Förstärkning!

[Lusidor]

Hur tänker och gör ni då ni behöver förstärka hjälperna.Då detkänns som om hästen helt klart förstår men likssom inte tar saker på allvar eller inte har nog respekt för hjälpen i det ögonblicket.

Tex då den är lite lojare eller något tar emot, men nyttan att utföra övningen bra och vara lätt på hjälperna är större än nyttan av att vara snäll o försiktig.

Särskillt på hästar som inte är så superkänsliga och tål en hel del.. och nästan verkar kunna bestämma sig för att ta emot vad som helst bara den får såsa lite till. Inte just såsa som i vara trött o lat, snarare odisciplinerad och lite respektlös.

Alltså, för att inte vara för snäll så att lydnaden och lättheten blir lidande.

Förstärker ni med spö, har någon sporrar för att vara tydligare, eller tycker ni hästen alltid svarar då ni förstärker enbart med ökat tryck i hjälpen.
Pratar nu om hästar som är känsliga och superfina ibland eller oftast, men kan behöva få upp reaktionstiden och respekten för hjälperna vid vissa tillfällen.

..Ähm, min lyssnar super då han känner för det men behöver lite pondus i hanteringen så fort det kommer ngt roligare i blickfånget eller han är lite lätt kvällstrött...

 

[via]

Sv: Förstärkning!

Jag ökar inte trycket i hjälpen. Jag förstärker med spö.
Anledningen till att jag inte ökar trycket i hjälpen, är att jag inte vill att hästen ska vänta med att reagera tills den starkare hjälpen kommer. Det är ju den lättare hjälpen jag vill ha reaktion på, så det är ouppmärksamhet på den jag korrigerar.

Steg nummer ett är såklart att försäkra sig om man man inte själv är ur timing då man ger hjälpen.

 

[Lusidor]

Sv: Förstärkning!

Det låter vettigt. Att förstärka med ökat tryck försätter ju ryttaren ur balans om det blir för intensivt oxå.
tex om hästen inte svarar då man lägger an skänkeln och vill flytta bakdelen och man lägger till tryck känns det ju hur man tappar lite av den riktigt balanserade sitsen.
Då benmusklerna spänns så rubbar det ju resten av rörelsen/fokuset i hela kroppen. Om man inte har en helt oberoende skänkel som kan spännas och röras helt utan att det rubbar bäckenet. Men det är nog svårt då vi pratar riktig förstärkning.

Någon som förstärker med sporrar, eller snarare förtydligar?

Några långbeningar som måste rida á la övervuxen ponnyryttare då ni vill nå fram med en förstärkt underskänkel?

 

[bigganl]

Sv: Förstärkning!

Jag gör som Via, förstärker med mitt spö. Det blir en tydlig markering och resultatet är oftast att hästen svarar på den mindre hjälpen nästa gång den kommer.
Min tränare vill att jag rider med sporrar men jag vill vänta med det om det går. Jag är långbent och måste dra upp min häl för att kunna använda underskänkeln när det behövs. (Vi får väl se vad han säger till hösten. )

 

[Fredrik_]

Sv: Förstärkning!

Det låter vettigt. Att förstärka med ökat tryck försätter ju ryttaren ur balans om det blir för intensivt oxå.
tex om hästen inte svarar då man lägger an skänkeln och vill flytta bakdelen och man lägger till tryck känns det ju hur man tappar lite av den riktigt balanserade sitsen.
Då benmusklerna spänns så rubbar det ju resten av rörelsen/fokuset i hela kroppen. Om man inte har en helt oberoende skänkel som kan spännas och röras helt utan att det rubbar bäckenet. Men det är nog svårt då vi pratar riktig förstärkning.

Någon som förstärker med sporrar, eller snarare förtydligar?

Några långbeningar som måste rida á la övervuxen ponnyryttare då ni vill nå fram med en förstärkt underskänkel?

Hästar kommunicerar med varandra genom att
1 Be
2 Beordra
3Verkställa.

Så kommunicerar jag också med hästen på marken.

Jag ber
säger till
ser till att de gör....

Detta handlar om rent "personligt utrymme" dvs hästen skall flytta sig för mig.

Att vara konskevent, är ju av vikt även när man rider, men där måste man ju först vara väldigt väldigt säker på att det inte är man själv som är problemet, dvs orsaken.

Ingen vits att driva på en häst, som står emot för att man själv hindrar den.

Det samma gäller för sidförande - så fort hästen är tämjd och förstår innebörden av sidförande och den inte lyder så beror det i 99 % av fallen på att ryttaren ger motsridiga hjälper.

Börjar man insisitera då - istälelt för att reda ut orsaken hos sig själv så binder man ris tills in egen rygg - och får en häst som på sikt tappar lusten att samarbeta.

Sedan angående underskänkeln - så på vissa hästar så måste man böja knäet. Underskänkeln kan inte inverka om den inte har kontakt med hästen.

Fladdrar underskänkeln har man inte kontroll över sin sits - och då ska man inte förstärka hjälperna - om man inte vill ha en okänslig häst.

Enligt min erfanehet måste man förstärka tygeln om hästen drar - busar - lyder den inte förhålningen så är det snarare motstridiga hjälper = jag som gjort fel. Det är lätt att ge motstridiga hjälper när man förhåller


Likaså att gå fram.
Om man är sparsam med underskänkeln till vardags och i huvudsak rider med sitsen så så svarar hästen på underskänkeln - då är _den_ - det förstärkanda framåt som man tar till då hästen står emot - men först skall man nog checka av kroppen - så att man själv inte är orsaken till att hästen står emot

 

[Lusidor]

Sv: Förstärkning!

Jag är helt med på resonemanget och det är så jag har som avsikt att bete mig i ridning och hantering.

Men ibland väljer min väldigt dominante och kunglige häst att strunta i hjälper totalt. Det som igår gav en snabb och korrekt reaktion kan idag ge noll och inget alls gensvar, därför att han kanske känner för att strosa iväg till den där tuvan med godis och smaka, eller tittar intresserat på en trana på åkern osv.
Lite "har jag lust så gör jag".

Nu frågar jag i den här tråden hur ni andra väljer att förstärka då hästen inte svarar och en förstärkning är det rätta. Vill ju inte tillfoga starkt obehag om det inte behövs, men ofta ger det en väldigt positiv effekt. helt lugn häst som säger, visst ok då, jag arbetar ett tag. (hästen nästan ber om och kräver pondus.. ovant för en som gillar fullblod och känsliga nervisar..)

och en spöhjälp är effektiv i vissa lägen, men lite krånglig i andra. och jag har tankar på att ta på ett par sporrar för att slippa konstra för att nå den del jag vill nå exakt NU. För lite lydnad är ju ett måste, annars blir man ju tokig!

Så vad säger ni om för o nackdelar med olika typer av förstärkning?
Rösten är effektiv! Men vill inte trubba av den effekten heller. Det lär dom sig ju fort att rösten känns inte! bara hörs!

 

[Fredrik_]

Sv: Förstärkning!

sporrar är ju till som förfining - inte förstärkning.

Som du beskriver så är det ju en hsät som inte riktigt är tämjd.

och då är det ju spö som gäller

be - beordra - smäll

konsekvent

sedan om den tar egna vägar - så gäller det ju att du är snabb i reaktionen. Du måste ju tänka till innan, så att du är beredd.
I knepiga situationer kan man ha två spön


Skall man använda spö skall man aldrig göra det i vredesmod - utan långt innan man blir arg

Be - beordra - smäll

Bryskt ja - men begripligt

 

[cristobal]

Sv: Förstärkning!

Trots min begränsade erfarenhet lägger jag mig i här. Jag skulle arbeta medvetet med lydnadsbefrämjande träning. Om hästen förstår och jag som ryttare gör rätt, så är det ju lydnaden som saknas.
Och det finns väl många sätt att träna lydnad?
Kanske jag ibland har gjort något åt det hållet; à la Malinskys gamla tråd om okonventionella träningsmetoder. Jag kör helt enkelt med ledande tygeltag i serpentiner en stund för att väcka hästens uppmärksamhet. Fast ibland räcker ju inte det heller...

 

[MorvanMorr]

Sv: Förstärkning!

Jag förstärker alltid med spö (rider väldigt sällan med sporrar), men har en känslig häst så det behövs för det mesta bara att man nuddar vid så reagerar han. Kan ju vara lite knepigt med hästar som emellanåt stänger av - man får se upp så att det inte blir kapprustning. Min erfarenhet är att man kan göra mycket nytta från marken, tex med enkel tömkörning där man håller sig nära hästen. Jag upplever också att min häst blir lydigare och "snabbare" när jag rider barbacka i grimma än när hela munderingen är på, men det kanske säger mer om mig än om honom...

 

[axel]

Sv: Förstärkning!

Om man är konsekvent o inte använder sporren i onödan tycker jag att man hellre kan säga till med den- hörru

Vad jag vet så rider brink utan spö o sparkar hellre till en gång med sporren- den som den ska lyssna på.

AvG gör likadant.

 

[Lusidor]

Sv: Förstärkning!

Om man är konsekvent o inte använder sporren i onödan tycker jag att man hellre kan säga till med den- hörru

Vad jag vet så rider brink utan spö o sparkar hellre till en gång med sporren- den som den ska lyssna på.

AvG gör likadant.

Tänkte lite så. Att om jag lägger till skänkeln, och inte får svar. Så tar det tid och blir lite otydligt om det kommer en spöhjälp tex på baken. För att lägga spöet där skänkeln las till är ju väl svårt!

Jag vill ha svar direkt för liten skänkelhjälp. Inte ta i mer eller i vissa lägen behöva hala bak armen och lägga spöt.
Och det är väl förfining. Att öka reaktionstiden. Att behöva göra mindre, få en lydig häst.
Skulle inte vålda på (norrländska?)om det verkar som om den inte kan.

Hästexempel.. Om förstärkning öht.
Tänkte göra en diagonalsluta över vägen. Hästen fortsätter helt oberörd av ytterskänkeln rakt fram böjd.
krånglade dit spöet och nådde ner på ytter baklår med en liten pet. och jisses, en diagonalsluta med skarp tvärning, bra böjning och lydig lugn häst. Först inget alls sedan perfekt.

Där är det väl fråga om ren ignorans. Hästen saknade respekt för skänkelhjälpen, för övningen var ju plättlätt då den reagerade.

Kanske en sporre som förstärkning skulle ge en ännu bättre o tydligare reaktion. (mer pedagogisk?!)
Har ju så långa ben och liten häst att sporren inte riskerar att råka ligga an i tid o otid iaf.

 

[Lusidor]

Sv: Förstärkning!

Jag upplever också att min häst blir lydigare och "snabbare" när jag rider barbacka i grimma än när hela munderingen är på, men det kanske säger mer om mig än om honom...

Det är nog psykiskt hon hästen!
Hade ett halvblod en sommar som var rena drömmen barbacka utan alla grejor, skydd och hjälpmedel.
Lyhörd till tusen. Och med allt på som ordinerat av "chefen" stängde han av och slutade försöka. Helt avtrubbad. Det var ett extremfall, men litegrann så kanske det är med din. Grejor på: kraven på, och då är det inte lika otvunget att lyda.

 

[cristobal]

Sv: Förstärkning!

Jag kanske tänker helt fel, men för mig ingår inte "skarpare" vapen som arsenal för att öka "lydnaden".
Först måste man väl fråga sig varför inte hästen gör det jag ber om?
Är det jag som ryttare som är dubbel eller otydlig? Håller jag omedvetet igen?
Och om det nu är så att hästen inte VILL göra det jag ber om, ja då är väl detta ett generellt problem mer än att det bara gäller tex en sluta som inte funkar. Något man får jobba på med längre framförhållning, kanske en massa jobb från marken, eller annat.
Brukar det inte sägas att man ska backa ett steg när det skiter sig?
Inte banka...

 

[axel]

Sv: Förstärkning!

Fast hästen ska vara framför skänkeln o lyssna på den.

det allra viktigaste är att man berömmer för en reaktion- oavsett om det inte var riktigt som man hade tänkt sig- bara att den reagerar.

Sen börjar man om med en fin hjälp.

 

[mackan]

Sv: Förstärkning!

Jag kanske tänker helt fel, men för mig ingår inte "skarpare" vapen som arsenal för att öka "lydnaden".
Först måste man väl fråga sig varför inte hästen gör det jag ber om?
Är det jag som ryttare som är dubbel eller otydlig? Håller jag omedvetet igen?
Och om det nu är så att hästen inte VILL göra det jag ber om, ja då är väl detta ett generellt problem mer än att det bara gäller tex en sluta som inte funkar. Något man får jobba på med längre framförhållning, kanske en massa jobb från marken, eller annat.
Brukar det inte sägas att man ska backa ett steg när det skiter sig?
Inte banka...

Håller med både Cristobal och Axel, och tycker det beror vilken situation vi pratar om och graden på problemet s.a.s

om det handlar om att hästen typ drar iväg och tänker äta gräs (Lusidor skrev detta tidigare nedan) så snackar vi knappast förfining av hjälperna med tex en sporre i min värld. Då får man nog ta i lite mer manhaftigt och grov korrigera först och främst.

sen RIDMÄSSIGT så är det ju som Fredrik säger - det är schysstare mot hästen att säga till ordentligt en gång. be - och sen markera om det inte hjälpte att be. PANG. markera. behöver inte vara kraft eller våldsamt - men tydligt och i rätt ögonblick. det är så hästar pratar med varandra, så det förstår den utmärkt.

tycker som sagt att om problemet är olydnad å det grövsta på ett grundplan, dvs hästen går inte ens åt det håll ryttaren vill. då handlar det som sagt inte om förfining/förtydligande av hjälper i den bemärkelsen. då måste man ta tag i problemet på grundnivå. oftast handlar det om avsaknad av konsekventhet. dvs man är otydligt och inte omedelbar och inte konsekvent på detalj nivå, utan tillåter små, små saker att bero lydnadsmässigt - och vips har hästen tagit "hela handen".

det absolut schysstaste mot hästen är att alltid alltid vara konsekvent. det förstår den och känner sig trygg med. då blir det inte samma utspel och grova avvikelser som det ska bli diskussion om. Okonsekvens från ryttarens/hanterarens sida, väcker stor osäkerhet hos hästen.

Hästen måste ju vara NÄRVARANDE - inte bara fysiskt, men även psykiskt - hos ryttaren för att ridning skall vara möjligt.

 

[IngelaH]

Sv: Förstärkning!

Jag upprepar ett par gånger, för att se om det är JAG som är otydlig och sen tar jag till det skarpaste jag behöver... Harklar mig, eller använder rösten.

Om jag petar till med sporre, får jag stanna och ta av mig sporrarna sen. Använder jag spö, så har jag gaspådrag som räcker fyra veckor framåt och får släppa spöet även om jag är mitt ute i skogen. Jag har fått köpa X antal nya spön senaste åren... Från marken SVIMMAR Tima om man använder spö, även om det bara är ett dressyrspö... Stirrig käring... Men visst, ibland får damen faktiskt acceptera att jag rider med spö. Och då VET hon att jag inte är att leka med.

 

[axel]

Sv: Förstärkning!

Jag kan gärna ta lite nerver av din

mina är väl trygga ibland med morsan

 

[IngelaH]

Sv: Förstärkning!

Gärna, ibland är det självplockning på nerver. Men ibland är nerverna bra o ha, när jag ändå behöver det där lilla extra. Att hon inte hade nerverna utanpå härom dagen när vi hade "buskrally" med stallkompisarna är jag glad för. Då hoppade ju JAG min häst, av misstag. Jag som inte får hoppa och kandar hade jag. De andra tänkte sig inte för, utan låg för långt före. Om min kompis ska hoppa min dam, vill hon ha löst spänd graman eller pelham och martingal... om det kan förklara lite...

Men jag hoppade björkstock i mjuk galopp med hängande stång tygel och sen galopperade vi lite framåt, innan jag satt till och saktade av. Såna dagar ÄLSKAR man sin fantastiska gamla, hispiga käring... Son ändå VET när det passar och inte att visa nerverna.

 

[Lusidor]

Sv: Förstärkning!

Jag kan gärna ta lite nerver av din

mina är väl trygga ibland med morsan

Känner likadant.
Då husse höjer rösten står de i givakt. Men då jag försöker svarar de med en ponnyblinkning under lugg... fast så är det liten risk för mentala låsningar oxå!

Överdrift till trots ovan, från marken får jag dem dit jag vill med små medel. Så grundlydnaden känns befäst.
Men ofta på ryggen så känns det som om lite mer respekt för hjälperna vore ett plus. och då ingår det väl i konsekvensen att förstärka då hästen sket i både fråga och order.

En strålande dag då man gör bara saker som är plättlätta, då behövs ingen förstärkning. men ibland kan jag tycka att lydnad och försök till att utföra en övning/få igenom en hjälp, är av större nytta än att låta gå och prova en vackrare dag.

En dominansgrej, att hästen väljer att titta på saker hellre än att följa hjälperna, måste väl ändå tas igenom med de medel man har på ryggen?
NH-metoder med snurrar och att välja det som är minst jobbigt känns passe. har provat (ordentligt)och tycker att det förtar glädjen av att träna. Fokus flyttas från det viktiga. Vill koncentrera på det som ska stärka, inte vara inkonsekvent och rubba hästens balans med dominansövningar mitt i ett dressyrpass.
Ok då det handlar om kraftig olydnad, inte bara lite distraktion.

-Även om det kan ta emot eller vara lite trist, tex då pållen är kvällstrött och gäspar under uppvärmningen.. ..eller det finns mycket att spana in, då vill jag snabbt kunna återgå till ordningen med en pedagogisk förstärkning.

 

[lasseman]

Sv: Förstärkning!

En dominansgrej, att hästen väljer att titta på saker hellre än att följa hjälperna, måste väl ändå tas igenom med de medel man har på ryggen?
NH-metoder med snurrar och att välja det som är minst jobbigt känns passe. har provat (ordentligt)och tycker att det förtar glädjen av att träna. Fokus flyttas från det viktiga. Vill koncentrera på det som ska stärka, inte vara inkonsekvent och rubba hästens balans med dominansövningar mitt i ett dressyrpass.
Ok då det handlar om kraftig olydnad, inte bara lite distraktion.

-Även om det kan ta emot eller vara lite trist, tex då pållen är kvällstrött och gäspar under uppvärmningen.. ..eller det finns mycket att spana in, då vill jag snabbt kunna återgå till ordningen med en pedagogisk förstärkning.

Känner igen typen av häst och attityden. Har också varit där och kommit på att det inte blir något bra... För mig fungerade spöt bäst, behövdes oftast bara ett litet pet så blev det bra. Spelade faktiskt inte så stor roll just var petet kom utan handlade mer om att jag gav en hjälp och när den nonchalerades kunde jag med spöt säga "hallå, jag menar vad jag säger".

På min nuvarande fungerar spöt inte alls lika bra, hon blir superförnärmad (sto...) och grinar gärna tillbaka "rör inte min rumpa!" Där fungerar sporren istället bättre.