Det kan röra sig för mycket ja. Det är den där fina balansen mellan att de rör sig för att DE vill, och att de rör sig för att de ANDRA rör sig. Ett föl följer ju mamman och/eller flocken. Ett föl som är i en växtperiod och som behöver ta det lugnare eller ligga och vila mycket gör ju inte det om resten av flocken vandrar iväg utom synhåll, eller om resten av flocken springer.
Min dam fick ju problem med för kraftig tillväxt och senorna hängde inte med så hon började hänga i knäna. Hon skulle gärna vara ute och röra sig efter vad hon SJÄLV ansåg, men inte "påtvingat". Och där var del sinsekterna ett problem. Dels var fölis själv irriterad, dels om resten av flocken var irriterad och vandrade så vandrade ju hon med. Dels så när övriga kompisar tyckte "lekdags" så vendera hängde ju hon med, eller så fick hon hela tiden gå/springa bort från envetna lekkompisar. Så hon stallades upp (med mamma) under delar av dygnet, och tillbringade dem med att ligga som klubbad i halmen och snaarka. När hon större delen av tiden inne stod upp så fick de gå ut mer igen.
Samma när hon hade ligamentskadan, hon skulle gärna skritta i hagen, ju mer destso bättre, men inte springa. Då var det rätt skönt att bara ha henne och valacken, och inte henne och en bunt ystra fölisar. Valacken vill gärna leka, men han insisterar inte på det lika mycket som mindre djur gör.
Men det har hänt även nu i växtperioder att man ser på fölis att hon själv väljer att ta det lugnt, och tack och lov hänger valacken med. Så hon styr, vill hon busa massor så busas det massor, vill hon stå och hänga så står valacken snällt och hänger bredvid. En bunt jämngamla kompisar skulle nog inte varit lika förstående
