Förstört förtroende?

[Sockerbit]

För drygt 10 dagar sedan blev min 10 månaders valp akut dålig och lades in på OP på djursjukhus. Jag blir senare uppringd för att personalen inte ens vågar öppna dörren till hennes bur för att hon är arg och gör utfall (därav får hon ligga i både kiss, bajs och kräk med en nyopererad mage). Det är en relativt liten hund, Cocker spaniel och tanken som genast slog mig var hur man gör när man får in en stor hund med lite humör.

Men främst är det hennes förtroende för människor som har fått sig en stor törn När jag kom in på besök (för att städa hennes bur och se till att de kunde koppla dropp) så gör hon utfall mot gallret bara någon av djursjukvårdarna eller veterinären öppna dörren till det rum hon satt i.

En dag senare blir jag uppringd och ombedd att ta hem henne för att de klarar inte av att hantera henne överhuvudtaget. Väl hemma är humöret som förbytt (en smula misstänksam möjligtvis), hon är glad och pigg och tillfrisknar enligt plan.

Idag var vi tillbaka för stygntagning. Hon markerar och morrar direkt när någon ur personalen bara går förbi henne och det krävs tratt och munkorg för att jag ens ska våga låta personalen röra henne (för deras säkerhet). Förtroendet för främmande människor är helt i botten, man ser direkt på hennes kroppsspråk att hon ogillar läget. Ute i bilen är hon sitt goa glada jag igen.

Hur gör jag nu? Hur och vad skulle ni göra för att komma tillrätta med detta?Hunden i sig är en hund som i grunden är en smula osäker men har samtidigt ett jädra humör och tar inte vad som helst. Detta är en hund som jag har planer på att tävla med i framtiden, så att tex kunna visa tänderna för en främling är en sak som kommer att dyka upp. Men främst vill jag kunna åka till veterinären när det krävs utan att hunden mår dåligt och även slippa riskera att personal blir bitna.

 

[Philosophia]

Sv: Förstört förtroende?

Mitt råd är att inte göra någon affär av det. Låt hunden smälta det som har hänt och bygg sedan medvetet positiva erfarenheter av främmande människor och så småningom också människor på djursjukhus.

När min förra hund låg inne i nio dagar på djursjukhus så blev hon som en kobra när den smärtstillande effekten av opiater började klinga av. De satte då in rimadyl istället, men det blev ett glapp där de inte riktigt fick smärtstillandet att fungera. Tydligen hade hon varit riktigt besvärlig, men aldrig någonsin att de hade låtit henne ligga i buren med bajs och urin! Istället försökte de lugna och distrahera henne med köttbullar och leverpastej medan de hanterade henne. Jag blir fortfarande rörd till tårar när jag tänker på hur väl de behandlade henne, inte bara när hon hade ont utan under hela vistelsen!

Det du beskriver låter ju rätt vedervärdigt. Ett nyopererat djur (ja, egentligen inget djur!) ska ligga i sin egen avföring.

 

[AgentCarter]

Sv: Förstört förtroende?

Min hund blev dålig i ungefär samma ålder som din, innan dess hade hon aldrig visat aggressiva tendenser men på mottagningen blev vi tvugna och ha på henne munkorg då hon var som förbytt. Dock så gick alla de problemen över så fort jag hade åkt.

Det som märktes efteråt var att hon hade problem med folk i vita kappor ett tag, men man fick be om ursäkt till de tanterna hon skällde ut.
Det var inte några problem med veterinärer efteråt, men första veterinärbesöket efter så valde jag att åka till en veterinär som var väldigt duktig på hundar.

 

[Blueberry]

Sv: Förstört förtroende?

När Ivan kommer till veterinären kommer de och möter oss i väntrummet med en munkorg.
Han är känd. Eller ökänd, snarare.

För Ivans del handlar det i grund och botten om att han kräver en viss hälsnings- och introduktionsritual när det gäller nya (ej etablerade) människor (och hundar), och det tar lite längre tid än vad veterinären/vårdaren har tid med. Han är ingen tuff hund, utan en osäker kille som hugger när han känner sig trängd och tror att anfall är bästa försvar. Och som strössel på glassen har det hänt lite otäckheter i samband med just veterinärbesök, vilket verkligen inte har gjort något bättre. Han är sitt allra värsta jag hos veterinären.

Något som däremot gör saken bättre är att träna.
Vi åker till veterinären och miljötränar ibland. Sitter i väntrummet, chillar lite, får godis, tittar på andra hundar, myser.
Folk som hälsar på här hemma får visitera honom när han har accepterat dem.
Vi klipper även klorna hos veterinären som träning.
Ringträning är en annan sak som är guld värt.

 

[Jenka]

Sv: Förstört förtroende?

Åk till veterinären ofta!
Bara sitt i väntrummet och miljöträna. Gör det positivt och låt personalen ge godis när hon är redo för det. Så småningom kan du säkert få komma in i ett rum (om de har tid/plats över) och kanske visa tänderna för personalen.
Samma sak med främlingar i andra sammanhang.

Tycker för övrigt det låter konstigt, borde inte veterinären ha rutiner för hundar med sämre temperament också? Men det har jag iof ingen erfarenhet av.

 

[MiniLi]

Sv: Förstört förtroende?

Jag skulle låta henne bli frisk och komma till ro ordentligt innan jag gjorde någon affär av det hela. Kanske blir det bättre av sig självt, kanske kommer ni få ägna lite tid åt att träna.

När du väl känner att du vill börja träna så handlar det om att ge hunden chans till positiva upplevelser. Klura lite på vad som är svårt för hunden. Är det alla människor? Alla människor på vet. stationen? Alla människor som ser ut som en veterinär? Vad är jättesvårt och vad är bara lite svårt?

Sen får du träna henne successivt, lite i taget så att det aldrig blir för svårt.
Se till att du är hennes stöd och att du har en plan för hur du kan hjälpa henne.
Belöna och uppmuntra när hon är duktig.

Så småningom kommer hon säkert få nya trevliga minnen som kan sudda ut det där otäcka

 

[Ainon]

Sv: Förstört förtroende?

Tror du det är själva miljön, dvs kliniken, som är det stora problemet eller "personalen"?, oavsett så kan det vara bra att "attackera" det från flera håll när hunden väl kommit till ro ordentligt hemma.

Mitt tips är att låna/köpa ett set klinikkläder för att i hemmiljö visa att alla klädda så inte är "elaka" och kombinera det med att bara kunna vara utanför kliniken eller sitta i ett hörn i väntrummet och äta hundgodis för att till sist, när hunden är avslappnad, boka tid hos en djurvårdare på kliniken för att få komma in i ett undersökningsrum och bli klappad lite.

I övrigt låter det rätt normalt att, som ts klinik gjort, vid en såpass extremt aggressiv/rädd hund kalla in djurägaren för hjälp när hantering är omöjlig och sedan skicka hem hunden om det fortfarande inte fungerar öht. Verkar ju inte som (och det hoppas jag stämmer) om de låtit hunden ligga i smutsen precis utan kontaktat ägaren direkt.

 

[Sockerbit]

Sv: Förstört förtroende?

I övrigt låter det rätt normalt att, som ts klinik gjort, vid en såpass extremt aggressiv/rädd hund kalla in djurägaren för hjälp när hantering är omöjlig och sedan skicka hem hunden om det fortfarande inte fungerar öht. Verkar ju inte som (och det hoppas jag stämmer) om de låtit hunden ligga i smutsen precis utan kontaktat ägaren direkt.

Problemet är att vi blev kontaktade först efter cirka 2 dagar efter OP angående deras problem med att hantera henne. När de sedan kontakta mig åkte jag dit direkt och rengjorde, matade samt såg till att de kunde koppla dropp. Vid detta tillfälle påtalade jag att jag bara var ett samtal bort (bor drygt 3 min med bil därifrån), samt att jag hellre såg att de ringde mig (även under natten) än att hon fick sitta i skiten som hon hade gjort innan jag kom. Nästkommande dag hör de inte av sig alls och då antar vi att det gått bra. Sedan kommer ett samtal tidigt på morgonen dagen efter att de tycker vi ska ta hem henne för att de inte kan hantera henne. Som en klok människa på buke sa, de hade med lätthet kunnat fösa över henne i en ren intilliggande bur (hon hade en hel korridor med 4 burar för sig själv).

Jag jobbar själv inom djursjukvården (häst) och är väl införstådd med en del av problematiken men är väldigt skeptisk till hur de skötte det hela... Att ringa är inte svårt (och jag jobbar i grannbyggnaden)

 

[Ainon]

Sv: Förstört förtroende?

Aha, då håller jag med om att det verkar kunnat ha skötts mycket bättre. Förhoppningsvis ändrar de väll de rutinerna med ägarkommunikation efter påpekandet.

Putta över till en annan bur är ytterst praktiskt även med hundar som bara är lite tveksamma så att man slipper tränga sig på de i buren i onödan. Kan dock vara svårt med riktigt rädda hundar som bara trycker längst in och kan tänka mig att jag skulle tveka om jag tror att hunden skulle få för sig att attackera över den öppna burdörren (aldrig stött på tack och lov).

 

[Sockerbit]

Sv: Förstört förtroende?

Fösa över i en bur bredvid kan vara en bra lösning i många situationer. Just på detta stället har man dessutom burar där man kan stå raklång inuti (så slipper man luta sig in och riskera att bli påhoppad) och dessutom öppna upp gallret så man bildar en infångare liksom.

Precis ja, det är ägarkommunikationen jag är missnöjd med. Och det var minst lika mkt för hundens skull, som för personalen (tycker man inte det är skönt att ägaren istället hanterar hunden för att själv slippa riskera att bli biten?).

 

[Sleepy]

Sv: Förstört förtroende?

Hade hunden visat sådana tendenser tidigare? Låter helt otroligt att en liten tio månaders plutt skulle vara så pass aggressiv att personal på ett djursjukhus inte kunde hantera den.

 

[Sockerbit]

Sv: Förstört förtroende?

Nej. Och visst var hon arg, det fick jag se med egna ögon. Men inte så att hon skulle behöva sitta i sin egen skit. Det jag undrar egentligen är vad de gjort som kan ha utlöst det hela, för jag tror ju inte bara hon fått en flipp och blivit aggresiv för ingenting. Dock har jag upplevt att det tidvis under vissa pass är mindre rutinerat folk som jobbar, och andra pass är det riktiga hundmänniskor med 30 års erfarenhet.

 

[Philosophia]

Sv: Förstört förtroende?

Jag tippar på smärta. Kanske smärtstillandet inte fungerade som det skulle?

 

[Sockerbit]

Sv: Förstört förtroende?

Skulle kunna vara en bra gissning. Men hon var ok då fort hon kom hem, så jag är tveksam. OM det inte är så att de inte givit henne smärtstillande för att hon har varit aggressiv pga smärtan efter OP. Jag gav henne smärtstillande när hon kom hem och hon uppvisade ingen smärta och var pigg och glad. Vore ju fruktansvärt om man låtit bli att ge henne för att man inte vågat...

 

[Jenka]

Sv: Förstört förtroende?

Smärta och rädsla/stress är väl rätt troliga kandidater. Krävs nog inte mkt "äkta" aggressivitet för sådana reaktioner.
Tycker dessutom att personal på djursjukhus gärna håller sig på den säkra sidan sas, vilket jag absolut förstår.

 

[Sleepy]

Sv: Förstört förtroende?

Visst kan de ha ont och känna sig osäkra, men det brukar aldrig vara nåt problem för hantering och medicinering. Smärtstillande sätter man ju in innan de börjar få ont dessutom. Är det hundar som behöver munkorg så finns ju det att tillgå.

 

[escodobe]

Sv: Förstört förtroende?

Min annars genomsnälla rottis blev skitsur på ett visst preparat. Han såg ut och uppförde sig som om han hade århundradets baksmälla och Fan ta den som förde oväsen typ...

Han var betydligt trevligare utan, och både röntagdes och pillades i stora sår där berättade attde annars helst drogar.

Så det är ju inte omöjligt att hon fått sig ett frispel, men illa att de inte hanterat situationen bättre.

 

[Lona]

Sv: Förstört förtroende?

*KL*
Vad förbannad jag hade blivit om det var min hund och de inte hade ringt !
När min RR var 9 mån så skadade hon sig ganska illa i halsen och blev inlagd. Utgången var oviss och när jag ringde avdelningen dagen därpå och frågade hur det var med henne så fick jag svaret att "hon är inte här".
Jag tänkte att "vad f-n har hon dött och så har de inte kontaktat mig" men personen fortsatte "vi kan ju inte ha en valp i bur hur mycket som helst, hon är i lunchrummet med personalen" . Tack!!
De var hur gulliga med henne som helst trots att hon var tämligen misstänksam.

TS: Jag skulle som någon skrev låta henne läka och bli smärtfri först, sedan träna gradvis. Börja någon annanstans än hos veterinären, med folk i största allmänhet, och sedan i väntrummet osv.
Se till att inte göra någon affär av det, tycker hon att folk är läskiga så ignorera henne och stå och småprata tills hon själv eventuellt tar kontakt. Låt aldrig någon tvinga sig på henne om det kan undvikas!
Parallellt med detta skulle jag hantera henne mycket själv: titta på tänder, kolla öron, lyfta på tassar, klämma och känna, även snällt lägga på rygg. Om hon är bekväm med att du och andra hon litar på kan hantera henne även på mindre behagliga sätt så är det lättare att acceptera att andra gör det - för förr eller senare behövs det antagligen.

Och så hade jag nog övervägt att byta klinik om möjligt, jag hade inte velat att de skulle hantera min hund igen.

 

[Sockerbit]

Sv: Förstört förtroende?

Vad härligt att höra att din valp fick hänga med personalen

Hon är problemfri för mig att hantera, jag kan utan problem lägga henne på sidan och kolla på såret, kolla tänder/naglar osv. Hon är smärtfri och pigg i princip sedan hon kom hem, hon fick smärtstillande mest för säkerhetsskull de första två dagarna hemma och sedan trappades det ner för att ta bort helt.

I normala fall använder vi oss inte utav denna klinik, utan har en privat veterinär. Men när det inträffar någon under natten och helg så har man inte mkt att välja på, speciellt om det är saker som kräver OP eller andra ingrepp. Stället har väl överhuvudtaget skamfilat rykte, och ingen rök utan eld Och trots att jag jobbar under samma aktiebolag fast på stordjurssidan känner jag mig inte trygg med att lämna henne på smådjur.

 

[MiniLi]

Sv: Förstört förtroende?

Får man fråga vilken klinik det är? Någon av de stora som man kan tänkas hamna på någon gång?

Att din valp är så trygg med dig är ju ett gott tecken. Ni kommer säkert reda ut det här jättebra bara hon får tid på sig att hitta sitt självfötroende igen