I mitt stall står en ung kille som rider western. Han rider alltid bettlöst för att hans häst inte trivs på bett. Fine
Nu har han börjat tävla i de lägsta klasserna. Jag vet inte i vilken gren inom western men där är det inte tillåtet med bettlöst förrän de kommit upp i klasserna. Han är 13 år och rider nu då på bett.
Jag kan inte så mkt om western men det verkar som dom vill få folk att först klara av att rida på bett innan det är tillåtet med bettlöst . Det säger ändå en hel del hur dom ser på skarpheten när det gäller vissa bettlösa varianter, eller? Tror pojken rider på bosal till vardags.
Det hade jag gärna med velat veta, då det generellt sett är så att du får tävla på bettlöst tills hästen är 6. Sedan är det en hand och stång som gäller. Däremot finns det många "undantags tävlingar" för de som inte är på den nivån.
Tanken är att stångbett ska vara samlande och inte för hastighet.
Sedan så är ju w- världen uppdelad inom olika skolor. Rent generellt en californiskstil där du rider på bosal/ tränsbett innan du växlar upp eller så går du upp till stång tidigt (texas-stuk) och rider på två händer när du skolar hästen.
Sedan så finns det olika skarpa bettlösa.
Jag rider ofta på bosal och repgrimma. Repgrimma upplever jag som relativt skarp, men samtidigt så pass mjuk att den blir otydlig vid finare hjälper. Bosalen tycker jag är bättre med tydlighet och den finns både mjukare och hårdare.
Jag som mest rider på bosal på ena hästen har den så pass skolad nu att jag har inga problem att rida i vanlig tjock tyggrimma med samma fina hjälper. Ställning och liknande, han är supermjuk och som smör.
Men det som oftast glöms bort är att det är annan hjälpgivning och annan teknik vid repgrimma och bosal. Missar man det gör man garanterat mer skada än nytta.
Oftast rider du med en tygel i taget tills hästen kan hjälperna och skolar en sida i taget. Successivt sätter du ihop det.
Att dra rakt bakåt med knutar på nervställen= aj för hästen, så det gör man inte om man kan låta bli. Hänger ju även ihop med att lära hästen den mest basal i neckreining.
D.v.s ta i tygeln och be hästen om något- eftergift/ ej sträckt tygel.
Jag säger verkligen inte att jag är den enda som kan det, finns många duktiga ryttare som kan det (och är betydligt bättre).
Men jag ser också en del som sätter på en bosal/ repgrimma och som inte vet tekniken och då skapar dem bara obehag för hästen och det är inte schysst.
Då är ett brett nosstycke schysstare.
Totalt OT men jag blev bara intresserad av diskussionen av bettlöst. Den svänger en del, från att det går inte att finlira på eller för dålig kontroll, till att det är så skarpt att de flesta inte ska rida på det.
Självändamålet är inte bettlöst, utan självändamålet är en bärig häst som är genomsläpplig.
Men med q-aveln så ser slutbilden annorlunda ut än med SWB-hästen.
De flesta som rider på bettlöst inom w-ridning (seriöst, inte för att de ska lattja lite) gör det för att spara munnen mot samling och nöja sig med att tekniken i bettet (därav spadebit bl.a. även om det inte är alla som använder det) och tyngden i tyglarna. Men då behöver hästen ha kommit en bit i sin utbildning.
Därav att en del rider på two-reins, en smalbosal som är mjuk, som används för förtydligande och ställning (ta igenom en hjälp) medan stången enbart är för samling. Kandar likt m.a.o.
(Nu blev det här betydligt längre än vad jag tänkt mig och jag kan ha villat bort mig lite på vägen. En anledning till att jag finner det intressant är att jag har stallkamrater som jublar över det bettlösa och själv uppskattar både dressyr-/ hoppclinics samt tävlingar så försöker hålla mig à jour med vad som händer i den världen. Var trots allt en inbiten dressyrnörd i ett antal år.)
Hade såna förhoppningar på detta!
