- Hästmänniskan
- Trådstartare a1agnlju
- Startdatum
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Självklart måste någon i alla trådar bli dryg
.....
Till TS. Jag tycker att du tänker rätt i dina resonemang, träning, tävling som morot till våren och en kompis att rida med.
Du kan ju också prata med dottern om hur hästar fungerar tex att om hon väljer att inte rida på en vecka så går det inte att flå rida varje dag veckan efter pga skaderisken.
Ni kanske kan ställa av ponnyn under en månad och att du bestämmer att nu blir det ingen ridning för att ponnyn ska vila pga den sporadiska ridningen. Då kanske suget kommer tillbaka.
Tycker att du verkar ha en sund inställning till dottern och hästarna. Tror inte att din dotter är mer bortskämd än andra.
Lycka till!
Självklart måste någon i alla trådar bli dryg
.....Till TS. Jag tycker att du tänker rätt i dina resonemang, träning, tävling som morot till våren och en kompis att rida med.
Du kan ju också prata med dottern om hur hästar fungerar tex att om hon väljer att inte rida på en vecka så går det inte att flå rida varje dag veckan efter pga skaderisken.
Ni kanske kan ställa av ponnyn under en månad och att du bestämmer att nu blir det ingen ridning för att ponnyn ska vila pga den sporadiska ridningen. Då kanske suget kommer tillbaka.
Tycker att du verkar ha en sund inställning till dottern och hästarna. Tror inte att din dotter är mer bortskämd än andra.
Lycka till!
J
Jeeves
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Jo det är ju väldigt utvecklande om man klappar folk på huvudet i alla lägen och håller med i precis allt...
Ibland behöver man som förälder kanske en spark därbak för att inse att man gör sina ungar en otjänst.
Men - vill TS bara ha medhåll så har hon ju dig...
Jo det är ju väldigt utvecklande om man klappar folk på huvudet i alla lägen och håller med i precis allt...
Ibland behöver man som förälder kanske en spark därbak för att inse att man gör sina ungar en otjänst.
Men - vill TS bara ha medhåll så har hon ju dig...
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Man behöver verkligen inte hålla med TS, man får ju tycka vad man vill, men du hade ett ganska plumt och drygt sätt att uttrycka dej på.
Dessutom så var det ju inte så att Ts dotter vägrade eller ställde till värsta kriget angående att ta hand om/rida ponnyn utan snarare lite bristande motivation.
Man kan väl prova olika sätt innan man säljer ponnyn, eller?
Självklart kan det var befogat att tycka att ponnyn ska säljas om inget förändras eller att situationen förvärras.
Jag är också fostrad den hårda vägen där man fick slita för att få rida. Cyklade långt i ur och skur, mockade X antal boxar för att få skritta på en häst 10 min, var på ridskolan 7 dagar i veckan, fick betala mina foderhästar själv när jag var 15 mm mm.
Detta innebär inte att jag tycker att alla behöver vara så/ha det så för att vara "äkta" hästintresserad.
Jag tyckte TS fråga var välformulerad och genomtänkt med realistiska förslag på saker at göra.
Man behöver verkligen inte hålla med TS, man får ju tycka vad man vill, men du hade ett ganska plumt och drygt sätt att uttrycka dej på.
Dessutom så var det ju inte så att Ts dotter vägrade eller ställde till värsta kriget angående att ta hand om/rida ponnyn utan snarare lite bristande motivation.
Man kan väl prova olika sätt innan man säljer ponnyn, eller?
Självklart kan det var befogat att tycka att ponnyn ska säljas om inget förändras eller att situationen förvärras.
Jag är också fostrad den hårda vägen där man fick slita för att få rida. Cyklade långt i ur och skur, mockade X antal boxar för att få skritta på en häst 10 min, var på ridskolan 7 dagar i veckan, fick betala mina foderhästar själv när jag var 15 mm mm.
Detta innebär inte att jag tycker att alla behöver vara så/ha det så för att vara "äkta" hästintresserad.
Jag tyckte TS fråga var välformulerad och genomtänkt med realistiska förslag på saker at göra.
J
Jeeves
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Som sagt, alla har vi olika åsikter och sätt att uttrycka oss. Inte behöver vi väl ha någon åsiktspolis i tråden, eller? Det är ok att kalla någon dryg men inte bortskämd? Har svårt att se logiken.
Som sagt, alla har vi olika åsikter och sätt att uttrycka oss. Inte behöver vi väl ha någon åsiktspolis i tråden, eller? Det är ok att kalla någon dryg men inte bortskämd? Har svårt att se logiken.
J
jojjogalopp
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Hej först och främst så tycker jag att barnet inte är bort skämd själv klart ska hon ha häst,men hon har nog kommit i en fas jusst i den åldern mkt i huvudet och för hoppnings vis att ha en mamma som förstår det och inte springer direkt och säljer ponnyn för det.Det är många som säger va det min unge så skulle jag sälja hästen har jag hört flera gånger,Man kan inte begära att en 12åring ska ta ansvaret det är föreldrarnas ansvar att se till att det sköts och hjälpa till precis sånna här gånger som det värkar för dig.Sätt dig ner eller ta en prat stund när ni är i stallet hur hon känner och tänker ang ponnyn och ridningen hur ni ska lösa det på ett bra sätt,men jag tycker är hon intresserad av och träna och tävla då bör hon nog tänka om för hålla hästen i gång.hoppas det löser sig för er.jag satt i samma sits för men har löst det för oss men ställ inga höga krav på en 12åring,i dag ställer föreldrar för höga krav på barn ,
Hej först och främst så tycker jag att barnet inte är bort skämd själv klart ska hon ha häst,men hon har nog kommit i en fas jusst i den åldern mkt i huvudet och för hoppnings vis att ha en mamma som förstår det och inte springer direkt och säljer ponnyn för det.Det är många som säger va det min unge så skulle jag sälja hästen har jag hört flera gånger,Man kan inte begära att en 12åring ska ta ansvaret det är föreldrarnas ansvar att se till att det sköts och hjälpa till precis sånna här gånger som det värkar för dig.Sätt dig ner eller ta en prat stund när ni är i stallet hur hon känner och tänker ang ponnyn och ridningen hur ni ska lösa det på ett bra sätt,men jag tycker är hon intresserad av och träna och tävla då bör hon nog tänka om för hålla hästen i gång.hoppas det löser sig för er.jag satt i samma sits för men har löst det för oss men ställ inga höga krav på en 12åring,i dag ställer föreldrar för höga krav på barn ,
I
Invinciblestables
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Tycker inte att man som förälder ställer höga krav på en 12-årig om man anser att de ska vara lite självgående och lyfta på rumpan och gå några meter ut till stallet utan att man tjatar! Är väl väldigt stor skillnad vad för typ av krav man har på barnet!? Att självmant gå ut till stallet eller vinna var och varannan klass som dom ställer upp i!? Eller att dom glatt måste tralla ut och rida en timme i vinande snöstorm.
Men måste man jämt och samt motivera barnet att gå ut till hästen i stallet som man har på gården, ja då skulle min dotter inte få ha kvar sin häst!
Delvis kl.
Sedan är det något helt annat att hjälpa sina barn med hästen, det gör jag åxå, vi har stallet hemma och är mjölkproducenter. Så jag släpper ut vardagar (har även inhyrningar) samt att jag mockar på veckan till hennes häst samtidigt som jag gör det till min egen häst. Hon tar helg/kvällsfodringar och liknande i stället, så visst ska man kunna hjälpas åt, men det är ju inte det som det handlar om.
Kicki
men ställ inga höga krav på en 12åring,i dag ställer föreldrar för höga krav på barn ,
Tycker inte att man som förälder ställer höga krav på en 12-årig om man anser att de ska vara lite självgående och lyfta på rumpan och gå några meter ut till stallet utan att man tjatar! Är väl väldigt stor skillnad vad för typ av krav man har på barnet!? Att självmant gå ut till stallet eller vinna var och varannan klass som dom ställer upp i!? Eller att dom glatt måste tralla ut och rida en timme i vinande snöstorm.
Men måste man jämt och samt motivera barnet att gå ut till hästen i stallet som man har på gården, ja då skulle min dotter inte få ha kvar sin häst!
Delvis kl.
Sedan är det något helt annat att hjälpa sina barn med hästen, det gör jag åxå, vi har stallet hemma och är mjölkproducenter. Så jag släpper ut vardagar (har även inhyrningar) samt att jag mockar på veckan till hennes häst samtidigt som jag gör det till min egen häst. Hon tar helg/kvällsfodringar och liknande i stället, så visst ska man kunna hjälpas åt, men det är ju inte det som det handlar om.
Kicki
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Lite knepig ålder. De förslag som du själv skrev tycker jag låter jättebra! Få lite mer av ett syfte med ridningen genom träningar och få uterittssällskap.
Däremot ser jag egentligen ingen ursäkt till varför du och dottern inte skulle kunna rida ut när det är mörkt. Ganska mysigt att rida ut då bara man har pannlampa och gott om reflexer! Och helst inte så mycket trafik så man blir bländad hela tiden.
Känner väl inte riktigt igen mig från den åldern, för då var det snarare jag som tjatade till mig att få rida pappsens häst (oinriden.. ) och fick rida alldeles för sällan enligt min mening. Sprang alltid ut till stallet och hälsade på pållarna det första man gjorde, sysselsatte sig med att städa i stallet, "leka" lite med hästarna i hagen, smörja läder m.m. Hade man varit bortskämd med en egen häst vete sjutton om det hade varit samma sak.
Däremot när jag var i 15-årsåldern så fick jag och min syster en häst som vi delade på. Hon var ännu mindre erfaren än mig, ändå fick vi liksom ansvaret för hästen iom att lilla mor (som vi bodde med) tog avstånd till allt vad gällde hästen. Sen hade vi ju hjälp, så den biten var ingen fara, men just det där med - ska hästen bli motionerad får vi göra det själva - satte sig i huvudet. Vissa perioder bestämde vi oss för att hästen gott kunde vila, eller t o m behövde vila, men då insåg man ju också att det kunde bli mycket jobb med att sätta igång igen om det gick för länge, och att hästen kunde bli mer svårriden vid uteritter när den vilat ett tag.
Tycker det är ganska bra att en ungdom/ett barn (nåja, kanske inte en 7-åring! ) får ta lite ansvar själva för "sin" häst, att de får fatta en del beslut själva. Hästen kommer inte dö av att den får stå ett tag. Om den inte av någon anledning *måste* motioneras för att fungera att rida (stel och behöver rörelse, blir knäpp av att stå...)
Även om man kan tycka att en 12-åring är för ung för att tänka ansvarsfullt och realistiskt så tror jag det är ett bra sätt att öva upp förmågan att ta ansvar. Att få fatta sina egna beslut. Inom vissa gränser som sagt.
Lite knepig ålder. De förslag som du själv skrev tycker jag låter jättebra! Få lite mer av ett syfte med ridningen genom träningar och få uterittssällskap.
Däremot ser jag egentligen ingen ursäkt till varför du och dottern inte skulle kunna rida ut när det är mörkt. Ganska mysigt att rida ut då bara man har pannlampa och gott om reflexer!
Och helst inte så mycket trafik så man blir bländad hela tiden. Känner väl inte riktigt igen mig från den åldern, för då var det snarare jag som tjatade till mig att få rida pappsens häst (oinriden..
) och fick rida alldeles för sällan enligt min mening. Sprang alltid ut till stallet och hälsade på pållarna det första man gjorde, sysselsatte sig med att städa i stallet, "leka" lite med hästarna i hagen, smörja läder m.m. Hade man varit bortskämd med en egen häst vete sjutton om det hade varit samma sak. Däremot när jag var i 15-årsåldern så fick jag och min syster en häst som vi delade på. Hon var ännu mindre erfaren än mig, ändå fick vi liksom ansvaret för hästen iom att lilla mor (som vi bodde med) tog avstånd till allt vad gällde hästen. Sen hade vi ju hjälp, så den biten var ingen fara, men just det där med - ska hästen bli motionerad får vi göra det själva - satte sig i huvudet. Vissa perioder bestämde vi oss för att hästen gott kunde vila, eller t o m behövde vila, men då insåg man ju också att det kunde bli mycket jobb med att sätta igång igen om det gick för länge, och att hästen kunde bli mer svårriden vid uteritter när den vilat ett tag.
Tycker det är ganska bra att en ungdom/ett barn (nåja, kanske inte en 7-åring!
) får ta lite ansvar själva för "sin" häst, att de får fatta en del beslut själva. Hästen kommer inte dö av att den får stå ett tag. Om den inte av någon anledning *måste* motioneras för att fungera att rida (stel och behöver rörelse, blir knäpp av att stå...)Även om man kan tycka att en 12-åring är för ung för att tänka ansvarsfullt och realistiskt så tror jag det är ett bra sätt att öva upp förmågan att ta ansvar. Att få fatta sina egna beslut. Inom vissa gränser som sagt.
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Fast JAG skulle nog inte ens ha skaffat en kuse till ett barn som inte "orkar rida", eller sålt den illa kvickt/tagit över den själv!
Det är ett (dyrt!) privilegium att ha häst, vilket man kommer märka förr eller senare i livet. Har man ett genuint intresse så självklart skulle det kännas mer motiverande att ställa upp och ge de bästa förutsättningarna man kan, men att lära sig att man kan få något så priviligerat (stavning? ) som en egen häst utan att bevisa att man kan ta tillvara på det, så gör man bara inte.
Tur att smaken är som baken och att jag inte har barn...!?
Hej först och främst så tycker jag att barnet inte är bort skämd själv klart ska hon ha häst,men hon har nog kommit i en fas jusst i den åldern mkt i huvudet och för hoppnings vis att ha en mamma som förstår det och inte springer direkt och säljer ponnyn för det.Det är många som säger va det min unge så skulle jag sälja hästen har jag hört flera gånger,Man kan inte begära att en 12åring ska ta ansvaret det är föreldrarnas ansvar att se till att det sköts och hjälpa till precis sånna här gånger som det värkar för dig.Sätt dig ner eller ta en prat stund när ni är i stallet hur hon känner och tänker ang ponnyn och ridningen hur ni ska lösa det på ett bra sätt,men jag tycker är hon intresserad av och träna och tävla då bör hon nog tänka om för hålla hästen i gång.hoppas det löser sig för er.jag satt i samma sits för men har löst det för oss men ställ inga höga krav på en 12åring,i dag ställer föreldrar för höga krav på barn ,
Fast JAG skulle nog inte ens ha skaffat en kuse till ett barn som inte "orkar rida", eller sålt den illa kvickt/tagit över den själv!
Det är ett (dyrt!) privilegium att ha häst, vilket man kommer märka förr eller senare i livet. Har man ett genuint intresse så självklart skulle det kännas mer motiverande att ställa upp och ge de bästa förutsättningarna man kan, men att lära sig att man kan få något så priviligerat (stavning?
) som en egen häst utan att bevisa att man kan ta tillvara på det, så gör man bara inte. Tur att smaken är som baken och att jag inte har barn...!?
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Jag vill verkligen tacka för tips, råd idéer, kritik med mera. Jag ska försöka svara på en del här:
1. Jag vill inte bara strykas medhårs så Jeeves jag uppskattar även dina kommentarer även om de kanske är lite plumpt uttryckta ibland. Du har ju fått mig att fundera på om det handlar om bortskämd snorunge eller något annat. Det är ju väldigt mycket jobb med en egen häst och dottern gör stora delar av det jobbet. Som sagt är det hon som lunchhöar (utan tjat) och tar in hästarna med lite hjälp av hennes pappa eller syster (inget gnäll då heller). Jag mockar och släpper ut på morgonen (vilket bara är bra då jag har ett gräsligt morgonhumör och behöver min timme i stallet för att inte bli alltför odräglig mot min omgivning).
2. Vi skulle kunna rida ut tillsammans i mörkret om vi inte hade en tredje häst som inte kan stå själv i stallet. Han kan gå i hage själv men då skulle det bli att vi skulle få ta ut honom i hagen igen på kvällen medan vi red ut. Kan tyckas inte vara något problem egentligen men jag vill nte gärna ändra hans rutiner (han är 29 år och är värd trygga rutiner och ingen stress nu på gamla dagar).
3. Dottern har fått säga sitt i "målet" och har en önskan att få träna i ridhus en gång i veckan och vi ska hitta en kompis som kan rida varmblodet en gång i veckan. Sedan rider vi ut tillsammans på helgerna. Det är ett schema som kommer att hållas under den mörka årstiden. När det är ljusare längre så brukar problemet inte finnas i någon större utsträckning.
Jag vill verkligen tacka för tips, råd idéer, kritik med mera. Jag ska försöka svara på en del här:
1. Jag vill inte bara strykas medhårs så Jeeves jag uppskattar även dina kommentarer även om de kanske är lite plumpt uttryckta ibland. Du har ju fått mig att fundera på om det handlar om bortskämd snorunge eller något annat. Det är ju väldigt mycket jobb med en egen häst och dottern gör stora delar av det jobbet. Som sagt är det hon som lunchhöar (utan tjat) och tar in hästarna med lite hjälp av hennes pappa eller syster (inget gnäll då heller). Jag mockar och släpper ut på morgonen (vilket bara är bra då jag har ett gräsligt morgonhumör och behöver min timme i stallet för att inte bli alltför odräglig mot min omgivning).
2. Vi skulle kunna rida ut tillsammans i mörkret om vi inte hade en tredje häst som inte kan stå själv i stallet. Han kan gå i hage själv men då skulle det bli att vi skulle få ta ut honom i hagen igen på kvällen medan vi red ut. Kan tyckas inte vara något problem egentligen men jag vill nte gärna ändra hans rutiner (han är 29 år och är värd trygga rutiner och ingen stress nu på gamla dagar).
3. Dottern har fått säga sitt i "målet" och har en önskan att få träna i ridhus en gång i veckan och vi ska hitta en kompis som kan rida varmblodet en gång i veckan. Sedan rider vi ut tillsammans på helgerna. Det är ett schema som kommer att hållas under den mörka årstiden. När det är ljusare längre så brukar problemet inte finnas i någon större utsträckning.
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Tycker att ni verkar ha hittat bra lösningar. Det allra viktigaste är ju trots allt att fråga vad flickan vill. Är man så stor så tycker jag att det är okey att få säga att man vill ha sin ponny men inte är lika sugen att rida när det är mörkt och kallt. Alla måste ju inte ha ambitioner att hålla sin ponny i tävlingskondition året runt. Du har en klok tjej som uttrycker sina egna åsikter och egen vilja, var rädd om det och lycka till med er ridning.
Tycker att ni verkar ha hittat bra lösningar. Det allra viktigaste är ju trots allt att fråga vad flickan vill. Är man så stor så tycker jag att det är okey att få säga att man vill ha sin ponny men inte är lika sugen att rida när det är mörkt och kallt. Alla måste ju inte ha ambitioner att hålla sin ponny i tävlingskondition året runt. Du har en klok tjej som uttrycker sina egna åsikter och egen vilja, var rädd om det och lycka till med er ridning.
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Har du provat att inte tjata? När man är tolv vill man ju göra själv och tjat kan ibland göra att man väntar en halvtimme extra bara för att man blir irriterad.
Prova istället att ta diskussionen en dag när ni båda är på bra humör och se till att du själv agerar som en vuxen dvs lugnt. Tala om för henne att ni måste ta nya tag, det går emot ljusare tider och snart blir det lättare osv.
Säg att du ska sluta tjata om hon lovar att ta sitt ansvar. Se också till att åka på träning en gång i veckan så att hon får lite motivation. Då blir det dessutom ett garanterat pass i veckan som blir av. Sikta in er på någon tävling längre fram så har hon ett mål. Se till att hon rider ett dressyrpass, ett hoppass, en träning och ett pass i skogen varje vecka. Resten av dagarna få hon göra som hon vill, antingen ridning eller vila.
Skaffa gärna en medryttare i lämplig ålder till varmblodet så hon får sällskap ett par ggr/ vecka, det lär underlätta.
Kom ÖVERENS om en tid som är den absolut senaste att gå ut i stallet. T.ex. Hästarna får kvällsmat kl 20 och då ska allt vara klart. Det brukar ta ca 2 timmar för henne i stallet så klockan 18 måste hon gå ut, senast! Detta måste ni vara överens om. Vill hon gå ut kl 18 varje dag så är det upp till henne men du behöver inte tjata.
Föräldrar som tjatar "dövar" sina barn, då är det bättre att ta en diskussion med jämna mellanrum. Tolvåringar är äldre än man ibland kan tro och det värsta som finns är att bli behandlad som en barnunge, särskilt när man tror att man är hur vuxen som helst.
"Lura" henne hellre att tro att hon är lite vuxen och kan bestämma själv. Det ger henne självförtroende. Säg : Jag tycker att vi måste ta tag i det här med ponnyn. Det är ju inte kul för varken dig eller mig med allt tjat. Hur tycker du att vi ska göra? och Hästarna får kvällsmat klockan x och då måste allt vara klart. När tycker du är senast man kan gå ut i stallet? Kom överens om en tid som HON föreslagit. Kom också överens om minst 4 ridpass i veckan. Nämn att hon ska få börja träna och kanske tävla lite. Säg också att ni kan hjälpas åt att hitta lämplig medryttare till varmblodet. Fråga henne om det skulle kännas skönt ifall ngn red ponnyn 1 gng / vecka. Hon kanske älskar sin ponny och vill ha den kvar men skulle tycka att det var skönt att bli avlastad ibland? Ta gärna diskussionen när hon redan har ridit så slipper det bli tjat och bråk.
Lycka till!
Har du provat att inte tjata? När man är tolv vill man ju göra själv och tjat kan ibland göra att man väntar en halvtimme extra bara för att man blir irriterad.
Prova istället att ta diskussionen en dag när ni båda är på bra humör och se till att du själv agerar som en vuxen dvs lugnt. Tala om för henne att ni måste ta nya tag, det går emot ljusare tider och snart blir det lättare osv.
Säg att du ska sluta tjata om hon lovar att ta sitt ansvar. Se också till att åka på träning en gång i veckan så att hon får lite motivation. Då blir det dessutom ett garanterat pass i veckan som blir av. Sikta in er på någon tävling längre fram så har hon ett mål. Se till att hon rider ett dressyrpass, ett hoppass, en träning och ett pass i skogen varje vecka. Resten av dagarna få hon göra som hon vill, antingen ridning eller vila.
Skaffa gärna en medryttare i lämplig ålder till varmblodet så hon får sällskap ett par ggr/ vecka, det lär underlätta.
Kom ÖVERENS om en tid som är den absolut senaste att gå ut i stallet. T.ex. Hästarna får kvällsmat kl 20 och då ska allt vara klart. Det brukar ta ca 2 timmar för henne i stallet så klockan 18 måste hon gå ut, senast! Detta måste ni vara överens om. Vill hon gå ut kl 18 varje dag så är det upp till henne men du behöver inte tjata.
Föräldrar som tjatar "dövar" sina barn, då är det bättre att ta en diskussion med jämna mellanrum. Tolvåringar är äldre än man ibland kan tro och det värsta som finns är att bli behandlad som en barnunge, särskilt när man tror att man är hur vuxen som helst.
"Lura" henne hellre att tro att hon är lite vuxen och kan bestämma själv. Det ger henne självförtroende. Säg : Jag tycker att vi måste ta tag i det här med ponnyn. Det är ju inte kul för varken dig eller mig med allt tjat. Hur tycker du att vi ska göra? och Hästarna får kvällsmat klockan x och då måste allt vara klart. När tycker du är senast man kan gå ut i stallet? Kom överens om en tid som HON föreslagit. Kom också överens om minst 4 ridpass i veckan. Nämn att hon ska få börja träna och kanske tävla lite. Säg också att ni kan hjälpas åt att hitta lämplig medryttare till varmblodet. Fråga henne om det skulle kännas skönt ifall ngn red ponnyn 1 gng / vecka. Hon kanske älskar sin ponny och vill ha den kvar men skulle tycka att det var skönt att bli avlastad ibland? Ta gärna diskussionen när hon redan har ridit så slipper det bli tjat och bråk.
Lycka till!
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Nu verkar ni ju redan ha kommit fram till bra lösningar, men ytterligare ett tips;
Ibland kan det bli mer motiverande att pyssla med hästen om man får testa på något nytt. Åka på kurs/träning/träningsläger inom ett "nytt" område (som hon kan tänkas intresserad av såklart). Trickträning, western, akademiskt, NH, osv. Nu kanske trickträning/NH inte leder till mer ridning, men hästintresset löper stor chans att blossa upp iaf (då får ju hästen mental stimulans om inte annat )
Både hästar och ryttare kan tända till ibland när man får prova något nytt.
Sen kan det såklart räcka med att få vara med på träningar i sin vanliga disciplin, det lär ni märka om inte annat
Nu verkar ni ju redan ha kommit fram till bra lösningar, men ytterligare ett tips;
Ibland kan det bli mer motiverande att pyssla med hästen om man får testa på något nytt. Åka på kurs/träning/träningsläger inom ett "nytt" område (som hon kan tänkas intresserad av såklart). Trickträning, western, akademiskt, NH, osv. Nu kanske trickträning/NH inte leder till mer ridning, men hästintresset löper stor chans att blossa upp iaf (då får ju hästen mental stimulans om inte annat
)Både hästar och ryttare kan tända till ibland när man får prova något nytt.
Sen kan det såklart räcka med att få vara med på träningar i sin vanliga disciplin, det lär ni märka om inte annat
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Jag fick min häst när jag var 13, inte så stor skillnad alltså. Jag tycker att det vid 12-års ålder är dags att man lär sig att ta ansvar, definitivt. Mina föräldrar har aldrig behövt tjata på mig, trots att jag haft det väldigt jobbigt stundtals.
Våra två hästar gick då på lösdrift, vilket innebar att jag mockade hagar och ligghall själv både sommar- och vintertid. Med kalla vintrar (-38 som kallast, annars kring -30) så frös vattnet ständigt vilket gjorde att jag fick bära dubbelt upp varje dag för att de skulle ha vatten hela tiden. Det blev mörkt redan innan jag kommit hem från skolan, och jag fick borsta och göra i ordning ute hur kallt det än var, vi hade helt enkelt inte tillgång till att vara inne då. Det vara bara jag på flera mils avstånd som ägde häst, så att rida ut med någon eller ha stallkompisar var inte någon möjlighet.
Sommartid var ju rätt lätt, vattenslang gjorde att jag slapp bära vatten osv. Däremot var vintrarna ett rent h-vete ibland, hinkar gick sönder, man fick hacka is, det tog dubbel tid att mocka hagen då skiten frös, elen i tråden funkade inte stundvis och ja, listan kan göras lång.
Under den här tiden tränade jag även basket ett par gånger i veckan, vilket gjorde det väldigt stressigt vissa dagar. Ändå har jag aldrig gnällt eller inte idats. I och för sig skulle jag aldrig erkänna om jag tycker något är jobbigt, är alldeles för stolt för det
Jag tror att det har mycket med uppfostran att göra. Min pappa har alltid ansett att man får jobba för allt, och han har själv jobbat långa dagar i skogen från 05.00 till 18.00. Alla vi syskon, 3 st, har fått börja sommarjobba redan som unga, min bror började röja skog när han var 15 och har gjort det under alla lov ända tills han nu är 20 år och har fått jobb på annan ort.
Vissa tycker det är väl hårt att ungarna ska jobba med sådant så tidigt, men jag tackar gud för att min pappa är som han är. Medans mångas ungar slappar i skolan, går ut med icke-godkända betyg, har svårt att få jobb osv. så gick min bror ut med okej betyg, har utbildat sig till flygtekniker och har jobb, min syster har kommit in på veterinärskolan och har jobb när hon vill. Nu har hon i och för sig hoppat av och börjat plugga inom skogen, men i alla fall.
Jag tvekar inte på att ni uppfostrat erat barn bra, tro mig, ville bara klargöra att jag tycker att man inte ska dalta med ungarna, utan låta dem själv ta ansvar och få dem att förstå att vill man något - så jobbar man för det.
Jag tycker att du ska låta bli att tjata. Det är bland det värsta man kan göra, tycker jag. Är hon så pass intresserad att hon vill ha egen häst? Hon kanske hellre skulle vilja vara medryttare, eller rida på någon ridskola? Hon kanske helt enkelt inte vill hålla på med allt som hästar är, utan endast rida och göra sådant. Vad tror du? Hur ofta rider hon? Det kanske räcker med varannan dag? Hon måste få säga vad hon vill och tycker, utan att pappan genast säger "då säljer vi hästen". Då kan det bli så att hon inte vill säga att hon tycker det är jobbigt, för rädslan av att inte få ha kvar hästen, och jag tycker att kommunikationen mellan föräldrar - barn är väldigt viktig. Sätt er ner, prata, diskutera, kom fram till en lösning som blir bra för dig, din dotter och hästen.
Nu blev det visst en massa prat om mig, men du får ha överseende
Jag fick min häst när jag var 13, inte så stor skillnad alltså. Jag tycker att det vid 12-års ålder är dags att man lär sig att ta ansvar, definitivt. Mina föräldrar har aldrig behövt tjata på mig, trots att jag haft det väldigt jobbigt stundtals.
Våra två hästar gick då på lösdrift, vilket innebar att jag mockade hagar och ligghall själv både sommar- och vintertid. Med kalla vintrar (-38 som kallast, annars kring -30) så frös vattnet ständigt vilket gjorde att jag fick bära dubbelt upp varje dag för att de skulle ha vatten hela tiden. Det blev mörkt redan innan jag kommit hem från skolan, och jag fick borsta och göra i ordning ute hur kallt det än var, vi hade helt enkelt inte tillgång till att vara inne då. Det vara bara jag på flera mils avstånd som ägde häst, så att rida ut med någon eller ha stallkompisar var inte någon möjlighet.
Sommartid var ju rätt lätt, vattenslang gjorde att jag slapp bära vatten osv. Däremot var vintrarna ett rent h-vete ibland, hinkar gick sönder, man fick hacka is, det tog dubbel tid att mocka hagen då skiten frös, elen i tråden funkade inte stundvis och ja, listan kan göras lång.
Under den här tiden tränade jag även basket ett par gånger i veckan, vilket gjorde det väldigt stressigt vissa dagar. Ändå har jag aldrig gnällt eller inte idats. I och för sig skulle jag aldrig erkänna om jag tycker något är jobbigt, är alldeles för stolt för det
Jag tror att det har mycket med uppfostran att göra. Min pappa har alltid ansett att man får jobba för allt, och han har själv jobbat långa dagar i skogen från 05.00 till 18.00. Alla vi syskon, 3 st, har fått börja sommarjobba redan som unga, min bror började röja skog när han var 15 och har gjort det under alla lov ända tills han nu är 20 år och har fått jobb på annan ort.
Vissa tycker det är väl hårt att ungarna ska jobba med sådant så tidigt, men jag tackar gud för att min pappa är som han är. Medans mångas ungar slappar i skolan, går ut med icke-godkända betyg, har svårt att få jobb osv. så gick min bror ut med okej betyg, har utbildat sig till flygtekniker och har jobb, min syster har kommit in på veterinärskolan och har jobb när hon vill. Nu har hon i och för sig hoppat av och börjat plugga inom skogen, men i alla fall.
Jag tvekar inte på att ni uppfostrat erat barn bra, tro mig, ville bara klargöra att jag tycker att man inte ska dalta med ungarna, utan låta dem själv ta ansvar och få dem att förstå att vill man något - så jobbar man för det.
Jag tycker att du ska låta bli att tjata. Det är bland det värsta man kan göra, tycker jag. Är hon så pass intresserad att hon vill ha egen häst? Hon kanske hellre skulle vilja vara medryttare, eller rida på någon ridskola? Hon kanske helt enkelt inte vill hålla på med allt som hästar är, utan endast rida och göra sådant. Vad tror du? Hur ofta rider hon? Det kanske räcker med varannan dag? Hon måste få säga vad hon vill och tycker, utan att pappan genast säger "då säljer vi hästen". Då kan det bli så att hon inte vill säga att hon tycker det är jobbigt, för rädslan av att inte få ha kvar hästen, och jag tycker att kommunikationen mellan föräldrar - barn är väldigt viktig. Sätt er ner, prata, diskutera, kom fram till en lösning som blir bra för dig, din dotter och hästen.
Nu blev det visst en massa prat om mig, men du får ha överseende
Senast ändrad:
J
Jeeves
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Skönt att höra att du kunde "se igenom" den lite plumpt uttryckta åsikten i frågan, inte min mening att låta tjurig! Tycker du har goda ambitioner/intentioner och hoppas att ni får det att fungera framöver.
Skönt att höra att du kunde "se igenom" den lite plumpt uttryckta åsikten i frågan, inte min mening att låta tjurig! Tycker du har goda ambitioner/intentioner och hoppas att ni får det att fungera framöver.
G
Gargoyl
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Hej
Har läst hela tråden, vilken är mkt intressant! Några av våra bästa vänner bor på gård och har en dotter som började på ridskola när hon var 3, fick sin shettis när hon var 4, sin B-ponny när hon var 6 och ofta är gaaanska svårmotiverad att få att rida. Problemet är väl också att B-ponnyn är ganska ung och dottern kan skritt, trav o galopp på trygga hästar.... Idag vågar hon inte galoppera på B-ponnyn.
Har en son på 2,5 år så jag har inte hamnat i liknande problem själv... än..
En tanke som ändå slår mig är att det kanske ofta handlar om föräldrar som varit hästtokiga sedan barnsben, som cyklat 1 mil till stallet varje dag, hängt på ridskolan varje dag, mockat o putsat och slitit som små blådårar, och nu när de är vuxna ska de minsann ge sina barn de de själva alltid ville ha.. De ska minsann få den hjälp de själva kanske inte fick.. Och det är klart - är man hästintresserad själv så vore det ju såå roligt om ens barn blev det och man kunde dela intresset osv. Jag tycker lika dant.
MEN jag tror tyvärr inte på att "skyffla" på barn ett intresse. Man kan visa dem olika hobbies och ge dem möjlighet att prova, men för att få ett brinnande intresse så kan de nog behöva få kämpa lite, längta och sukta. Sedan är det ju så att alla gillar inte samma saker, vi har olika intressen och fallenhet.
Jag hoppas också att min lille pojk kommer vilja pyssla med hästar och att jag får åka till ridskolan med honom, vara med på luciafiranden i stallet och kanske åka med på hans första tävling. Men jag tänker inte tvinga honom, utan han får vara med mig hemma i stallet o greja och jag hoppas att jag kommer att lyckas följa det. Idag märks det dock tydligt att han delar pappas passion för morotdrivna prylar... men varför inte lite av båda
Hej
Har läst hela tråden, vilken är mkt intressant! Några av våra bästa vänner bor på gård och har en dotter som började på ridskola när hon var 3, fick sin shettis när hon var 4, sin B-ponny när hon var 6 och ofta är gaaanska svårmotiverad att få att rida. Problemet är väl också att B-ponnyn är ganska ung och dottern kan skritt, trav o galopp på trygga hästar.... Idag vågar hon inte galoppera på B-ponnyn.
Har en son på 2,5 år så jag har inte hamnat i liknande problem själv... än..
En tanke som ändå slår mig är att det kanske ofta handlar om föräldrar som varit hästtokiga sedan barnsben, som cyklat 1 mil till stallet varje dag, hängt på ridskolan varje dag, mockat o putsat och slitit som små blådårar, och nu när de är vuxna ska de minsann ge sina barn de de själva alltid ville ha.. De ska minsann få den hjälp de själva kanske inte fick.. Och det är klart - är man hästintresserad själv så vore det ju såå roligt om ens barn blev det och man kunde dela intresset osv. Jag tycker lika dant.
MEN jag tror tyvärr inte på att "skyffla" på barn ett intresse. Man kan visa dem olika hobbies och ge dem möjlighet att prova, men för att få ett brinnande intresse så kan de nog behöva få kämpa lite, längta och sukta. Sedan är det ju så att alla gillar inte samma saker, vi har olika intressen och fallenhet.
Jag hoppas också att min lille pojk kommer vilja pyssla med hästar och att jag får åka till ridskolan med honom, vara med på luciafiranden i stallet och kanske åka med på hans första tävling. Men jag tänker inte tvinga honom, utan han får vara med mig hemma i stallet o greja och jag hoppas att jag kommer att lyckas följa det. Idag märks det dock tydligt att han delar pappas passion för morotdrivna prylar... men varför inte lite av båda
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
Ofta tror jag att ponnyföräldrar ibland kan ha mer intresse än barnen för hästar (vi är vuxna och har ett helt annat förhållningssätt till hästen som vuxen)... Ponnyföräldern vill att barnen kanske får det dom aldrig hade när de var små? Egen häst. Jag tror även ponnyföräldern ibland glömmer av vad det var i stallet som gjorde att det var en glädje att åka dit?
Jag var ett sånt barn som aldrig hade egen häst, och hade föräldrar helt utan intresse.Jag cyklade i ur och skur för att åka och mocka och sköta och kanske få skritta av någon gång ibland när ägaren hade ridit. Det var aldrig motigt att åka till stallet - bara att åka hem från stallet för det var mörkt. Det var en dröm att ha egen häst, en dröm man visste aldrig skulle gå i uppfyllelse.
Jag undrar om mitt intresse hade hållt i sig till idag om jag hade fått en egen häst då - med allt ansvar det innebär, om mina föräldrar hade peppat och tjatat att jag "måste till stallet" osv.
Mycket i stallet på den tiden upplever jag idag hade att göra med alla kompisar som var där. Man var så stolt över att tillslut få ha en privathäst att sköta och det gav "status" i gänget. De som hade en egen häst hade högst status, vi skötare var lite lägre - men vi fick en tydlig bild av vilka vi var och var vi hörde till. Tydliga ramar som var enkla att vila i och lära sig vem man var. Något som är oerhört viktigt för ett barn i den åldern.
Det handlade nog mest om att skapa sig en identitet, som en i gruppen. Att tillhöra en grupp och veta hur man ska vara i grupp osv. Att spegla sin identitet i alla kompisar och lära känna sig själv var nog det som (trots allt) var viktigast i stallet. Hästen var ett hjälpmedel till att lära känna sig själv, genom att ha ett gemensamt intresse som kunde samanlänka oss ungomar till en grupp kunde vi "spegla oss" i varandra. Hästen i sig var nog inte det egentliga intresset, det egentliga intresset var nog jaget och "vem är jag?".
Om din dotter inte har dessa vänner i stallet tror jag inte din dotter kommer att känna den starka meningen med att fara till stallet. För i den åldern din dotter är handlar det mesta om att hitta sin identitet. Har hon ingen hon kan "spegla sig i" så kan det bli lite trisst att masa sig ut för något man "måste". Hästen i sig är ju jätterolig, men är det lika kul om man inte har någon att dela sitt intresse med? Hästen är ju bara ett medel till att nå målet?
Det måste finnas en social bit i det hela, tror jag. Går det inte att låta hyra ut någon/några stallplats-er till någon/-ra tjej(er) i ungefär samma ålder? Jag tror det är det bästa alternativet. Fler i ungdommar i stallet!
(Detta är bara en liten tanke och jag hoppas du inte tror att jag har dömt dig eller så. Jag tror inget om dig som ponnyförälder utan försöker bara dela med mig av mina reflektioner.)
Lycka till!
Ofta tror jag att ponnyföräldrar ibland kan ha mer intresse än barnen för hästar (vi är vuxna och har ett helt annat förhållningssätt till hästen som vuxen)... Ponnyföräldern vill att barnen kanske får det dom aldrig hade när de var små? Egen häst. Jag tror även ponnyföräldern ibland glömmer av vad det var i stallet som gjorde att det var en glädje att åka dit?
Jag var ett sånt barn som aldrig hade egen häst, och hade föräldrar helt utan intresse.Jag cyklade i ur och skur för att åka och mocka och sköta och kanske få skritta av någon gång ibland när ägaren hade ridit. Det var aldrig motigt att åka till stallet - bara att åka hem från stallet för det var mörkt. Det var en dröm att ha egen häst, en dröm man visste aldrig skulle gå i uppfyllelse.
Jag undrar om mitt intresse hade hållt i sig till idag om jag hade fått en egen häst då - med allt ansvar det innebär, om mina föräldrar hade peppat och tjatat att jag "måste till stallet" osv.
Mycket i stallet på den tiden upplever jag idag hade att göra med alla kompisar som var där. Man var så stolt över att tillslut få ha en privathäst att sköta och det gav "status" i gänget. De som hade en egen häst hade högst status, vi skötare var lite lägre - men vi fick en tydlig bild av vilka vi var och var vi hörde till. Tydliga ramar som var enkla att vila i och lära sig vem man var. Något som är oerhört viktigt för ett barn i den åldern.
Det handlade nog mest om att skapa sig en identitet, som en i gruppen. Att tillhöra en grupp och veta hur man ska vara i grupp osv. Att spegla sin identitet i alla kompisar och lära känna sig själv var nog det som (trots allt) var viktigast i stallet. Hästen var ett hjälpmedel till att lära känna sig själv, genom att ha ett gemensamt intresse som kunde samanlänka oss ungomar till en grupp kunde vi "spegla oss" i varandra. Hästen i sig var nog inte det egentliga intresset, det egentliga intresset var nog jaget och "vem är jag?".
Om din dotter inte har dessa vänner i stallet tror jag inte din dotter kommer att känna den starka meningen med att fara till stallet. För i den åldern din dotter är handlar det mesta om att hitta sin identitet. Har hon ingen hon kan "spegla sig i" så kan det bli lite trisst att masa sig ut för något man "måste". Hästen i sig är ju jätterolig, men är det lika kul om man inte har någon att dela sitt intresse med? Hästen är ju bara ett medel till att nå målet?
Det måste finnas en social bit i det hela, tror jag. Går det inte att låta hyra ut någon/några stallplats-er till någon/-ra tjej(er) i ungefär samma ålder? Jag tror det är det bästa alternativet. Fler i ungdommar i stallet!
(Detta är bara en liten tanke och jag hoppas du inte tror att jag har dömt dig eller så. Jag tror inget om dig som ponnyförälder utan försöker bara dela med mig av mina reflektioner.)
Lycka till!
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
ojdå.. såg nu att det visst fanns två sidor till med kloka svar... aja. Man kan inte alltid ha ögonen helöppna... (Speciellt inte vid denna tiden på dygnet)
Såg att du inte hade fler stallplatser heller. Då är det alternativet borta.
Är det möjligt att ha någon medryttare till ponnyn och ev två till din travare? Då blir dom ju ett gäng?
Ha det bra... nu är det natt... godnatt.
ojdå.. såg nu att det visst fanns två sidor till med kloka svar... aja. Man kan inte alltid ha ögonen helöppna... (Speciellt inte vid denna tiden på dygnet
)Såg att du inte hade fler stallplatser heller. Då är det alternativet borta.
Är det möjligt att ha någon medryttare till ponnyn och ev två till din travare? Då blir dom ju ett gäng?
Ha det bra... nu är det natt... godnatt.
B
bootzie
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
jag tycker inte att det verkar som att hon är intresserad jag är själv 13år och jag har ridit sen jag var 10 1/2 fick en egen ponny när jag var 11 vi hade den uppstallad i ett ganska stort stall ca 25 boxar. jag var där VARJE dag och red och mockade och tog hand om min ponny, jag kan oxå säga att jag inte hade den lättaste ponnyn i världen... inte en läromästare så att säga. jag åkte i backen mååååååååååånga gånger. sen var det ju oxå ganska tråkigt för det var ingen i min ålder som hade ponny så det blev ganska ensamt och en tant i stallet gillade inte mej självklart var det hon som ägde stallet och hon hade hästlekis (i ridskolan bredvid) oxå.. hon förbjöd barnen att hälsa på mej och min ponny det kom en gång några som ville bli skötare på han men dom fick inte komma tillbaka. nu är jag förstor för denna b-ponny och har fått några till en max C en D och 2st ungponnier som jag ska rida in. jag kan oxå säga att jag är ute i stallet varje dag nu har vi eget stall. vart väldigt rörigt här
jag tycker inte att det verkar som att hon är intresserad jag är själv 13år och jag har ridit sen jag var 10 1/2 fick en egen ponny när jag var 11 vi hade den uppstallad i ett ganska stort stall ca 25 boxar. jag var där VARJE dag och red och mockade och tog hand om min ponny, jag kan oxå säga att jag inte hade den lättaste ponnyn i världen... inte en läromästare så att säga. jag åkte i backen mååååååååååånga gånger. sen var det ju oxå ganska tråkigt för det var ingen i min ålder som hade ponny så det blev ganska ensamt och en tant i stallet gillade inte mej självklart var det hon som ägde stallet och hon hade hästlekis (i ridskolan bredvid) oxå.. hon förbjöd barnen att hälsa på mej och min ponny
det kom en gång några som ville bli skötare på han men dom fick inte komma tillbaka. nu är jag förstor för denna b-ponny och har fått några till en max C en D och 2st ungponnier som jag ska rida in. jag kan oxå säga att jag är ute i stallet varje dag nu har vi eget stall. vart väldigt rörigt här
Sv: Fråga om tjuriga ungar!
jag känner igen detta sedan jag var 12-14 år och red ponny. Jag hade många i stallet men ingen i min ålder och det gjorde mkt. Jag tror att en ridkompis gör mkt. Även en "morot" som att få åka till en tränare man tycker är duktig (om man tycker det är roligt). jag fick träna för stefan sjögren och sedan dess har jag alltid haft motivation.
jag känner igen detta sedan jag var 12-14 år och red ponny. Jag hade många i stallet men ingen i min ålder och det gjorde mkt. Jag tror att en ridkompis gör mkt. Även en "morot" som att få åka till en tränare man tycker är duktig (om man tycker det är roligt). jag fick träna för stefan sjögren och sedan dess har jag alltid haft motivation.
Liknande trådar
Hästmänniskan
Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad.
Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Senast: Medryttare_3552
·
Hästmänniskan
Jag har ett riktigt dilemma som jag mår riktigt, riktigt dåligt av.
Jag har 2 ston och en äldre valack. Valacken är 20 år, har en åkomma...
Senast: mars
·
Senast: Anna-Bella
·
Senast: Juli0a
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Obehörig orsakade kaos i stallet – hästarna skärrade- Hästnyheter ja hon fångades på film och va omhändertagen redan nån dag efter enligt folk från stallet
- Hazel
- Svar: 2
- Visningar: 754
- Hästnyheter
-
Kim C Lundin: ”Skarpt läge för dressyrbedömningen av kontakt”- Hästnyheter Becky Moody (heter hon så)? är väl ett bra exempel på att du har rätt.
- fio
- Svar: 36
- Visningar: 2 088
- Hästnyheter
Hund, Katt, Andra Djur
-
Oseriös avel 2023- Hundavel & Ras Var ute och seglade lite på Gumtree (UKversionen av Blocket) idag och kan konstatera att marknaden nog är någorlunda mättad här...
- Sel
- Svar: 1 122
- Visningar: 114 807
- Hund
Hästrelaterat
-
Vi som letar häst II- Hästmänniskan Jag vet inte... Median känns mer rättvist. Då tjänar 50% av befolkningen mer, och 50% av befolkningen mindre (ungefär). Medans...
- SiZo
- Svar: 1 422
- Visningar: 183 505
- Hästmänniska
-
Jättestressad vid insläpp - äldre häst
- Hästhantering Ett kort instick när det gäller PPID och fång. Det är inte alla hästar med PPID som blir fångkänsliga. En del blir tydligt fångkänsliga...
- TheGullan67
- Svar: 31
- Visningar: 1 128
- Träning
