Fortsätta eller sluta?

Detta hästköp blev inte som jag tänkt mig, kan inte skylla någon annan än mig själv! Hästen var okomplicerad hos beridare och vi läser in olika i ordets betydelse har jag även märkt.

Tankarna snurrar. Äntligen har jag hittat det perfekta stallet och det enda jag vill är att rida ut och oftast ensam. Älskar att komma ut i skogen på det sättet, gärna med hunden också. I mörker som i ljus.

Nu vill inte min häst det alls. Jag ska gå promenader månaden ut är tanken men är oftast ute när det är mörkt och det gör henne väldigt hoppig, osäker.
Nu har jag tyvärr blivit rädd för att hantera henne... igår fastnade jag i repet med fingret och det är nog ingen fara men det blir inte harmoniskt.
Ibland tycker hon promenader är kul men då om vi håller oss i närheten av stallet.

Jag vet inte men jag skäms att vi inte passar ihop och jag funderar på att sälja?
Hon är ju frisk och snäll!

Jag har redan haft 4 hästar i mitt liv innan och det känns mycket? Jag borde hittat rätt?

Det var rätt med mitt första sto men då satte ekonomin stop, allt föll.
Sen haflingern som jag saknar så då ville jag sälja för att ha en piggare häst och det fick jag, med råge! Hon var även skadad till och från så red gjorde jag 8 gånger under det året, sen slutade det med att jag åkte av och bröt foten.
Sen travaren, 4år som skulle slaktas om hon inte hittade ett nytt hem. Hon blev verkligen jättefin och vi tog oss igenom ett brutet griffelben och ganska lång boxvila. Men hon var tittig ute, hela tiden på tårna! Där kunde jag inte ha med min hund då hon inte alls respekterade henne.
Såldes dock till det perfekta hemmet

Ja, ordbajsande... men mycket tankar.

Så nu tänker jag nog sälja. Har en plats hos en utbildare i början av mars.
Har inte råd att ha henne där för länge då jag lagt endel pengar på inköpet men jag borde ge henne de bästa förutsättningarna genom att göra så?
Så hon hittar ett hem där hon får stanna.

Sen vet jag inte, ska man leta häst igen?
Eller ska man sluta med detta.. känns lite hopplöst ibland

 

[kryddelydd]

Polletten trillade ner igår.

Jag tittade på Peder när Gunde Svan var där på besök, hur han kommunicerar med hästen, ger den trygghet och hästen hittar ett förtroende för honom. Det är ju det jag varit bra på! Absolut inte på hans nivå men ändå, lugnt, trygg, orädd, glad och inte en massa press! Bara göra sånt vi tycker är roligt.

Jag har burit med mig stress, ångest och irritation till stallet. All skit från jobbet med dit.. Frizonen
Och det är inte konstigt hästen reagerat! Jag kan inte kräva nått av henne när jag själv är kaos inombords.

Tråkigt att det tog sån tid att inse men skönt nu och att jag inte sålde

Jag kom ut igår och bara njöt av allt, jag älskar ju detta! Hästarna, pysslet i stallet. Lyssna på när de äter, titta in i hennes ögon och försöka förstå vad hon tänker.

Öppnade boxen och hon kom fram till mig direkt.
Ställde upp i gången och hon var lugn.
Hoppade upp och red i paddocken och hon var liksom helt underbar.
Inte rädd för nått, inte trippig utan helt underbar

Jag har hela tiden varit problemet.

Kan jag inte koppla bort allt dåligt så får jag åka hem och då ska jag inte umgås med henne. Men det bästa är om jag bara släpper allt det där när jag stannat bilen utanför stallet. Lägger undan telefonen och bara är där med henne och njuter

Nu börjar det roliga! Vilket år vi ska ha, ett liv tillsammans

Underbart!

 

[Alexandra_W]

Tack, allt blev så tydligt när jag förstod
Min hjärna har gjort tankeloopar och det har varit allt runtomkring som ifrågasatts och det har inte varit nån logik i det. Sen när man inser hur mitt humör har varit så förklarar det ju ALLT. Att hon vissa dagar är helt underbar och trygg och andra går vi bet på minsta lilla.

Jag har under lång tid ägnat mig åt konvalescenspromenader. Vi är uppe i 35 min per dag. Och insett tre saker:

1. Jag ska fortsätta byta ut nåt pass i veckan mot promenad sen när jag får rida

2. Lunka runt med hästen i snöre a la promenera med hunden bygger mycket mer förtroende och samhörighet än man tror. För det finns inga som helst krav. Och sträckan etc är oväsentlig, det är tiden som spelar roll. Dvs det finns möjligen nosa i marken, kolla på saker osv utan stress eller ”fokusera nu”

3. Det är jäkligt avslappnande mentalt att bara knata omkring och ”prata” med hästen. Släpper ut mycket jobbstress (även om jag generellt är väldigt bra på att lämna jobbet på jobbet).

 

[Nepenthe]

Jag har under lång tid ägnat mig åt konvalescenspromenader. Vi är uppe i 35 min per dag. Och insett tre saker:

1. Jag ska fortsätta byta ut nåt pass i veckan mot promenad sen när jag får rida

2. Lunka runt med hästen i snöre a la promenera med hunden bygger mycket mer förtroende och samhörighet än man tror. För det finns inga som helst krav. Och sträckan etc är oväsentlig, det är tiden som spelar roll. Dvs det finns möjligen nosa i marken, kolla på saker osv utan stress eller ”fokusera nu”

3. Det är jäkligt avslappnande mentalt att bara knata omkring och ”prata” med hästen. Släpper ut mycket jobbstress (även om jag generellt är väldigt bra på att lämna jobbet på jobbet).

Ja jag gillar också promenader

Nu har ju inte det funkat för jag bara gått och ältat saker och gjort mig själv irriterad. Då vill hon inte följa med och det förstår jag
Hunden följer mig alltid men på håll när jag varit på dåligt humör..

Men jag håller med, tycker det är skitmysigt att gå promenader. Bara komma ut i naturen gör underverk för själen och speciellt tillsammans med djuren.

 

[Nepenthe]

Det blir som jag sätter krav på mig själv som jag egentligen inte bryr mig om?
"jag borde rida mer, jag borde rida lektion, jag är sämst på att rida etc"

Om jag bara släpper allt det, är i nuet, njuter och andas ut. Då ser jag bara allt roligt!
Kul att utvecklas ihop och rida för en tränare vår, att vi utvecklas i vår takt och att det vi har nu är fint. Njuta av stallet, omgivningarna och vilken fin häst jag har

 

[Alexandra_W]

Ja jag gillar också promenader

Nu har ju inte det funkat för jag bara gått och ältat saker och gjort mig själv irriterad. Då vill hon inte följa med och det förstår jag
Hunden följer mig alltid men på håll när jag varit på dåligt humör..

Men jag håller med, tycker det är skitmysigt att gå promenader. Bara komma ut i naturen gör underverk för själen och speciellt tillsammans med djuren.

Jag har tyckt promenader varit ett nödvändigt ont typ. Och mest velat få de avklarade, tänkt på hur tråkigt det är osv och mer fokuserat på att man inte just kan rida mm.

Men nu är det så lång tid (i april är det ett år) som hästen varit konvalescent och var enormt lång tid vi inte ens fick promenera. Och då 5 min till att börja med. Så nån slags acceptans, tålamod och också uppskattning över att iaf få - och kunna! - gå promenader. Så det har blivit något positivt, givande och avslappnande istället. Ska försöka hålla kvar den känslan sen med.

Otroligt roligt att läsa att du hittat orsaken ang din häst!

 

[Nepenthe]

Jag har tyckt promenader varit ett nödvändigt ont typ. Och mest velat få de avklarade, tänkt på hur tråkigt det är osv och mer fokuserat på att man inte just kan rida mm.

Men nu är det så lång tid (i april är det ett år) som hästen varit konvalescent och var enormt lång tid vi inte ens fick promenera. Och då 5 min till att börja med. Så nån slags acceptans, tålamod och också uppskattning över att iaf få - och kunna! - gå promenader. Så det har blivit något positivt, givande och avslappnande istället. Ska försöka hålla kvar den känslan sen med.

Otroligt roligt att läsa att du hittat orsaken ang din häst!

Det förstår jag, det är tungt när de är skadade och så länge med
Hoppas du fortsätter se ljuset i tunneln starkt av dig!
Får du hjälp ibland? Kan vara svårt att be om hjälp men det är guld värt med lite avlastning ibland.

Tack

 

[Alexandra_W]

Det förstår jag, det är tungt när de är skadade och så länge med
Hoppas du fortsätter se ljuset i tunneln starkt av dig!
Får du hjälp ibland? Kan vara svårt att be om hjälp men det är guld värt med lite avlastning ibland.

Tack

Nja har varit ont om avlastning men har en extremt förstående partner iaf - guld värt

 

[Hippocampus]

Nu läser jag att du hittat "roten". Så fantastiskt. Jag köpte ett fullblod vintern 2015. Enbart som sällskapshäst och kanske jag ville ta ett föl. Började rida.Totalt katastrof. Inte för att hon var dum men vi klickade inte alls. Verkligen inte alls. Åren gick (japp) och hon var till salu hela tiden för vi passade inte. Hon var elak mot mina andra häst (min hjärtehäst) osv. Hon stod mest och reds inte för så fort vi skulle samarbeta så blev det kaos, oavsett om det var ridning, longering eller tömkörning. Hon är otroligt känslig, stark och stressig. Jag var arg och frustrerad. Jag blev stark, hon blev starkare osv. Även om jag sa till mig själv att lugna ner mig osv kände hon min frustration. Men hon är ju gammal och "rutinerad" (galopphäst, inte ridhäst).

Förra året började en medryttare rida henne. Ett tag ganska regelbundet. Hästen betedde sig annorlunda med henne, visst, het och känslig och spände till ibland men inte alls som när jag satt på. Medryttaren gillade hästen och tvärtom, så jag ville sälja till henne. Hon sa nej pga tid. Då började jag rida lite också och det var katastrof igen. I höst meddelade medryttaren att hon inte hann rida mer. Jag red och det blev lite bättre. Efter en kaosartad höst av andra skäl (sjukdom på mig osv) så kom jag till stallet en dag. Jag hade då varit ifrån jobbet en period (ett jobb som är otroligt stressigt och jag haft legat på nån mm från utbrändhet då jag i många år samlat stress och oro både på jobbet och privat). Kände mig lugnare än på många år.

Jag tar in hästen på kvällen som vanligt och ställer henne i boxen. Allt är som vanligt. Då ser jag henne, hennes blick går rakt in i mina ögon. Jag ser något något jag aldrig sett. Vad? Jag vet inte. Men den blicken säger lugn. Sen den dagen har vår relation totalt förändrats. Till harmoni. Även om hon säkerligen fortfarande är känslig och het så har något i vår relation förändrats, till det positiva. Och det är säkerligen inte hon som förändrats, utan jag. Som hon bekräftade och kände "sig nöjd med".
Det tog 4 år...

 

[Sirap]

Det blir som jag sätter krav på mig själv som jag egentligen inte bryr mig om?
"jag borde rida mer, jag borde rida lektion, jag är sämst på att rida etc"

Om jag bara släpper allt det, är i nuet, njuter och andas ut. Då ser jag bara allt roligt!
Kul att utvecklas ihop och rida för en tränare vår, att vi utvecklas i vår takt och att det vi har nu är fint. Njuta av stallet, omgivningarna och vilken fin häst jag har

Härligt!!!

 

[Nepenthe]

Nu läser jag att du hittat "roten". Så fantastiskt. Jag köpte ett fullblod vintern 2015. Enbart som sällskapshäst och kanske jag ville ta ett föl. Började rida.Totalt katastrof. Inte för att hon var dum men vi klickade inte alls. Verkligen inte alls. Åren gick (japp) och hon var till salu hela tiden för vi passade inte. Hon var elak mot mina andra häst (min hjärtehäst) osv. Hon stod mest och reds inte för så fort vi skulle samarbeta så blev det kaos, oavsett om det var ridning, longering eller tömkörning. Hon är otroligt känslig, stark och stressig. Jag var arg och frustrerad. Jag blev stark, hon blev starkare osv. Även om jag sa till mig själv att lugna ner mig osv kände hon min frustration. Men hon är ju gammal och "rutinerad" (galopphäst, inte ridhäst).

Förra året började en medryttare rida henne. Ett tag ganska regelbundet. Hästen betedde sig annorlunda med henne, visst, het och känslig och spände till ibland men inte alls som när jag satt på. Medryttaren gillade hästen och tvärtom, så jag ville sälja till henne. Hon sa nej pga tid. Då började jag rida lite också och det var katastrof igen. I höst meddelade medryttaren att hon inte hann rida mer. Jag red och det blev lite bättre. Efter en kaosartad höst av andra skäl (sjukdom på mig osv) så kom jag till stallet en dag. Jag hade då varit ifrån jobbet en period (ett jobb som är otroligt stressigt och jag haft legat på nån mm från utbrändhet då jag i många år samlat stress och oro både på jobbet och privat). Kände mig lugnare än på många år.

Jag tar in hästen på kvällen som vanligt och ställer henne i boxen. Allt är som vanligt. Då ser jag henne, hennes blick går rakt in i mina ögon. Jag ser något något jag aldrig sett. Vad? Jag vet inte. Men den blicken säger lugn. Sen den dagen har vår relation totalt förändrats. Till harmoni. Även om hon säkerligen fortfarande är känslig och het så har något i vår relation förändrats, till det positiva. Och det är säkerligen inte hon som förändrats, utan jag. Som hon bekräftade och kände "sig nöjd med".
Det tog 4 år...

va roligt att du kunnat landa och att ni hittat varandra.

Man försvinner lätt in i sin egen bubbla tyvärr och speciellt när man har krävande jobb eller där man bara inte trivs.

Jag drar med mig känslan från när jag gick in i väggen på jobbet och förra hästen bröt benet. Jag gick i tusen bitar då och jag mådde skit. Vände mig till vården men de tyckte inte jag behövde hjälp..
Så jag kämpar själv med detta och ibland dras jag tillbaka i det där mörka. Inga tankar är bra, stallet är stress och man vill bara bort.

 

[Bison]

Jag har under lång tid ägnat mig åt konvalescenspromenader. Vi är uppe i 35 min per dag. Och insett tre saker:

1. Jag ska fortsätta byta ut nåt pass i veckan mot promenad sen när jag får rida

2. Lunka runt med hästen i snöre a la promenera med hunden bygger mycket mer förtroende och samhörighet än man tror. För det finns inga som helst krav. Och sträckan etc är oväsentlig, det är tiden som spelar roll. Dvs det finns möjligen nosa i marken, kolla på saker osv utan stress eller ”fokusera nu”

3. Det är jäkligt avslappnande mentalt att bara knata omkring och ”prata” med hästen. Släpper ut mycket jobbstress (även om jag generellt är väldigt bra på att lämna jobbet på jobbet).

Håller med!
Jag promenerar med Molnet en gång i veckan istället för att skritta uppsuttet. Har gjort det sen han kom och det ger så himla mycket. Vi har väldigt bra kontakt och det känns som vi förstår varandra väldigt bra.

@Nepenthe så himla glad att du verkar ha hittat en anledning och en lösning. Håller tummar och tår för att det ska fungera bättre nu!

 

[Nepenthe]

@Nepenthe så himla glad att du verkar ha hittat en anledning och en lösning. Håller tummar och tår för att det ska fungera bättre nu!

Tack!
Jag hoppas det med.

 

[Nepenthe]

I lördags gick det inte alls, hade satt förväntningarna till 0 men såg ändå framemot stallet väldigt mycket det gick inte att promenera, började redan i hagen.

Igår red jag i paddocken och märker hur glad hon blir, frustar och är så himla framåt!
Sen red jag ut, hon reagera som de andra gångerna jag försökt men denna gång blev jag inte livrädd. Satt bara där och visade att vi ska gå fram.
Hon stegrade, backade eller försökte vända.
Till slut kom vi fram efter det ville jag inte ta en dust till så jag red en bit och valde att vända när jag kände att det var jag som bestämde.

 

[Bonica]

I lördags gick det inte alls, hade satt förväntningarna till 0 men såg ändå framemot stallet väldigt mycket det gick inte att promenera, började redan i hagen.

Igår red jag i paddocken och märker hur glad hon blir, frustar och är så himla framåt!
Sen red jag ut, hon reagera som de andra gångerna jag försökt men denna gång blev jag inte livrädd. Satt bara där och visade att vi ska gå fram.
Hon stegrade, backade eller försökte vända.
Till slut kom vi fram efter det ville jag inte ta en dust till så jag red en bit och valde att vända när jag kände att det var jag som bestämde.

Det blåste dock mycket denna helg i stora delar av Sverige

 

[kryddelydd]

I lördags gick det inte alls, hade satt förväntningarna till 0 men såg ändå framemot stallet väldigt mycket det gick inte att promenera, började redan i hagen.

Igår red jag i paddocken och märker hur glad hon blir, frustar och är så himla framåt!
Sen red jag ut, hon reagera som de andra gångerna jag försökt men denna gång blev jag inte livrädd. Satt bara där och visade att vi ska gå fram.
Hon stegrade, backade eller försökte vända.
Till slut kom vi fram efter det ville jag inte ta en dust till så jag red en bit och valde att vända när jag kände att det var jag som bestämde.

Då gick det ju egentligt ganska bra: du kom igenom situationen utan att "panika" och valde att avbryta när det fungerade.
Grattis, på riktigt, till ett klokt beteende.

 

[Nepenthe]

Då gick det ju egentligt ganska bra: du kom igenom situationen utan att "panika" och valde att avbryta när det fungerade.
Grattis, på riktigt, till ett klokt beteende.

Tack, ja det kändes bra kul att få avsluta med att lyckas och hon kändes nöjd också!

 

[Nepenthe]

Ser oftast fram väldigt mycket mot helgen, all tid och ljuset så jag vill väldigt gärna rida ut då.
Denna helg blåste det väldigt och kände direkt att jag inte ville hantera henne i lördags. Så jag tittade bara till henne.
Igår tog jag iaf in för vi måste träna på att stå inne själv och sen måste hon ju motioneras annars kommer hon säkerligen bara samla energi.

 

[Bonica]

Ser oftast fram väldigt mycket mot helgen, all tid och ljuset så jag vill väldigt gärna rida ut då.
Denna helg blåste det väldigt och kände direkt att jag inte ville hantera henne i lördags. Så jag tittade bara till henne.
Igår tog jag iaf in för vi måste träna på att stå inne själv och sen måste hon ju motioneras annars kommer hon säkerligen bara samla energi.

Rider inte dom andra i stallet ens på helger ?

 

[Nepenthe]

Rider inte dom andra i stallet ens på helger ?

Jo de frågade om jag ville följa med igår men då Pricken var helt stirrig vågade jag inte följa med och longerade lite istället.

 

[Bonica]

Jo de frågade om jag ville följa med igår men då Pricken var helt stirrig vågade jag inte följa med och longerade lite istället.

Okej skönt det. Så då har du möjlighet att följa med dom ut och rida framöver