader i svalare väder och kanske till och med tränar lydnad eller agility, är den då "väldigt sjuk" för att den andas ljudligt i 25+ grader? Var går gränsen mellan "inte optimal" och "sjuk"?

Jag håller med om att trubbnosar inte har ett optimalt nosformat för ett hunddjur. Men jag håller inte med om att det alltid innebär ett sjukt djur. Sen att det finns många bland både uppfödare och ägare som sticker huvudet i sanden när det gäller problem i raserna är absolut sant. Och även på pigga mopsar i bra kondition är jag inte bekväm med hur obefintlig nosen är.

 

[Fibusen]

Som, inbiten boxernörd måste jag bara skratta lite med dig åt detta. Galen borde stå med i rasbeskrivningen.

En vän till mig har boxer och två mopsar. För skälliga och vaktiga för min smak, men den yngre är glad och trevlig och hennes dotter tränar agility med den. Ett riktigt litet popcorn.

Ja faktist! Så mycket jäkelskap som ”bara blev” med den hunden alltså. Jag slet mitt hår många gånger över honom, men oj vad han var älskad!

Spenderade 30 min att leta efter han ute på gården-hade klättrat högt upp i ett äppelträd och satt och beundrade utsikten.

Julbakade med mamma-hörde bil som stannade så han ska upp på köksstolen för att se vem som kom, välter hela plåten med lussekatter som står på jäsning, får panik och gör ett jämfotahopp och landar i nästa plåt. PÅ KÖKSBORDET!

Åkte till sandtaget så han skulle få springa av sig ordentligt i den ljupa sanden-tar sats och kastar sig rakt ut på rygg och åker kana 50-70 meter ner för ett sandberg, hittar en stor sten där nere han bara SKA ha med sig. Slutade med att sambon fick gå ner och slita med han upp. Kul i sand upp till knäna.

Varje dusch-damp så träflisorna i golvet sprutade

Fest vid kompisens sommarstuga-tappar bort hunden som jag sen tillslut hittar simmandes i GRANNENS badtunna

Grannen ropar på mig-hund smitit in till henne medans hon läste posten när hon gick in genom dörren, och när hon stängde kylskåpet efter att ha plockat in varor så satt han där

Andra grannen kommer cyklandes för han ser att hunden hänger i trädet, tror han fastnat och håller på att hänga sig-mycket riktigt så hänger han där, han hade hittat en gren han bara skulle ha så han hade hoppat upp och hängt sig fast med käkarna

Lämnade bildörren öppen-gick in och grävde ett hål i baksätet och bäddade ner sig i så det låg skumgummi flera meter utanför

Köpte en rejäl sele för tänkte han skulle få dra lite när vi åkte spark-drog gjorde han. I 120 susade vi fram genom byn...

Tog med till pappa-kastade sig ur bilen innan jag hann koppla han och sprang 300 meter genom skogen för att komma till sjön så han kunde bada

Tog med till pappa igen-sänkte båten

Plockat fram vattensorkar ur vattenfyllda diken, sprang rakt in i ett träd när huvan på overallen han hade åkte fram över hela huvudet, ingen tanke på att stanna tills jag kom fram och skulle hjälpa utan han fortsatte springa i blindo osv osv....

Han skulle fylla 11 och han var fortfarande HEEEEEELT vild!!! Tyvärr så fick han spondylos i ländryggen som han hade ont av i skov, och tillslut fick han även starr så han var på väg att bli blind så han fick somna in pga det 2 månader innan sin 11-års dag. Jag saknar han varje dag, men nej, INTE igen!

 

[Fisherling]

Jag tror det har mycket att göra med vad man anser vara sjukt? Om vi bara ser till trubbnosigheten och de problemen den kan medföra är de kanske inte alltid så tydliga? Om hunden glatt hänger med på längre promenader i svalare väder och kanske till och med tränar lydnad eller agility, är den då "väldigt sjuk" för att den andas ljudligt i 25+ grader? Var går gränsen mellan "inte optimal" och "sjuk"?

Jag håller med om att trubbnosar inte har ett optimalt nosformat för ett hunddjur. Men jag håller inte med om att det alltid innebär ett sjukt djur. Sen att det finns många bland både uppfödare och ägare som sticker huvudet i sanden när det gäller problem i raserna är absolut sant. Och även på pigga mopsar i bra kondition är jag inte bekväm med hur obefintlig nosen är.

Alla hundar som har någon som helst svårighet med syretillförsel är ett sjukt djur.

Jag har sett en del boxrar med detta problem så jag förväntar mig inte att du kommer bry dig lika mycket som andra med hundar som inte behöver kämpa för luft överhuvudtaget.

 

[Linda_A]

Alla hundar som har någon som helst svårighet med syretillförsel är ett sjukt djur.

Jag har sett en del boxrar med detta problem så jag förväntar mig inte att du kommer bry dig lika mycket som andra med hundar som inte behöver kämpa för luft överhuvudtaget.

Det handlar inte om att bry sig eller inte. Det handlar om att inte hålla med om definitionen.

Det är viss skillnad mellan "någon som helst svårighet med syretillförsel" och "kämpa för luft". Nej, en hund ska absolut inte behöva kämpa för luft. Men om den syresätter sig X procent mindre än en schäfer, vid vilken procent blir det märkbart för hunden (förutsätter här en hund som kan leva ett bra hundliv, dvs inte "det märks aldrig för han behöver aldrig gå mer än 10 meter")? Det är det relevanta för mig.

 

[WildWilma]

Det handlar inte om att bry sig eller inte. Det handlar om att inte hålla med om definitionen.

Det är viss skillnad mellan "någon som helst svårighet med syretillförsel" och "kämpa för luft". Nej, en hund ska absolut inte behöva kämpa för luft. Men om den syresätter sig X procent mindre än en schäfer, vid vilken procent blir det märkbart för hunden (förutsätter här en hund som kan leva ett bra hundliv, dvs inte "det märks aldrig för han behöver aldrig gå mer än 10 meter")? Det är det relevanta för mig.

En ytterst liten förträning av luftvägarna är märkbar för alla som någon gång haft normala luftvägar. Dessa hundar har aldrig haft förmånen att få uppleva hur det är att ha fria luftvägar.

Jag har hittills inte träffat en trubbnosig hund som inte haft någon märkbar påverkan på andningen. Inte ens en mops som tävlade på ganska hög nivå i en ganska aktiv hundsport var helt opåverkad.

Skulle det vara så att själva syremättnaden i blodet sjunker i vissa lägen på grund av hundens anatomi så är det riktigt riktigt illa och absolut märkbart för hunden.

Kl.
Dessutom har väl ofta dessa raser (bulldoggar och mopsar) ofta defekter i ryggraden på grund av sin "svans"? En del påverkas aldrig men en del får smärtsamma problem av det. Sen den ökad risk för ögonskador som kan bli väldigt smärtsamt.

Jag hade alla dagar i veckan letat efter en annan lämplig friskare ras.

 

[Ainon]

Det handlar inte om att bry sig eller inte. Det handlar om att inte hålla med om definitionen.

Det är viss skillnad mellan "någon som helst svårighet med syretillförsel" och "kämpa för luft". Nej, en hund ska absolut inte behöva kämpa för luft. Men om den syresätter sig X procent mindre än en schäfer, vid vilken procent blir det märkbart för hunden (förutsätter här en hund som kan leva ett bra hundliv, dvs inte "det märks aldrig för han behöver aldrig gå mer än 10 meter")? Det är det relevanta för mig.

Det räcker som bevis, för mig, att hunden påverkas negativt, att nästan alla trubbnosar inte har något emot att ha kvar tuben länge i halsen efter operation (man vill gärna ha kvar den längre på trubbisar pga ökade risker med andningen efter narkos för den kategorin) medan i princip varje vanlig hund är märkbart irriterad om de hinner bli lite lite för vakna innan tuben tas.
Vet själv från egna operationer hur obehagligt det är när man håller på att vakna innan de drar tuben.

Det är inte heller särskilt många procent ner i syresättning som behövs för att påverka kroppen negativt.

 

[Linda_A]

En ytterst liten förträning av luftvägarna är märkbar för alla som någon gång haft normala luftvägar. Dessa hundar har aldrig haft förmånen att få uppleva hur det är att ha fria luftvägar.

Men om den inte är märkbar om du alltid haft det så, är det då på något sätt ett lidande för hunden? En mops har kortare ben än en schäfer också och kan inte springa lika fort, men lider den av det? Jag menar nu absolut inte att oavsett hur illa andningen än är så är det inte ett lidande om hunden är född sån för då vet den inte bättre. Men en till synes opåverkad hund som har något sämre luftvägar än en annan hund, lider den verkligen för att den inte är optimal, om den aldrig varit det?

Kl.
Dessutom har väl ofta dessa raser (bulldoggar och mopsar) ofta defekter i ryggraden på grund av sin "svans"? En del påverkas aldrig men en del får smärtsamma problem av det. Sen den ökad risk för ögonskador som kan bli väldigt smärtsamt.

Är inte lika insatt i detta som i trubbnosighet, men ja, håller med om att det finns flera andra problem som skulle få mig att tveka inför dessa raser. Vet dock inte om detta är något man håller koll på i aveln eller ej.

 

[dobbis]

Men om den inte är märkbar om du alltid haft det så, är det då på något sätt ett lidande för hunden? En mops har kortare ben än en schäfer också och kan inte springa lika fort, men lider den av det? Jag menar nu absolut inte att oavsett hur illa andningen än är så är det inte ett lidande om hunden är född sån för då vet den inte bättre. Men en till synes opåverkad hund som har något sämre luftvägar än en annan hund, lider den verkligen för att den inte är optimal, om den aldrig varit det?



Är inte lika insatt i detta som i trubbnosighet, men ja, håller med om att det finns flera andra problem som skulle få mig att tveka inför dessa raser. Vet dock inte om detta är något man håller koll på i aveln eller ej.

Dom riktigt seriösa fralla uppfödarna röntgar ryggen, på mops är ryggen inget problem,dom saknar inte kotor eller är "överbyggda" som en del frallor är.