Hur har det gått? Har du snackat med henne?
Så tråkigt när man hittar en medryttare som verkar toppen som sedan inser att det är väldigt, väldigt jobbigt att ha häst.
Jag var ju medryttare åt en häst när jag var 12-13 år, han var 170 och helt dum i huvudet, men åh vad jag tyckte om honom. Redan då föll jag för problemhästar, haha.
Honom var jag hos varje dag i två års tid, mockade, fixade mat, red eftersom att ägaren pluggade. Tyckte det var toppen!
Tyvärr så trivdes jag inte mot ägaren då jag upplevde henne som att hon hade något personligt emot mig trots att hon hade sina bra dagar så var de mesta pina.
Det jag ville komma fram till var det att, även om du detta inte var rätt, hittar du nog någon som gjorde som jag, och gjorde allt för hästen.
Och då kan jag säga att hans box var djävulsk att mocka, var två decimeter piss (skojar inte!) och bajset låg överallt! Men att jag sedan fick göra allt med honom, tillbringa all tid med att få honom att ha respekt för människor, bara ut och rida och känna hans tillit, det var mödan värd!
Kan ju även tillägga en liten rolig sak: Hovslagaren jag hade innan min kille såldes, hade denna häst som jag vart medryttare på hos sig för tillridning och försäljning!
Tyvärr kunde jag inte lägga ut 90 000:- då, men det hade vart så roligt att få ha honom igen!
