Fortsätta eller sluta?

Detta hästköp blev inte som jag tänkt mig, kan inte skylla någon annan än mig själv! Hästen var okomplicerad hos beridare och vi läser in olika i ordets betydelse har jag även märkt.

Tankarna snurrar. Äntligen har jag hittat det perfekta stallet och det enda jag vill är att rida ut och oftast ensam. Älskar att komma ut i skogen på det sättet, gärna med hunden också. I mörker som i ljus.

Nu vill inte min häst det alls. Jag ska gå promenader månaden ut är tanken men är oftast ute när det är mörkt och det gör henne väldigt hoppig, osäker.
Nu har jag tyvärr blivit rädd för att hantera henne... igår fastnade jag i repet med fingret och det är nog ingen fara men det blir inte harmoniskt.
Ibland tycker hon promenader är kul men då om vi håller oss i närheten av stallet.

Jag vet inte men jag skäms att vi inte passar ihop och jag funderar på att sälja?
Hon är ju frisk och snäll!

Jag har redan haft 4 hästar i mitt liv innan och det känns mycket? Jag borde hittat rätt?

Det var rätt med mitt första sto men då satte ekonomin stop, allt föll.
Sen haflingern som jag saknar så då ville jag sälja för att ha en piggare häst och det fick jag, med råge! Hon var även skadad till och från så red gjorde jag 8 gånger under det året, sen slutade det med att jag åkte av och bröt foten.
Sen travaren, 4år som skulle slaktas om hon inte hittade ett nytt hem. Hon blev verkligen jättefin och vi tog oss igenom ett brutet griffelben och ganska lång boxvila. Men hon var tittig ute, hela tiden på tårna! Där kunde jag inte ha med min hund då hon inte alls respekterade henne.
Såldes dock till det perfekta hemmet

Ja, ordbajsande... men mycket tankar.

Så nu tänker jag nog sälja. Har en plats hos en utbildare i början av mars.
Har inte råd att ha henne där för länge då jag lagt endel pengar på inköpet men jag borde ge henne de bästa förutsättningarna genom att göra så?
Så hon hittar ett hem där hon får stanna.

Sen vet jag inte, ska man leta häst igen?
Eller ska man sluta med detta.. känns lite hopplöst ibland

 

[TinyWiny]

Ja det har du rätt i! Jag tänker endel på det och testar lite olika metoder.
Ibland upplever jag ju att hon slutar när jag ryter ifrån.
Men när jag väl kommer dit så blir jag trött på att jag "ska behöva" bli sträng.

Men sen är det allt runtomkring med att det är svårt att få ur henne energi nu pga vädret och att uteritterna inte fungerar.

Så då tar man det i bejakelse också.

Men i helgen kommer hon som jag tagit hjälp av innan, hon lyckades hitta en lucka och ska prova rida en runda när jag är kvar i stallet.

Vad bra

Om hon slutar när du ryter ifrån så kanske hon upplever dig som otydlig innan det kommer dit? Som svår att läsa så att hon inte förstår eller vet om du är att lita på? Precis som människor är ju hästar olika bra på att tyda kroppsspråk och det tar olika lång tid för dem att lita på oss. Det är jättejobbigt när man känner att man behöver ryta i för att bli lyssnad på men ibland kan att vara tydligare hela vägen hjälpa. Dvs. man behöver inte vara sträng eller hård utan "bara" väldigt väldigt tydlig.

Ja vädret ställer verkligen till det nu.

Håller tummarna för det

 

[Trissa]

Du har provat leda henne i mörker, har du provat rida i mörker också? Jag hade ett hopplöst tittigt sto för många år sedan, och hon var som allra trevligast att rida när det var mörkt, för då såg hon inte allt det farliga... Men jag har full förståelse för om du inte vill prova, det är inte kul när man väl har blivit rädd.

 

[Mia_R]

Tråkigt att du har stått i så många dåliga stall. Jag har råkat ut för det med men ändå hittat flera jag trivts mycket bra i, med bra rutiner, foder, ordning, med bra ridmöjligheter och hagar. Det jag vet är att jag inte gillar kollektivstall.

 

[Nepenthe]

Tråkigt att du har stått i så många dåliga stall. Jag har råkat ut för det med men ändå hittat flera jag trivts mycket bra i, med bra rutiner, foder, ordning, med bra ridmöjligheter och hagar. Det jag vet är att jag inte gillar kollektivstall.

Kan vara för jag är lite folkskygg med.
Finns alltid nån som inte låter en vara, ger tips som man inte bett om, tycker till om det mesta.
Det värsta var när jag stod med mitt sto där distriktarn sagt att hon trodde hästens ben var brutet och hade spjälat upp det med kvastskaft påväg till Strömsholm, en lördag.
Så står en av tjejerna och ryktar sin häst och säger att hon skulle INTE åkt till strömsholm utan hon skulle åkt till en annan klinik.

Då hade jag och distriktarn redan ringt Strömsholm och sagt att snart kommer vi med ett misstänkt brutet ben.

Sen red en annan tjej förbi när jag stod flera månader och mockade både box och sjukhage och sa "men guuuud din lilla stackare! Kan inte vara kul att bara mocka hela tiden"

 

[Nepenthe]

Ibland hatar jag folk

 

[Mia_R]

Kan vara för jag är lite folkskygg med.
Finns alltid nån som inte låter en vara, ger tips som man inte bett om, tycker till om det mesta.
Det värsta var när jag stod med mitt sto där distriktarn sagt att hon trodde hästens ben var brutet och hade spjälat upp det med kvastskaft påväg till Strömsholm, en lördag.
Så står en av tjejerna och ryktar sin häst och säger att hon skulle INTE åkt till strömsholm utan hon skulle åkt till en annan klinik.

Då hade jag och distriktarn redan ringt Strömsholm och sagt att snart kommer vi med ett misstänkt brutet ben.

Sen red en annan tjej förbi när jag stod flera månader och mockade både box och sjukhage och sa "men guuuud din lilla stackare! Kan inte vara kul att bara mocka hela tiden"

Fast kommentarer och tips får man ju oavsett storleken på stall och bara för att det finns fler hästar så behöver det ju inte vara flera människor. I ett stall var jag enda inackorderingen men stallägaren har flera hästar. Kommentaren om mockningen var nog inte illa menad och säkert in den om Strömsholm heller.

Nu har jag hästarna själv och får ständigt höra hur jobbigt jag har det som måste köra vatten på vintrarna men jag tycker det fungerar bra så länge jag kan köra till hagarna.

 

[Flixon]

Vad bra

Om hon slutar när du ryter ifrån så kanske hon upplever dig som otydlig innan det kommer dit? Som svår att läsa så att hon inte förstår eller vet om du är att lita på? Precis som människor är ju hästar olika bra på att tyda kroppsspråk och det tar olika lång tid för dem att lita på oss. Det är jättejobbigt när man känner att man behöver ryta i för att bli lyssnad på men ibland kan att vara tydligare hela vägen hjälpa. Dvs. man behöver inte vara sträng eller hård utan "bara" väldigt väldigt tydlig.

Ja vädret ställer verkligen till det nu.

Håller tummarna för det

Jag har ridit ett par sådana hästar, som bara blir nervösa av för mycket "frihet". En som inte kunde skritta på hellånga tyglar ute, då hittade han till slut alltid något att bli rädd för. Med lätt kontakt i handen knallade han bara på.
En annan höll på att vända ofta, särskilt när han "visste" att vi var på väg mot något läskigt. Honom provade jag alla möjliga lösningar på, trava på i friskt tempo, vänta ut, sysselsätta osv. Inget funkade, tills den dagen jag ledsnade och röt i åt honom att han skulle skärpa sig då gick han fram som inget hänt!
Så jag håller med, vissa hästar vill bara ha tydligare styrning och ramar, och ibland får man hitta en lösning utanför sin egen ryggsäck

 

[kryddelydd]

Då när jag provat (vet inte om du menar mig eller generellt)
Har jag sett till att hon rört sig ordentligt i paddock två dagar innan, sen ridit i paddock först för att sedan provat uteritt. Såklart inte i mörker

Mörker var promenader jag har försökt med då jag skulle försöka aktivera henne och skapa ett bra band tillsammans med henne ute ensamma tillsammans

Jag fick en häst i somras.
Det är en fd galopphäst, trevlig och väldigt fin att se på. Rör sig trevligt.
Men jag gillar inte uteritter med honom, eftersom han blir spänd och taktar på hemväg (då blir det skritt, inget springande här inte).
På ridbanan är han helt OK, om än inte så utbildad och ibland blir han spänd (särskilt när han inte förstår vad jag vill).
Så jag tänker att jag ska rida honom på ridbanan tills vi är helt överens om signalerna, och han har insett att han inte behöver bli spänd och jag vet hur han reagerar om jag behöver ta i lite mer (fick information om att han skickar av ryttare när han inte blir nöjd och är för gammal för att vilja åka av).
Så den här vintern blir det ridbana och nu när ridbanan inte fungerar (fel sorts snö) så får han väl vila tills det är vår igen.
Jag tror säkert att han kommer att bli en trevlig pålle framöver, men vi behöver hitta kommunikationen bättre först.

Men jag har ju som målsättning att vi ska komma överens, och han ska utbildas i den takt det tar. Jag har inget behov av att skynda på något - inte heller uteritterna även om jag tycker att det är trevligt att rida ut.
Och så ska han få bo kvar tills han blir för gammal och då får dö. Det var också villkoret när jag fick honom: inte säljas, inte lånas ut.

 

[Nepenthe]

Fast kommentarer och tips får man ju oavsett storleken på stall och bara för att det finns fler hästar så behöver det ju inte vara flera människor. I ett stall var jag enda inackorderingen men stallägaren har flera hästar. Kommentaren om mockningen var nog inte illa menad och säkert in den om Strömsholm heller.

Nu har jag hästarna själv och får ständigt höra hur jobbigt jag har det som måste köra vatten på vintrarna men jag tycker det fungerar bra så länge jag kan köra till hagarna.

Okej, i detta stall jag står i ser vi lika på saker och skötsel av hästarna så det är bara trevligt, lättsamt och roligt att hjälpa till extra. Vi löser problem, pass bra och jag litar på att de som har pass gör det som ingår.

Nej det var den säkert inte men när någon har panik, gråter och tror att hens häst kanske inte kommer få leva mer så kanske man inte behöver säga så?
Hon får tycka vad hon vill men just DÅ kanske det inte passar?
Mockningen var ju ett ganska självklart svar på den frågan, ja jag hade hellre haft en hel häst och inte åkt till stallet två gånger per dag och mockat?

 

[Nepenthe]

Jag har ridit ett par sådana hästar, som bara blir nervösa av för mycket "frihet". En som inte kunde skritta på hellånga tyglar ute, då hittade han till slut alltid något att bli rädd för. Med lätt kontakt i handen knallade han bara på.
En annan höll på att vända ofta, särskilt när han "visste" att vi var på väg mot något läskigt. Honom provade jag alla möjliga lösningar på, trava på i friskt tempo, vänta ut, sysselsätta osv. Inget funkade, tills den dagen jag ledsnade och röt i åt honom att han skulle skärpa sig då gick han fram som inget hänt!
Så jag håller med, vissa hästar vill bara ha tydligare styrning och ramar, och ibland får man hitta en lösning utanför sin egen ryggsäck

Ja jag provar mig fram lite vad som fungerar bäst

 

[Nepenthe]

Jag fick en häst i somras.
Det är en fd galopphäst, trevlig och väldigt fin att se på. Rör sig trevligt.
Men jag gillar inte uteritter med honom, eftersom han blir spänd och taktar på hemväg (då blir det skritt, inget springande här inte).
På ridbanan är han helt OK, om än inte så utbildad och ibland blir han spänd (särskilt när han inte förstår vad jag vill).
Så jag tänker att jag ska rida honom på ridbanan tills vi är helt överens om signalerna, och han har insett att han inte behöver bli spänd och jag vet hur han reagerar om jag behöver ta i lite mer (fick information om att han skickar av ryttare när han inte blir nöjd och är för gammal för att vilja åka av).
Så den här vintern blir det ridbana och nu när ridbanan inte fungerar (fel sorts snö) så får han väl vila tills det är vår igen.
Jag tror säkert att han kommer att bli en trevlig pålle framöver, men vi behöver hitta kommunikationen bättre först.

Men jag har ju som målsättning att vi ska komma överens, och han ska utbildas i den takt det tar. Jag har inget behov av att skynda på något - inte heller uteritterna även om jag tycker att det är trevligt att rida ut.
Och så ska han få bo kvar tills han blir för gammal och då får dö. Det var också villkoret när jag fick honom: inte säljas, inte lånas ut.

Ok, jag förstår och det är beundransvärt

Jag är tyvärr lite så att jag vill få ut "mer" därav uteritter då det är en av orsakerna till att jag har egen häst
Har inte världens bästa ekonomi och bara råd med just en häst och då vill jag kunna rida ut ensam. Det var därför jag köpte just henne.

Passar på att påpeka igen att detta såklart inte är hästens fel utan mitt eget

 

[TinyWiny]

Jag har ridit ett par sådana hästar, som bara blir nervösa av för mycket "frihet". En som inte kunde skritta på hellånga tyglar ute, då hittade han till slut alltid något att bli rädd för. Med lätt kontakt i handen knallade han bara på.
En annan höll på att vända ofta, särskilt när han "visste" att vi var på väg mot något läskigt. Honom provade jag alla möjliga lösningar på, trava på i friskt tempo, vänta ut, sysselsätta osv. Inget funkade, tills den dagen jag ledsnade och röt i åt honom att han skulle skärpa sig då gick han fram som inget hänt!
Så jag håller med, vissa hästar vill bara ha tydligare styrning och ramar, och ibland får man hitta en lösning utanför sin egen ryggsäck

Precis. Jag är absolut inte för att ryta och domdera men att vara tydlig (utan att vara otrevlig) i vardagen ger hästarna den tydlighet de behöver för att förstå vad vi vill och hitta tryggheten i det och i oss. Mjäkighet och inkonsekvens är det farligaste som finns när det kommer till hästar. Respekten måste självklart vara ömsesidig och båda måste självklart lyssna på varandra men man behöver vara tydlig med vad det är man är ute efter så att hästen vet att det inte är något att vara rädd för. Jag har en som när han blir rädd som mest studsar till. Gör ryttaren däremot en grej av det, rycker tag/kortar tyglarna en massa, kickar till/klämmer åt hårt med skänkeln eller annat så att han känner det som att han inte kan studsa till och eventuellt flytta sig några steg, dvs. reagera, så kan han ställa sig och verkligen bli rädd på riktigt och då inte för det han blev rädd för först utan av obehaget ryttaren ger honom. Det blir för mycket när han ovanpå det han blev rädd för blir instängd av ryttaren, då blir det lätt panik. Får han däremot utrymme, några lugnande ord, en strykning på halsen, så blir det inte mer än just att han studsar till och kanske tar ett par steg bort ifrån det han upplevde skrämmande. Oftast inte ens det. Jag som känner honom vet vilka grejer han eventuellt kan reagera för och då blir det ofta bara att han stannar till, tittar storögt och fortsätter sedan som inget just för att jag ger honom utrymme. Hästen kan ju inte veta vad vi vill om vi inte berättar det för dem på ett trevligt och vänligt sätt och en häst som aldrig har ridits ut och hittat nöjet och tryggheten i det kan omöjligt veta att det är något ofarligt och till och med trevligt. Då behövs tydligheten. Det lite (o)lustiga i det är att endel verkligen tror att en häst som annars rids samlat på bana ska kunna gå rätt ut i det okända utan något stöd alls och att det ska gå bra. Säger inte att någon i tråden tror det men det är ett fenomen jag då och då stöter på.

 

[Mia_R]

Ok, jag förstår och det är beundransvärt

Jag är tyvärr lite så att jag vill få ut "mer" därav uteritter då det är en av orsakerna till att jag har egen häst
Har inte världens bästa ekonomi och bara råd med just en häst och då vill jag kunna rida ut ensam. Det var därför jag köpte just henne.

Passar på att påpeka igen att detta såklart inte är hästens fel utan mitt eget

Se det inte som att du gjort fel, du köpte en häst du trodde skulle passa dig och det är klart det är deppigt när det inte fungerar som tänkt.

 

[Nepenthe]

Se det inte som att du gjort fel, du köpte en häst du trodde skulle passa dig och det är klart det är deppigt när det inte fungerar som tänkt.

Tack

 

[kryddelydd]

Ok, jag förstår och det är beundransvärt

Jag är tyvärr lite så att jag vill få ut "mer" därav uteritter då det är en av orsakerna till att jag har egen häst
Har inte världens bästa ekonomi och bara råd med just en häst och då vill jag kunna rida ut ensam. Det var därför jag köpte just henne.

Passar på att påpeka igen att detta såklart inte är hästens fel utan mitt eget

Jag tycker att din inställning i dina inlägg är tydlig - och bra.
Sedan kan man ha olika tankar kring behålla, ge tid, eller sälja.
Rätt eller fel kan nog bara en själv avgöra egentligen.

Försöker inte säga att det är fel att sälja.
Däremot väldigt synd om du tänker att "sluta med hästar" är det självklara alternativet.

 

[cassina]

Jag köpte min absoluta drömhäst. Det var min tränare som skulle sälja sin tävlingshäst. Provridningen gick allt annat än bra, jag hittade inte alls knapparna. Hon var så mycket känsligare än min dåvarande gamla häst. Men min tränare var övertygad om att det skulle fungera och jag skulle ha möjlighet att få hjälp av honom regelbundet. Jag lovar att hela första året var hemskt. Så många gånger jag ville ge upp och sälja henne! Men plötsligt från ena dagen till den andra så bara fungerade saker på ridbanan.

Jag fick ta en sak i taget. Först att vi var okey i ridhuset, sedan på utebanan och slutligen skogen. Nu hade jag tillgång till bra hjälp dagligen om så behövdes och denna person red ut med henne när inte jag fixade det.

Jag är glad att jag inte sålde henne, att det fick ta lite tid. Men hade jag inte haft så bra hjälp så vet jag inte vad som hänt. Sen tror jag som flera andra här att din häst kanske skulle fungera bättre på en större anläggning. Kanske också lite lättare att få hjälp.

 

[WBanna]

Kan vara för jag är lite folkskygg med.
Finns alltid nån som inte låter en vara, ger tips som man inte bett om, tycker till om det mesta.
Det värsta var när jag stod med mitt sto där distriktarn sagt att hon trodde hästens ben var brutet och hade spjälat upp det med kvastskaft påväg till Strömsholm, en lördag.
Så står en av tjejerna och ryktar sin häst och säger att hon skulle INTE åkt till strömsholm utan hon skulle åkt till en annan klinik.

Då hade jag och distriktarn redan ringt Strömsholm och sagt att snart kommer vi med ett misstänkt brutet ben.

Sen red en annan tjej förbi när jag stod flera månader och mockade både box och sjukhage och sa "men guuuud din lilla stackare! Kan inte vara kul att bara mocka hela tiden"

Jag tycker den ryktande tjejen verkar mycket klok...

 

[Bonica]

Kan vara för jag är lite folkskygg med.
Finns alltid nån som inte låter en vara, ger tips som man inte bett om, tycker till om det mesta.
Det värsta var när jag stod med mitt sto där distriktarn sagt att hon trodde hästens ben var brutet och hade spjälat upp det med kvastskaft påväg till Strömsholm, en lördag.
Så står en av tjejerna och ryktar sin häst och säger att hon skulle INTE åkt till strömsholm utan hon skulle åkt till en annan klinik.

Då hade jag och distriktarn redan ringt Strömsholm och sagt att snart kommer vi med ett misstänkt brutet ben.

Sen red en annan tjej förbi när jag stod flera månader och mockade både box och sjukhage och sa "men guuuud din lilla stackare! Kan inte vara kul att bara mocka hela tiden"

Men det sista hade jag med kunnat säga. Vad var det elaka med det ?!

 

[Raderad medlem 19815]

Jag tycker den ryktande tjejen verkar mycket klok...

Och jag tycker att det är otroligt störigt när folk kommer med råd man inte bett om.

 

[Bonica]

Och jag tycker att det är otroligt störigt när folk kommer med råd man inte bett om.

Ja i en sådan situation vill man höra något snällt inte råd.