Förstår inte mitt fadderbarn! (Lååångt)

[Raderad medlem 94602]

Sv: Förstår inte mitt fadderbarn! (Lååångt)

Du använder ord som tvinga och krypa. Det låter för mig som sårad stolthet, och att det blivit just en tävling. Tävligen/konflikten måste sluta! Du verkar tro att konfliktens grundproblem är x, och jag är rädd för att du läcker ut denna inställning i samvaron med lilla x. Som jag ser det är grundproblemet att det pågår ett tyst krig mellan familjerna om vilka värderingar som är de rätta.

Jag tror vem som helst skulle bli sårad när ett syskon inte vill ge övriga syskon mer förtroende än såhär men sårad stolthet är inte rätt ord alls. Inte för någon handlar detta om någon tävling, prestige eller stolthet. Att vårat syskon är lite knöligt att hantera har vi ju alltid vetat. Men det sårar knappast våra stoltheter. Men visst känner man ett sting av sorgsenhet i hjärtat.

Att "tävla i barn" eller "familjeliv" är för mig avskyvärt. Verkligen ingenting som jag tror någon i familjen tycker att det förekommer. Om de nu skulle uppfatta något som en tävling får det stå för dem. Ingen i familjen har någonsin försökt briljera över dem på något vis.

Tycker inte att detta handlar om värderingar heller. Jag tycker de har sunda värderingar här i livet även om de kan leva lite i en egen bubbla ibland med det i sig stör inte oss andra. Vi har ju alla "våra sätt...."


Vi har i alla fall pratat i helgen syskon emellan och alla känner vi oss otillräckliga men vi tänker inte blanda oss i deras familj. Ingen tror att det skulle funka att ta upp X och de problem vi känner av för de skulle ta det som kritik. Vi fortsätter ett tag till som förut men kommer att säga nej till längre passningar. De har inget behov av barnvakt utan den passning som vi haft har varit p.g.a att vi tyckt det varit kul att ha varandras barn. Vi lämnar istället bollen till dem och frågar de varför vi inte vill passa X halvdagar o.s.v så kommer vi att säga sanningen.



Tackar för tips och råd.

Mvh Voff