Fortsätta eller sluta?

Detta hästköp blev inte som jag tänkt mig, kan inte skylla någon annan än mig själv! Hästen var okomplicerad hos beridare och vi läser in olika i ordets betydelse har jag även märkt.

Tankarna snurrar. Äntligen har jag hittat det perfekta stallet och det enda jag vill är att rida ut och oftast ensam. Älskar att komma ut i skogen på det sättet, gärna med hunden också. I mörker som i ljus.

Nu vill inte min häst det alls. Jag ska gå promenader månaden ut är tanken men är oftast ute när det är mörkt och det gör henne väldigt hoppig, osäker.
Nu har jag tyvärr blivit rädd för att hantera henne... igår fastnade jag i repet med fingret och det är nog ingen fara men det blir inte harmoniskt.
Ibland tycker hon promenader är kul men då om vi håller oss i närheten av stallet.

Jag vet inte men jag skäms att vi inte passar ihop och jag funderar på att sälja?
Hon är ju frisk och snäll!

Jag har redan haft 4 hästar i mitt liv innan och det känns mycket? Jag borde hittat rätt?

Det var rätt med mitt första sto men då satte ekonomin stop, allt föll.
Sen haflingern som jag saknar så då ville jag sälja för att ha en piggare häst och det fick jag, med råge! Hon var även skadad till och från så red gjorde jag 8 gånger under det året, sen slutade det med att jag åkte av och bröt foten.
Sen travaren, 4år som skulle slaktas om hon inte hittade ett nytt hem. Hon blev verkligen jättefin och vi tog oss igenom ett brutet griffelben och ganska lång boxvila. Men hon var tittig ute, hela tiden på tårna! Där kunde jag inte ha med min hund då hon inte alls respekterade henne.
Såldes dock till det perfekta hemmet

Ja, ordbajsande... men mycket tankar.

Så nu tänker jag nog sälja. Har en plats hos en utbildare i början av mars.
Har inte råd att ha henne där för länge då jag lagt endel pengar på inköpet men jag borde ge henne de bästa förutsättningarna genom att göra så?
Så hon hittar ett hem där hon får stanna.

Sen vet jag inte, ska man leta häst igen?
Eller ska man sluta med detta.. känns lite hopplöst ibland

 

[mackan]

Jag tycker den ryktande tjejen verkar mycket klok...

Oavsett så nja, knappast särskilt givande utifrån läget ang vad man anser om kvaliteten på de dygnet runt kliniker vi har i landet. Samtliga kan hantera en akut skadad häst .

 

[Mia_R]

Oavsett så nja, knappast särskilt givande utifrån läget ang vad man anser om kvaliteten på de dygnet runt kliniker vi har i landet. Samtliga kan hantera en akut skadad häst .

Så sant och utifrån misstankarna om en så pass allvarlig skada vill man få hästen till behandling ASAP och då kan det vara närmsta alternativet.

 

[Bison]

En liten parantes bara, det finns hästar som både är trevliga tävlingshästar och som fungerar att rida ut på själv utan problem.
I bland låter det lite som att man får välja, skogsmulle eller tävlingshäst och det är inte sant.

Det är klart att satsar man på höga klasser behövs ofta lite mer nerv och temperament men hur många av oss gör det?

 

[Mia_R]

En liten parantes bara, det finns hästar som både är trevliga tävlingshästar och som fungerar att rida ut på själv utan problem.
I bland låter det lite som att man får välja, skogsmulle eller tävlingshäst och det är inte sant.

Det är klart att satsar man på höga klasser behövs ofta lite mer nerv och temperament men hur många av oss gör det?

Även när man satsar på de höga klasserna så borde man ju kunna rida ut på en häst själv, ska de klara av tävlingarna med allt vad det innebär så borde de klara av uteritter. Ulla Håkansson är ju ett ypperligt exempel på en ryttare i världsklass som rider ut med sina hästar även som 81-åring.

 

[Bison]

Även när man satsar på de höga klasserna så borde man ju kunna rida ut på en häst själv, ska de klara av tävlingarna med allt vad det innebär så borde de klara av uteritter. Ulla Håkansson är ju ett ypperligt exempel på en ryttare i världsklass som rider ut med sina hästar även som 81-åring.

Jo, absolut. Sen är det klart att det blir svårare med en explosiv häst med stark flockkänsla osv. Alla hästar trivs inte på uteritt, det kan jag acceptera.

Poängen var mer att det finns hästar som trivs med bägge delar

 

[TinyWiny]

Även när man satsar på de höga klasserna så borde man ju kunna rida ut på en häst själv, ska de klara av tävlingarna med allt vad det innebär så borde de klara av uteritter. Ulla Håkansson är ju ett ypperligt exempel på en ryttare i världsklass som rider ut med sina hästar även som 81-åring.

Precis! Jag tror mer att det handlar om det jag skrev tidigare, folk utgår ifrån att uteritt bara är något hästen kan, de ser det inte som en färdighet hästen behöver lära sig och ger varken stöd eller möjlighet att hitta trygghet där genom att hästen får lära sig vad som förväntas av hen som de gör när de tränar in nya saker på banan utan uteritt är något hästen bara förväntas kunna. Hur man tänker sig att hästen bara ska kunna ridas ut hur som utan träning men förstår att hästen behöver lära sig saker och träna på det på banan innan hen förväntas kunna det är något jag verkligen inte förstår men det är inte helt ovanligt att människor tänker så.

 

[Mia_R]

Precis! Jag tror mer att det handlar om det jag skrev tidigare, folk utgår ifrån att uteritt bara är något hästen kan, de ser det inte som en färdighet hästen behöver lära sig och ger varken stöd eller möjlighet att hitta trygghet där genom att hästen får lära sig vad som förväntas av hen som de gör när de tränar in nya saker på banan utan uteritt är något hästen bara förväntas kunna. Hur man tänker sig att hästen bara ska kunna ridas ut hur som utan träning men förstår att hästen behöver lära sig saker och träna på det på banan innan hen förväntas kunna det är något jag verkligen inte förstår men det är inte helt ovanligt att människor tänker så.

Exakt! Med tanke på att allt fler hästar står på anläggningar och bara tränas på bana eller i ridhus är de inte miljötränade helt enkelt. Att då byta stall och ryttare och allt är ovant så är det inte heller konstigt om de är osäkra när de ska ut i terräng med en ny person på ryggen. Känner jag mig trygg med den här människan? Kan jag lita på den och att inget farligt händer, inga farliga brevlådor, varulvar och rådjur som lurar och om det gör det, kan min människa skydda mig?

 

[TinyWiny]

Exakt! Med tanke på att allt fler hästar står på anläggningar och bara tränas på bana eller i ridhus är de inte miljötränade helt enkelt. Att då byta stall och ryttare och allt är ovant så är det inte heller konstigt om de är osäkra när de ska ut i terräng med en ny person på ryggen. Känner jag mig trygg med den här människan? Kan jag lita på den och att inget farligt händer, inga farliga brevlådor, varulvar och rådjur som lurar och om det gör det, kan min människa skydda mig?

Jag vet att vissa tänker likadant om en häst som aldrig har varit i ett ridhus tidigare och inte alls kan förstå vad som är skrämmande med det men det är (tyvärr enligt min åsikt) vanligare att hästar är trygga i ridhusmiljö än ute i skogen. Det hästen aldrig har varit med om tidigare behöver hen extra stöd för att klara av och måste få en ärlig chans att lära sig i lugn och ro vad som förväntas av hen och det oavsett vad det är.

 

[Alexandra_W]

Jag vet att vissa tänker likadant om en häst som aldrig har varit i ett ridhus tidigare och inte alls kan förstå vad som är skrämmande med det men det är (tyvärr enligt min åsikt) vanligare att hästar är trygga i ridhusmiljö än ute i skogen. Det hästen aldrig har varit med om tidigare behöver hen extra stöd för att klara av och måste få en ärlig chans att lära sig i lugn och ro vad som förväntas av hen och det oavsett vad det är.

Kan inte mer än instämma i ovan. Jag har ridit in ett antal av mina hästar genom åren. Ridit in den själv och ute i skog och mark. Hade ingen ridbana. De var helt avspända på uteritt själv även som 3-åringar. Däremot fick mer än en stora skälvan i ridhus första gångerna. Särskilt bokstavsmarkeringar kunde gömma den lede själv. Och möta en tankbil på uteritt inga problem, men ljudet av lite grus på ridhusväggen däremot...

Tänkte aldrig på det som konstigt utan helt självklart. Men är lätt att glömma. Och gjort ett liknande tankefel med min nuvarande. Dansk import. Jag visste hon var trafiksäker och riden ute ensam. Men hos mig så hästen var ett nervvrak i skogen, stod på bakbenen, kastade sig runt, kunde få panik över en sten. Jag tänkte det var testning men hon blev bara värre. Fattade ingenting. Vill INTE ge mig ut i trafiken med en häst som betedde sig så.

Sen en dag när vi tagit oss igenom en bit skog med stort besvär orkade jag inte genomlida det på väg hem igen utan tänkte jag tar landsvägen genom byn och hoppas vi inte dör. Och hela hästen andas ut ocy verkligen slappnar av. Mötte såklart bussen, bilar med släp, ungar hoppade studsmatta osv och hästen lunkade på.

DÅ föll poletten ner. De har ingen allemansrätt i Danmark. Och inte särskilt mycket skog heller. Hon var van att ridas ut men i bebodda miljöer. Inte skog. Hon var livrädd i skogen.

Jag började mentalt se det som att hon var en fyraåring som aldrig ridits i skogen. Sänkte kraven till ingenting och berömde som en idiot. Ett halvår senare var hästen inte bara lugn även i skogen utan valde själv gärna skogen.

Men hade jag inte drabbats av den där insikten utan fortsatt ”rama in och trycka fram” hade det nog slutat illa...

 

[TinyWiny]

Kan inte mer än instämma i ovan. Jag har ridit in ett antal av mina hästar genom åren. Ridit in den själv och ute i skog och mark. Hade ingen ridbana. De var helt avspända på uteritt själv även som 3-åringar. Däremot fick mer än en stora skälvan i ridhus första gångerna. Särskilt bokstavsmarkeringar kunde gömma den lede själv. Och möta en tankbil på uteritt inga problem, men ljudet av lite grus på ridhusväggen däremot...

Tänkte aldrig på det som konstigt utan helt självklart. Men är lätt att glömma. Och gjort ett liknande tankefel med min nuvarande. Dansk import. Jag visste hon var trafiksäker och riden ute ensam. Men hos mig så hästen var ett nervvrak i skogen, stod på bakbenen, kastade sig runt, kunde få panik över en sten. Jag tänkte det var testning men hon blev bara värre. Fattade ingenting. Vill INTE ge mig ut i trafiken med en häst som betedde sig så.

Sen en dag när vi tagit oss igenom en bit skog med stort besvär orkade jag inte genomlida det på väg hem igen utan tänkte jag tar landsvägen genom byn och hoppas vi inte dör. Och hela hästen andas ut ocy verkligen slappnar av. Mötte såklart bussen, bilar med släp, ungar hoppade studsmatta osv och hästen lunkade på.

DÅ föll poletten ner. De har ingen allemansrätt i Danmark. Och inte särskilt mycket skog heller. Hon var van att ridas ut men i bebodda miljöer. Inte skog. Hon var livrädd i skogen.

Jag började mentalt se det som att hon var en fyraåring som aldrig ridits i skogen. Sänkte kraven till ingenting och berömde som en idiot. Ett halvår senare var hästen inte bara lugn även i skogen utan valde själv gärna skogen.

Men hade jag inte drabbats av den där insikten utan fortsatt ”rama in och trycka fram” hade det nog slutat illa...

Jag har drabbats av exakt samma insikt med en dansk import Hans reaktion när han närmade sig skogen första gången var helt obetalbar! Nu var hans trygghet med och han sökte sig till henne men ensam hade han aldrig bara traskat på. Då hade han nog fullföljt sin första reaktion som var att kasta helt om hemåt i ren skräck. Jag kände mig så otroligt dum när jag fattade varför han reagerade som han gjorde. Jag funderade på allt möljigt, om han hade sett en älg eller känt någon doft eller så också var det så enkelt som skogen själv. Att stå i hagen och se skogen på håll är verkligen inte samma sak som att bli riden mot den och in i den när man tidigare bara har gått på bana/i ridhus.

 

[Nepenthe]

Har försökt läsa allt och vet inte om vissa disskuterar min situation eller mer generellt.

Men jag har inte haft förhoppningarna att det skulle bli problemfritt att rida ut ensam och med hantering IOM att hon bytt hem.

Jag har börjat om och tränar som med en unghäst, försöker skapa ett band till henne och lära känna/förstå henne.

Ja, jag vet inte vad jag ska skriva längre tyvärr..
Känns som jag bara misslyckats med allt.
Folk ger olika tips och jag försöker så gott jag kan och tar även hjälp.

 

[Alexandra_W]

Har försökt läsa allt och vet inte om vissa disskuterar min situation eller mer generellt.

Men jag har inte haft förhoppningarna att det skulle bli problemfritt att rida ut ensam och med hantering IOM att hon bytt hem.

Jag har börjat om och tränar som med en unghäst, försöker skapa ett band till henne och lära känna/förstå henne.

Ja, jag vet inte vad jag ska skriva längre tyvärr..
Känns som jag bara misslyckats med allt.
Folk ger olika tips och jag försöker så gott jag kan och tar även hjälp.

Mitt var mer generellt. Det är svårt att veta just din och din hästs historia och situation men om ämnet diskuteras allmänt kan det ibland dyka upp ett ”ah!” när man läser som man kan ta med sig till sina förutsättningar.

 

[mackan]

Håller med @Alexandra_W @TinyWiny mfl ang ovana hästar ute. Kloka reflektioner och råd.

Just importer från de mest populära importländerna i Europa har ju inte sällan öht inte stiftat bekantskap med skog. Väldigt vanligt att de reagerar osäkert på just det . Brukar även kännas igen bland Irlandsimporter .

 

[Nepenthe]

Polletten trillade ner igår.

Jag tittade på Peder när Gunde Svan var där på besök, hur han kommunicerar med hästen, ger den trygghet och hästen hittar ett förtroende för honom. Det är ju det jag varit bra på! Absolut inte på hans nivå men ändå, lugnt, trygg, orädd, glad och inte en massa press! Bara göra sånt vi tycker är roligt.

Jag har burit med mig stress, ångest och irritation till stallet. All skit från jobbet med dit.. Frizonen
Och det är inte konstigt hästen reagerat! Jag kan inte kräva nått av henne när jag själv är kaos inombords.

Tråkigt att det tog sån tid att inse men skönt nu och att jag inte sålde

Jag kom ut igår och bara njöt av allt, jag älskar ju detta! Hästarna, pysslet i stallet. Lyssna på när de äter, titta in i hennes ögon och försöka förstå vad hon tänker.

Öppnade boxen och hon kom fram till mig direkt.
Ställde upp i gången och hon var lugn.
Hoppade upp och red i paddocken och hon var liksom helt underbar.
Inte rädd för nått, inte trippig utan helt underbar

Jag har hela tiden varit problemet.

Kan jag inte koppla bort allt dåligt så får jag åka hem och då ska jag inte umgås med henne. Men det bästa är om jag bara släpper allt det där när jag stannat bilen utanför stallet. Lägger undan telefonen och bara är där med henne och njuter

Nu börjar det roliga! Vilket år vi ska ha, ett liv tillsammans

 

[Unafraid]

Håller med @Alexandra_W @TinyWiny mfl ang ovana hästar ute. Kloka reflektioner och råd.

Just importer från de mest populära importländerna i Europa har ju inte sällan öht inte stiftat bekantskap med skog. Väldigt vanligt att de reagerar osäkert på just det . Brukar även kännas igen bland Irlandsimporter .

Min från Belgien förstod inte hur man gick upp för en kulle (typ stor jordhög). Sen förstod hon inte hur man skulle gå ner igen.

Polletten trillade ner igår.

Jag tittade på Peder när Gunde Svan var där på besök, hur han kommunicerar med hästen, ger den trygghet och hästen hittar ett förtroende för honom. Det är ju det jag varit bra på! Absolut inte på hans nivå men ändå, lugnt, trygg, orädd, glad och inte en massa press! Bara göra sånt vi tycker är roligt.

Jag har burit med mig stress, ångest och irritation till stallet. All skit från jobbet med dit.. Frizonen
Och det är inte konstigt hästen reagerat! Jag kan inte kräva nått av henne när jag själv är kaos inombords.

Tråkigt att det tog sån tid att inse men skönt nu och att jag inte sålde

Jag kom ut igår och bara njöt av allt, jag älskar ju detta! Hästarna, pysslet i stallet. Lyssna på när de äter, titta in i hennes ögon och försöka förstå vad hon tänker.

Öppnade boxen och hon kom fram till mig direkt.
Ställde upp i gången och hon var lugn.
Hoppade upp och red i paddocken och hon var liksom helt underbar.
Inte rädd för nått, inte trippig utan helt underbar

Jag har hela tiden varit problemet.

Kan jag inte koppla bort allt dåligt så får jag åka hem och då ska jag inte umgås med henne. Men det bästa är om jag bara släpper allt det där när jag stannat bilen utanför stallet. Lägger undan telefonen och bara är där med henne och njuter

Nu börjar det roliga! Vilket år vi ska ha, ett liv tillsammans

Vad oerhört glad jag blir av att läsa det här!!!

 

[tuaphua]

Vilket härligt inlägg att läsa!
Önskar er all lycka tillsammans!

 

[Habina]

Polletten trillade ner igår.

Jag tittade på Peder när Gunde Svan var där på besök, hur han kommunicerar med hästen, ger den trygghet och hästen hittar ett förtroende för honom. Det är ju det jag varit bra på! Absolut inte på hans nivå men ändå, lugnt, trygg, orädd, glad och inte en massa press! Bara göra sånt vi tycker är roligt.

Jag har burit med mig stress, ångest och irritation till stallet. All skit från jobbet med dit.. Frizonen
Och det är inte konstigt hästen reagerat! Jag kan inte kräva nått av henne när jag själv är kaos inombords.

Tråkigt att det tog sån tid att inse men skönt nu och att jag inte sålde

Jag kom ut igår och bara njöt av allt, jag älskar ju detta! Hästarna, pysslet i stallet. Lyssna på när de äter, titta in i hennes ögon och försöka förstå vad hon tänker.

Öppnade boxen och hon kom fram till mig direkt.
Ställde upp i gången och hon var lugn.
Hoppade upp och red i paddocken och hon var liksom helt underbar.
Inte rädd för nått, inte trippig utan helt underbar

Jag har hela tiden varit problemet.

Kan jag inte koppla bort allt dåligt så får jag åka hem och då ska jag inte umgås med henne. Men det bästa är om jag bara släpper allt det där när jag stannat bilen utanför stallet. Lägger undan telefonen och bara är där med henne och njuter

Nu börjar det roliga! Vilket år vi ska ha, ett liv tillsammans

Härlig läsning! Jag har haft en vansinnig period på jobbet och det märks direkt på mina hästar. Ponnyn blir utåtagerande, valacken ängslig och stoet håller sig undan. Enda lösningen för mig är att bara göra måsten, rider jag slutar det alltid med ett dåligt pass.

Ser fram emot att följa er i många år!

 

[Nepenthe]

Vilket härligt inlägg att läsa!
Önskar er all lycka tillsammans!

Tack så mycket!

 

[Nepenthe]

Härlig läsning! Jag har haft en vansinnig period på jobbet och det märks direkt på mina hästar. Ponnyn blir utåtagerande, valacken ängslig och stoet håller sig undan. Enda lösningen för mig är att bara göra måsten, rider jag slutar det alltid med ett dåligt pass.

Ser fram emot att följa er i många år!

Tack, allt blev så tydligt när jag förstod
Min hjärna har gjort tankeloopar och det har varit allt runtomkring som ifrågasatts och det har inte varit nån logik i det. Sen när man inser hur mitt humör har varit så förklarar det ju ALLT. Att hon vissa dagar är helt underbar och trygg och andra går vi bet på minsta lilla.

 

[Similitude]

Nej uteritterna har jag provat i dagsljus
Promenader i dagsljus går bra men promenader i mörker går inte just nu

Har du kollat synen på henne? Min är väldigt lik din vid uteritt. Går jag bredvid så går det bra, men sitter jag upp så blir det tittigt och hoppigt. Min har nedsatt syn visade det sig. Man kan inte göra något åt det, men nu när jag vet så kan jag anpassa mig efter henne för det är min once in a lifetime häst.

Med det sagt. Bestämmer du dig för att ni ska gå skilda vägar så är det naturligtvis helt ok. Det ska inte vara jobbigt och ledsamt att ha häst.