Fortsätta eller sluta?

Detta hästköp blev inte som jag tänkt mig, kan inte skylla någon annan än mig själv! Hästen var okomplicerad hos beridare och vi läser in olika i ordets betydelse har jag även märkt.

Tankarna snurrar. Äntligen har jag hittat det perfekta stallet och det enda jag vill är att rida ut och oftast ensam. Älskar att komma ut i skogen på det sättet, gärna med hunden också. I mörker som i ljus.

Nu vill inte min häst det alls. Jag ska gå promenader månaden ut är tanken men är oftast ute när det är mörkt och det gör henne väldigt hoppig, osäker.
Nu har jag tyvärr blivit rädd för att hantera henne... igår fastnade jag i repet med fingret och det är nog ingen fara men det blir inte harmoniskt.
Ibland tycker hon promenader är kul men då om vi håller oss i närheten av stallet.

Jag vet inte men jag skäms att vi inte passar ihop och jag funderar på att sälja?
Hon är ju frisk och snäll!

Jag har redan haft 4 hästar i mitt liv innan och det känns mycket? Jag borde hittat rätt?

Det var rätt med mitt första sto men då satte ekonomin stop, allt föll.
Sen haflingern som jag saknar så då ville jag sälja för att ha en piggare häst och det fick jag, med råge! Hon var även skadad till och från så red gjorde jag 8 gånger under det året, sen slutade det med att jag åkte av och bröt foten.
Sen travaren, 4år som skulle slaktas om hon inte hittade ett nytt hem. Hon blev verkligen jättefin och vi tog oss igenom ett brutet griffelben och ganska lång boxvila. Men hon var tittig ute, hela tiden på tårna! Där kunde jag inte ha med min hund då hon inte alls respekterade henne.
Såldes dock till det perfekta hemmet

Ja, ordbajsande... men mycket tankar.

Så nu tänker jag nog sälja. Har en plats hos en utbildare i början av mars.
Har inte råd att ha henne där för länge då jag lagt endel pengar på inköpet men jag borde ge henne de bästa förutsättningarna genom att göra så?
Så hon hittar ett hem där hon får stanna.

Sen vet jag inte, ska man leta häst igen?
Eller ska man sluta med detta.. känns lite hopplöst ibland

 

[Trissa]

Jo de frågade om jag ville följa med igår men då Pricken var helt stirrig vågade jag inte följa med och longerade lite istället.

Skulle det funka för någon av de andra att ha henne med som handhäst?

 

[Nepenthe]

Skulle det funka för någon av de andra att ha henne med som handhäst?

Nej de vill jag inte ens föreslå. Det är äldre hästar som de haft i flera år så vill inte riskera att de skadar sig och jag märker att de gärna slipper hantera henne

 

[Trissa]

Nej de vill jag inte ens föreslå. Det är äldre hästar som de haft i flera år så vill inte riskera att de skadar sig och jag märker att de gärna slipper hantera henne

Jag tänkte när du sitter på, så blir det en trygghet för dig också.

 

[Nepenthe]

Jag tänkte när du sitter på, så blir det en trygghet för dig också.

Jaha, ja jag vet inte riktigt..

Jag försöker ta hjälp från alla håll och det är mycket tips att ta in. Imorgon kommer ännu en tjej som jag vet är duktig och sen ska jag även börja rida lektion.

De andra i stallet njuter mest av sina egna hästar och har erbjudit sig på många sätt att hjälpa till/underlätta.
Men jag vill inte gå över gränsen och jag känner även att de gärna rider ut utan mig och inte är jättesugna på att bidra genom att själva fysiskt hjälpa till vilket jag förstår helt!

Stallägaren har ridit fälttävlan länge både här och i England och är pensionär nu och hon har lyckats få hit en karl som aldrig annars åker ut till stall och håller lektion men nu ska göra det för min skull. Jag får även alltid ta in andra hästar samtidigt mm för att underlätta men för att vara krass så är det ju min häst och vårat problem.
Jag vill inte be om för mycket.

 

[Nepenthe]

https://www.facebook.com/video.php?v=10156047677356099

 

[Nepenthe]

 

[Fruentimber]

Åh, är det en knabstrupper du har? Har fått för mig att de kan vara ganska nerviga?

 

[Nepenthe]

Åh, är det en knabstrupper du har? Har fått för mig att de kan vara ganska nerviga?

Ja det är det. Jasså det är rasbetingat?
Hon är väldigt nervös

 

[tuaphua]

Ja det är det. Jasså det är rasbetingat?
Hon är väldigt nervös

Jag har haft rätt mkt knabisar runt mig. Mina tränare har till flertalet väldigt ridrädda personer hittat helt fantastiskt stadiga och godmodiga knabstruppers.
Så min bild av dem är absolut inte nerviga. Sambon jobbar mkt i DK och stöter på en del knabstruppers han med - mkt lugna och trygga individer för det mesta.
Gulligaste historian var en dam på 70 år som ridit höga klasser, svåra hästar etc hela livet. Sen gjorde hon misstaget att köpa en häst som inte var riktigt riktig och väldigt explosiv. Han dängde av den gamla kvinnan så pass att hon till slut inte vågade sitta på honom ens om hon leddes i skritt i ridhuset. Min tränare övertalade henne att sälja. Och eleven var så sur och ledsen. När tränaren sen släpade henne på provridning av en ordinär knabstrupper var humöret allt annat än glatt. Efter månader av tjat köpte hon hästen, under protest.
Hon vågade skritta själv i ridhuset, sen trava etc. Galoppen sparade hon. Hon vågade inte rida ut heller.
Ett av mina finaste hästminnen är få denna kvinna dels vågat åka bort på träning, rida på en utebana och ta sin första galopp för att sen skritta ut själv.
Hur kvinnan strålade och hur hon älskade sin häst som fått tillbaks hennes lust till ridningen hon alltid älskat.. Det var idel superlativ och tacksamhet till tränaren som tjatat igenom det. Fantastisk liten häst!
Det har varit ett gäng fler såna historier. Det är min bild av knabstruppers.
Sen finns det väl en del där vissa av de spanska blodets egenskaper gått igenom: känslighet etc. Men man kanske inte fått med modet tex.

 

[Fruentimber]

Ja det är det. Jasså det är rasbetingat?
Hon är väldigt nervös

Det är iaf uppfattningen jag har fått. Knabstrupper hör till en av mina absoluta favoritraser. Lyllos dig!

 

[Nepenthe]

Det är iaf uppfattningen jag har fått. Knabstrupper hör till en av mina absoluta favoritraser. Lyllos dig!

Jag funderar dock på att sälja då jag blivit rädd tyvärr

 

[Fruentimber]

Jag funderar dock på att sälja då jag blivit rädd tyvärr

Vad tråkigt. Jag har läst tråden och trodde att det hade löst sig åt det positiva hållet?

 

[Nepenthe]

Jag har haft rätt mkt knabisar runt mig. Mina tränare har till flertalet väldigt ridrädda personer hittat helt fantastiskt stadiga och godmodiga knabstruppers.
Så min bild av dem är absolut inte nerviga. Sambon jobbar mkt i DK och stöter på en del knabstruppers han med - mkt lugna och trygga individer för det mesta.
Gulligaste historian var en dam på 70 år som ridit höga klasser, svåra hästar etc hela livet. Sen gjorde hon misstaget att köpa en häst som inte var riktigt riktig och väldigt explosiv. Han dängde av den gamla kvinnan så pass att hon till slut inte vågade sitta på honom ens om hon leddes i skritt i ridhuset. Min tränare övertalade henne att sälja. Och eleven var så sur och ledsen. När tränaren sen släpade henne på provridning av en ordinär knabstrupper var humöret allt annat än glatt. Efter månader av tjat köpte hon hästen, under protest.
Hon vågade skritta själv i ridhuset, sen trava etc. Galoppen sparade hon. Hon vågade inte rida ut heller.
Ett av mina finaste hästminnen är få denna kvinna dels vågat åka bort på träning, rida på en utebana och ta sin första galopp för att sen skritta ut själv.
Hur kvinnan strålade och hur hon älskade sin häst som fått tillbaks hennes lust till ridningen hon alltid älskat.. Det var idel superlativ och tacksamhet till tränaren som tjatat igenom det. Fantastisk liten häst!
Det har varit ett gäng fler såna historier. Det är min bild av knabstruppers.
Sen finns det väl en del där vissa av de spanska blodets egenskaper gått igenom: känslighet etc. Men man kanske inte fått med modet tex.

Vilken mysig historia
Starkt av henne att komma tillbaka!

Jag känner tyvärr att jag fått en riktig tankeställare med denna häst. Hon är underbar på många sätt men det är många dagar jag inte vågar/orkar hantera henne.

Om jag tänker till är hon inte farlig men så nervös. Jag rycker till när hon gör det.
Sen får jag filmer från där jag köpte henne ifrån och där verkade hon vara lugnet själv.

Häromdagen när jag lyckades rida ut sket hon 3 gånger i stallet och var helt uppe i varv. Det var hästar inne, öppna dörrar så man ser ut, endel folk och det blåste inte storm.
Många gånger avbryter jag där då jag åkt på en smäll eller blir rädd.
Då blir jag osäker på att sitta upp.

Sen gör jag det ändå och darrar när jag ska hoppa upp från pallen (ett riskmoment för mig med min dåliga fot) sen när jag väl sitter där brukar det vara ok.

Uteritten blev många kasst, hopp, backande men vi kom fram. Där känner jag mig tyvärr ganska likgiltig och slutar bry mig om att ramla av. Inte arg eller så utan bara off.

Jag blir lycklig av våra framsteg men för min del känns det inte rätt.

Jag vet att så många skulle älska denna häst, jag bryr mig om henne men det är inte mer än så tyvärr...

 

[Nepenthe]

Vad tråkigt. Jag har läst tråden och trodde att det hade löst sig åt det positiva hållet?

Det har det och det behövde nog både hon och jag
Men när jag ser till heltheten, den tid det kommer ta och de dagarna som det inte går bra som överväger så kommer det nog bli såhär.
För bådas skull


Ibland tror jag inte hon trivs

 

[Fruentimber]

Det har det och det behövde nog både hon och jag
Men när jag ser till heltheten, den tid det kommer ta och de dagarna som det inte går bra som överväger så kommer det nog bli såhär.
För bådas skull


Ibland tror jag inte hon trivs

Så trist.

 

[Pontevecchio]

Det har det och det behövde nog både hon och jag
Men när jag ser till heltheten, den tid det kommer ta och de dagarna som det inte går bra som överväger så kommer det nog bli såhär.
För bådas skull


Ibland tror jag inte hon trivs

Det låter som helt rätt val för er båda. Ibland stämmer inte kemin.

 

[Alexandra_W]

@Nepenthe det låter som rätt beslut för er båda. Det ska kännas bra och vara roligt för båda.

 

[Nepenthe]

Tack

Jag tänker att jag måste vara såpass ödmjuk och självkritisk att jag inte försöker mer och utsätter mig eller hästen för skada.
Köparen jobbar i stall (samma som Pricken kommer bo i) för att rida in unghästar och även om det tog ett tag att lasta var det ingenting mot var de var vana vid innan.

De såg henne även från hennes sämsta sida i stallgången men sa direkt att de förstod och att de kommer kunna få henne lugnare och tryggare hos sig.

I ridningen är hon ju en pärla och där blev nog både köparen och hennes två kompisar väldigt glatt överraskade! De kom utan att ha sett film, endast på en bild och beskrivning.

 

[Trissa]

Tack

Jag tänker att jag måste vara såpass ödmjuk och självkritisk att jag inte försöker mer och utsätter mig eller hästen för skada.
Köparen jobbar i stall (samma som Pricken kommer bo i) för att rida in unghästar och även om det tog ett tag att lasta var det ingenting mot var de var vana vid innan.

De såg henne även från hennes sämsta sida i stallgången men sa direkt att de förstod och att de kommer kunna få henne lugnare och tryggare hos sig.

I ridningen är hon ju en pärla och där blev nog både köparen och hennes två kompisar väldigt glatt överraskade! De kom utan att ha sett film, endast på en bild och beskrivning.

Du försökte och gjorde ditt bästa, och mer kan man inte begära!

 

[Habina]

Skönt med ett avslut och att du nu kan gå vidare. Jag önskar dig all glädje som går att få med hästar, oavsett i vilken form du kommer i kontakt med dem i framtiden.